Skäl att känna stor optimism

479 minuter. Fem och en halv timme. Så länge har det finska fotbollslandslaget hållit det egna målet rent från påhälsning. Estland har försökt i 180 minuter, Ungern och Grekland i 90 var. Förgäves.

Det är en härlig go i det finska landslaget.
Få landslag har svikit förhoppningarna så ofta som det finska landslaget. Den gyllene generationen kom på "äldre" dagar ett mål från ett EM-slutspel. Så nära har Finland aldrig kommit före eller efter det. Och trots en helgjuten insats mot Grekland 2-0 är vägen mot ett eventuellt EM-slutspel 2020 alltjämt rätt knölig och krokig. Samtidigt är det svårt att inte känna en viss optimism. Känslan inom laget är så bra att det mesta verkar möjligt.
På något sätt ligger det något över ödets ironi att ett landslag med en väldigt begränsad dos stjärnstatus gör så här väl ifrån sig. Samtidigt är det än en gång bevis för att sammanhållning och hunger väldigt ofta slår klass.
Då man kollade på Greklandmatchen slogs man än en gång av hur bra Robin Lod är. Killen begår inte många misstag under 90 minuter. Han är stark, rätt teknisk, alldeles tillräckligt snabb, utrustad med en ruskig vänsterfot och dessutom har han förmågan att fatta rätt beslut nästan varje gång. Det enda överraskande med Lod är att han faktiskt inte spelar fotboll på högsta nivån i Europa i år. Den nästa högsta serienivån i Spanien är visserligen rena rama utopin för de allra finländska fotbollsspelare men i Lods fall kunde man lätt tänka sig att hans kunnande skulle räcka till för en större klubb än Sporting Gijon. Visserligen är det alltid bättre att få spela mycket än att fastna på bänken men visst kunde 25-åringen representera en större klubb.
Lod kommer givetvis att spela en hysteriskt stor roll om en månad i sin forna hemstad Aten. Utgånsläget är lika läckert som solklart. Tar Finland poäng mot Grekland vinner laget gruppen och får, om blåvitt misslyckas i det egentliga EM-kvalet, chansen att via två segrar på vårkanten 2020 spela till sig en plats i det splittrade slutspelet. Det utgångsläget hade nog alla tagit om det erbjudits före Nations League började. Att kunna gå in i det riktiga kvalet med vetskapen om att bakdörren står öppen i vilket fall som helst borde ha en positiv effekt rent mentalt sett.
Lod var bra, det var alla på planen och att moralen inom truppen är på topp vittnar också den kollektiva reaktionen om efter att Teemu Pukki tidigt utgick med skada. Anfallaren har varit i superbt slag under hösten men hans skada hade ingen som helst paralyserande effekt på resten av laget. Nästan tvärtom faktiskt då Finland hade järnkoll på händelserna mot ett Grekland man aldrig riktigt vet var man har. Skillnaden på en bra och dålig dag är enorm och ett inget särskilt vågat tips är att hellenerna om en månad tränas av någon helt annan än Michael Skibbe. Hur det inverkar på Finlands chanser återstår att se men Finland kan åka ner till medelhavet stärkta av en skrälldos med självförtroende. I synnerhet som Markku Kanervas mannar visat att man kan varierat sitt spel under och och mellan matcherna.
Glen Kamara spelade mot Grekland sannolikt till sig en permanent plats i startelvan. 22-åringen med rötter i Sierra Leone har så mycket fotboll i sig att det gör ont. Spelsinnet är magnifikt, passningsspelet likaså och då benen är rasande kvicka verkar han hinna lite överallt ute på planen. Dundee ska njuta av hans tjänster så länge de får, långvarig blir han inte vid Tayflodens stränder.
Kring Roman Eremenko och hans eventuella framtid i landslaget är det fortsatt tyst. Känns faktiskt inte så relevant heller för den delen just nu. Ingen vet hur Eremenko skulle påverka landslaget om han återvände. Kvalitetsmässigt skulle han givetvis platsa men det här laget har med eftertryck visat att fotboll handlar om väldigt mycket mer än endast kvalitet.
Omöjligt att inte lockas att titta in i kristallkulan en liten stund då det gäller eventuella motståndare i playoff 2020. Serbien, Montenegro, Rumänien, Bulgarien, Norge, Skottland eller Israel kan bli aktuella. Bra motståndare men ungefär i samma kategori som Grekland och Ungern. Då dessutom rätt mycket talar faktiskt för att Finland är bättre om två år än laget är i dag, det finns många vars karriärkurva pekar uppåt, finns det skäl att känna stor tillförsikt inför de roliga utmaningar som väntar för Finlands hetaste bollsportslandslag
Ett poäng mot Grekland eller ett avhängt Ungern räcker för gruppseger. Eller egentligen krävs inte ens så mycket. Finland har faktiskt råd att förlora med 0-1 mot Grekland och också falla mot Ungern och ändå vinna gruppen. Inbördes möten avgör om två lag slutar på samma poäng och Finland har +2 att gå på mot grekerna.
En gruppseger skulle för övrigt ge Bollförbundet en bonus på en dryg miljon euro.
Det är sant att herrlandslaget många gånger svikit då insatserna varit höga. Inte särskilt svårt att räkna upp en mängd svidande förluster under årens lopp. Men den här upplagan verkar vara av annat virke. Inte lika namnstark som många tidigare upplagor men endast namn förslår ju inte. Det har historien bevisat.

ANDRA LÄSER