Kritiken mot Extrems sexturné är motstridig och irrationell

Yle Extrems Sex & sånt har nyligen dragit ut på turné med en sin show Klimax och har mötts av en storm av kritik. Man funderar över om innehållet är relevant för ungdomar och huruvida Extrem lyckats presentera det i en trygg omgivning. Men varför riktas så stark kritik mot Yle när alla problemen man pekar ut redan finns i vårt skolsystem och Yle dessutom verkar ta många steg i rätt riktning?

Jag är 19 år och var alltså relativt nyligen i grundskolan. Den sexualundervisning vi hade skedde under hälsokunskapslektionerna, men den gav mig absolut inga verktyg för att navigera sexualitet eller sexuella situationer, varken som ungdom eller vuxen. Skolans inställning till sex är inte bara tråkig utan skadlig, exkluderande, heteronormativ och saknar oftast den minsta antydan om att sex är något annat än en mamma och pappa som skaffar barn.

Har man tur nämns orden orgasm, stånd och slida ett par gånger men främst handlar undervisningen om spermier och äggceller. En diskussion kring sexuella- och könsminoriteter fanns inte heller i mitt högstadium, medan Yle bland har valt att ha ett dragnummer och inkludera människor med olika bakgrunder och identiteter. Innehållet hade vi ingen möjlighet att påverka, medan Klimax har utvecklats med ungdomars åsikter och behov som utgångspunkt.

Undervisningen i skolan var allt annat än den interaktiva, engagerande, roliga och trygga miljö som Yle verkar ha skapat under sin turné. I stället fick vi göra grupparbeten om hepatit och kolla på problematiska animationer från 1990-talet. Jag kan inte minnas att högstadiets sexualkunskap skulle ha gett mig några som helst kunskaper att tillämpa i verkliga situationer.

Katarina Finnilä argumenterar i sin insändare ”Hur skiljer sig Extrems sexturné från sexuella övergrepp?” (HBL 25.4) att programmet är jämförbart med sexuella övergrepp eftersom vuxna i en auktoritetsposition under programmet visar sexuellt material åt ungdomar. På det vill jag svara: Hur kan man lära ungdomar om sex om innehållet inte får vara sexuellt laddat? Enligt en studie utförd av British Board of Film Classification blir majoriteten av barn för första gången utsatta för pornografiskt material innan de fyllt 14. Det här innebär att många ungdomar i praktiken får sin sexualkunskap från iscensatta och ofta djupt sexistiska och exploitativa filmer.

Som en person som vuxit upp med internet kan jag vittna för att siffrorna inte ljuger och att barn ser alltför sexuella saker alltför tidigt. Så som Svenska Yles redaktionschef och biträdande ansvarig utgivare Anna Forth skrev i ett svar på kritiken mot Klimax, ”De allra flesta 15-åringar har sannolikt sett mer provocerande saker än det som vår skolturné presenterar”. Om det är något ungdomar behöver är det att på ett konstruktivt och pedagogiskt sätt bli utsatta för sexuellt material som fungerar som ett verkligt alternativ till det våldsamma och högst orealistiska materialet som internet har att erbjuda.

Vägen till en hållbar och hälsosam sexualundervining är att skapa en trygg miljö där alla är välkomna och det är frivilligt att delta, vilket är precis det Yle verkar ha gjort. De har varit tydliga med att det är frivilligt att delta i programmet och att man kan lämna utrymmet när man vill. I skolan däremot var lektionerna i hälsokunskap definitivt inte frivilliga, man fick verkligen inte gå ut när man ville och det fanns inte heller några som helst innehållsvarningar.

Om man verkligen bryr sig om sexualundervisning och ungdomars trygghet bör man rikta sin uppmärksamhet mot något annat än vad som baserat på det jag läst verkar vara ett smakfullt program där man lyfter upp mångfald och lekfullhet; två av de viktigaste sakerna man lämnar bort i skolan. De problem som lyfts upp i kritiken mot Yle, och många, många fler, sker varje dag i grundskolan utan att arga föräldrar skriver insändare. Därför tror jag inte att den här konversationen handlar om ungdomars trygghet och utbildning utan snarare en konservativ inställning till sex och undervisning.

Det här är en viktig diskussion, men Yle som aktivt utvecklar sig och sitt program tillsammans experter och med ungdomars åsikter och behov i åtanke, är inte de som ska ställas till svars. Det är läroplanen som måste utvecklas och skolorna som måste införa en inkluderande, trygg och öppen attityd till sex. Om det är något Yle gjort med sin skolturné är det att ge ungdomar en del av de verktyg skolan inte bidragit med.