Insändare: Nepobarn ska inte tysta Svenskfinland – Yle borde verkligen skämmas

Något som egentligen är väldigt okontroversiellt och onödigt, kom att bli en het potatis. Ja, jag talar ju självklart om debatten kring Rafael Donner och nepobarn.

Mycket är redan sagt, men debatten handlar faktiskt inte längre om Donner, nu handlar den om debattklimatet i Svenskfinland och vem som egentligen ska få hålla taktpinnen. Tänk att en minoritet, som i globala mått är väldigt stark och välmående, kan bli så rädd så fort någon med pengar inte tycker om det som sägs i det offentliga rummet. Svenska Yle borde verkligen skämmas som lät en privilegierad finlandssvensk ha sådan makt över ett statligt bolag att man bestämde sig för att klippa i Sällskapets poddavsnitt.

Varenda människa som identifierar sig som finlandssvensk borde veta att den finlandssvenska minoriteten är hierarkisk och kryllar av folk som har pengar, och med pengar kommer också en viss makt. Vår lilla ankdamm är så liten (och så stark) och har funnits till så länge att vi vid det här laget redan borde kunna erkänna för oss själva att det finns en stereotypisk finlandssvensk och att dessa många nepobarn är duktiga på att upprätthålla stereotypin och, tyvärr, därmed även bekräftar många fördomar som vi finlandssvenskar får leva med.

Ett önskvärt scenario hade ju varit att Svenska Yle, trots kritiken från Donner, skulle ha konstaterat att i ett fritt tänkande och demokratiskt samhälle finns det plats för många olika slags åsikter. Att vi även inom Svenskfinland öppet kan föra kritiska diskussioner och föra fram perspektiv som nödvändigtvis inte gör alla glada. Men tyvärr blev utfallet riktigt dåligt. I stället verkar det som att vi är kvar i en unken historia där de med pengar och makt är de enda som ska få styra och ställa.

Svenska Yles agerande bekräftar att den finlandssvenska eliten och gräddan är de som fortfarande ska få hålla i taktpinnen. Det är de som får bestämma vilka debatter som föds och hur debatterna ska gå till. Det är den finlandssvenska eliten och gräddan som ännu 2023 har makten över vilka diskussioner som förs i det offentliga rummet, och värst av allt, fortfarande har makten att tysta ned folk. Seriöst, kan vi inte bättre än så?

Den österbottniska författaren och en av medlemmarna i Sällskapet, Ellen Strömberg, fick frågan på Instagram om hon har några tankar om debatten kring Donner och nepobarn. Till detta konstaterade hon att hon gör bäst i att vara tyst för att bespara alla inblandade. Nu är det verkligen inte tid för att vara tyst. Svenskfinland ska inte tystas ned! Vad är det för debattklimat vi vill ha? Om vi vill fortsätta vara ett fritt tänkande och demokratiskt samhälle, behöver olika röster få plats i det offentliga rummet. Alla kan inte alltid tillfredsställas och bli nöjda, ibland blir det motgångar. Det är det som kallas livet.

Jeanette Koskinen, doktorand i pedagogik, Västerås, Sverige