17-åriga stavtalangen: Man måste tro att man kan bli bäst

Esboidrottaren Saga Andersson har i rask takt förbättrat sitt personbästa och i Europa är det ingen jämnårig som kan mäta sig med henne i år. Ändå känner 17-åringen att hon vilken dag som helst kan hoppa ännu högre. I allra bästa fall i junior-EM senare i sommar.

Minna Nikkanen, Wilma Murto, Vanessa Vandy, Alina Strömberg, Aino Siitonen, Erica Hjerpe – raden av lovande finländska stavhoppare är och har varit lång. Nu sällar sig också Esbolöftet Saga Andersson till den här gruppen, med besked. 17-åringen har förbättrat sitt personbästa upprepade gånger i år och visar att hon har mera att ge redan den här säsongen.

– På hösten ställde vi upp målet 435 för den här sommaren. Men eftersom jag redan nått 432 och i den tävlingen kände att mera än så var möjligt kan det säkert bli högre än så, säger Saga Andersson.

– Men officiellt tänker vi inte ändra målsättningen, inflikar pappa och tränare Björn Andersson.

När HBL träffar stavhopparen förbereder hon och lillasyster Silja sig med Björns hjälp för kvällens Elittävlingar för juniorer på idrottsplatsen i Alberga. Trion är en bekant syn för friidrottsfolket och det är många som kommer fram för att växla några ord.

– När jag var liten tänkte jag att friidrott kunde vara roligt eftersom pappa hållit på med det och sen kändes det bara roligare och roligare. Jag var ganska snabb redan tidigt och då jag som 12-åring satte finländskt rekord i stav tänkte jag att det ska bli min gren, säger Saga Andersson.

Eftersom Björn själv har ett gediget förflutet som stavhoppare på elitnivå föll det sig så småningom naturligt att träna Saga och senare också den tre år yngre systern Silja.

– Men vi talar också om annat kring middagsbordet. Det är viktigt för återhämtningen att tänka på annat, säger Björn.

Stavtrio. Silja och Saga Andersson tränas av sin pappa Björn, som också han har ett förflutet som stavhoppare. Bild: Niklas Tallqvist

Gymnasiet på fyra år

Senast för en vecka sedan, då Saga Andersson imponerade i stavtävlingen i Kuortane med ett nytt personbästa på 432 fick Idrottsfinland på allvar upp ögonen för friidrottslöftet och intervjun med HBL är inte den enda den här veckan.

– Ja, det är bara roligt så länge det inte blir för mycket, säger 17-åringen.

Andersson har lagt första gymnasieåret i Helsinge bakom sig och trivs bra med kombinationen skola och elitidrott.

– Under första perioden måste alla följa samma schema med skola från klockan 8 till 16. Då var det psykiskt tungt att orka med allting men efter det har det gått lättare då jag anpassat schemat och går gymnasiet på fyra år.

– Du orkade ändå träna då det var hektiskt i skolan men man märkte att effekten inte var densamma, säger Björn.

Det där med att träna ja. Det är något som 17-åringen ser som en av sina styrkor.

– Jag tycker jättemycket om att träna eftersom man vet att det för en framåt. Jag är också rätt snabb. Och är säker i tävlingssituationer, jag brukar sällan bli utan resultat.

– Har du något att tillägga, frågar Saga sedan och vänder sig till Björn.

– Du brukar inte vara nervös och kan kämpa när det gäller. Styrkan fastnar lätt och du tål mycket träning.

Snarare gäller det för Björn att se till att det inte blir för mycket av det goda.

– Man får man säga åt Saga att hon måste ge sig tid också för återhämtning och ibland bromsa henne lite.

Träning ska vara roligt

Högsommaren är en hektisk tid för friidrottarna och tävlingskalendern är så pass späckad att Saga Andersson inte har alla datum i huvudet. Men en höjdpunkt väntar med största sannolikhet i slutet av juli: U20-EM i Italien.

– Först måste jag ju bli uttagen, men just nu ser det ganska bra ut.

I årsstatistiken för sin åldersklass är Saga Andersson nästbäst i världen och i Europa överlägset bäst. Men eftersom det i juli handlar om EM för under 20-åringar blandar sig också lite äldre idrottare i leken – som till exempel det svenska löftet Lisa Gunnarsson och finländska stavkollegan Wilma Murto, som dock dragits med en mindre fotskada.

Gillar att träna. Saga Andersson listar snabbheten och viljan att träna som några av sina styrkor. Bild: Niklas Tallqvist

Att vara som bäst som tonåring är inte helt ovanligt bland de finländska stavhopparna. Det är steget till seniornivå som är avgörande för hur karriären formar sig.

– Det viktiga är steget från grundskolan eller gymnasiet till studier och att flytta hemifrån. Det är ett svårt skede för många, säger Björn.

Vad krävs det då för att nå friidrottstoppen också på seniornivå?

– Man måste tycka att träning är roligt. Och man behöver tro på sig själv och på att man kan bli riktigt bra, bäst, säger Saga.

Vad tänker du när du ser hur bra du hoppat i år i jämförelse med både jämnåriga och lite äldre?

– Jag tittar på statistiken och det känns roligt att det gått så bra. Exakt när man är som bäst på seniornivå är så individuellt. Bara man får vara utan skador så ...

Saga Andersson

Fyllde 17 år i mars.

Stavhoppare, förening Esbo IF.

Tränas av pappa Björn Andersson. Också lillasyster Silja tävlar i samma gren.

Går i Helsinge Gymnasium.

Hoppade 432 cm i Kuortane i mitten av juni.

En av målsättningarna i år är U20-EM i Italien i slutet av juli.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33