Flowfestivalen är tillbaka efter 3 års paus – missa inte de här fem topparna

Norska Sigrid Solbakk Raabe från Ålesund är en av pophimlens mest färgstarka artister. På hennes meritförteckning finns uppträdanden både på Nobelgalan och Glastonburyfestivalen i Storbritannien. I våras utkom hennes andra album How to Let Go. Sigrid är utrustad en mycket stark och bärande röst som används för att sjunga oerhört snygga och melodiska poplåtar. 

Vi bugar djupt och säger chapeau för DJ Bunuel alias Måns Strömberg med 45 års erfarenhet av att vända plattor på festivaler, klubbar, fester och givetvis berika oss med sina kunskaper på Yle Vega. Discjockeyn har också hunnit fylla 60 i sommar, men åldern har aldrig spelat någon roll för Bunuel. I en intervju för hs.fi sade Bunuel så här: 

"Att ta till sig olika musikstilar är numera betydligt större. Ålder och generationer dikterar inte mer musiksmaken. Det passar mig ypperligt eftersom jag alltid velat påminna lyssnare om den fina musikens tidlöshet och mångfald. Det är livets lyx". 

Född i Montreal i Kanada och uppvuxen i stadsdelen Kortepohja i Jyväskylä. Gettomasa, eller Aleksi Lehikoinen som det står i hans pass, har snabbt blivit den blåvita hip-hopens galjonsfigur. Fyndiga, men också självkritiska, texter om livets sorger och glädjeämnen. Och Gettomasa räds inte heller att provocera i likhet med förebilder från utlandet. På repertoaren finns bland annat en låt där Gettomasa drar paralleller mellan sitt liv och en numera pensionerad blåvit Formel 1-förare. 

Hösten 2021 gav Linda Fredriksson ut sitt kritikerrosade album Juniper som går till historien som ett av de finaste jazzalbumen som getts ut i vårt land. Intim, personlig och ärlig jazz där Fredrikssons saxofon spelar första fiol tillsammans med Tuomo Prättälä på klaviatur, Mikael Saastamoinen på bas och Olavi Louhivuori på trummor. Musik som manar till eftertanke, men som också fungerar som skön avslappnande terapi. 

Ett säkert och välbeprövat kort på festivaler världen över i många decennier. Den australiska rockaren Nick Caves mörka, melankoliska och poetiska kavalkad lämnar ingen åhörare oberörd. Deppigt kan någon tycka, men å andra sidan är det med ett glatt sinne man lämnar en Nick Cave & The Bad Seeds-spelning. Det är intensivt, energiskt och medryckande. När andra artister med 40 år i branschen börjar återuppliva gammalt material med nytt sound befinner sig Nick Cave starkt i nuet eller med blicken hela tiden framåt. Överraskningsmomentet som kännetecknar stora och karismatiska artister finns alltid när Nick Cave står på scenen.