Prisbelönad skogsbok snarare ensakspamflett än fackbok

Ekonomiskogarna avbildas i huvudsak som skräpskog och kalytor medan naturskogarna framställs som stämningsfulla "nationallandskap”

Facklitteratur
30.05.2020 20:40
Fack-Finlandiapriset tilldelas en fack- eller lärobok "som kan anses märkbart bidra till läsarnas intresse för skickligt berättad facklitteratur”. Verket "Metsä meidän jälkeemme” (ungefär "Skogen efter oss”), som fick priset 2019, balanserar dock mellan facklitteratur och åsikter och baserar sig i huvudsak på enskilda personers erfarenheter och känslor.
Verkets huvudsakliga budskap är att ifrågasätta skogarnas ekonomiska nyttjande. Bokens ensidiga grepp syns klart redan i kapitlens rubriker (fritt översatt): "Den vända jorden, Pärlugglan hoar än en stund..., Förstörda jaktmarker..., Biotvätt...” och så vidare. I texten glömmer man helt bort historiska och ekonomiska synpunkter.
Efter krigen var Finlands skogar och skogsindustrin samhällsekonomins viktigaste källa till exportinkomster och möjliggjorde samhällets återuppbyggande och det ökande välståndet. Också krigsskadestånden baserade sig till stor del på skogsindustrin. Det stora virkesbehovet ledde till en avverkning större än tillväxten vid decennieskiftet 1950-1960. På forskning baserat skogsbruk och dikning av torvmarker har lett till att den dåtida årliga tillväxten på 55–60 miljoner kubikmeter ökat till senaste skogsinventerings 108 miljoner kubikmeter trots att skogens nyttjande har ökat 150 procent.
Tack vare en tillväxt större än avverkningarna har det totala virkesförrådet under samma tid ökat från 1,5 miljarder till 2,5 miljarder kubikmeter. Det ständigt ökande virkesförrådet och den stigande tillväxten har också ökat skogarnas kolsänka och kolförråd i motsats till vad bokens text låter förstå. Det är också allt skäl att komma ihåg att skogsindustrins produkter fortfarande står för över 20 procent av Finlands exportintäkter.
Otvivelaktigt har skogsbruket påverkat skogsnaturen och man kan inte bestrida att enligt nuvarande kunskap också misstag skulle ha skett som till exempel virkesproduktion på alltför karga torvmarker och dikning av öppna myrar (totalt 10 procent av kärrens yta). Fel och brister har ingående beskrivits i boken både i bild och i text: minskande arealer av naturskogar, minskning av naturens biologiska mångfald, utdikningens skador på vattendrag och så vidare. För att råda bot på problemen anger man "metoden fortlöpande tillväxt”. I själva verket var det just en liknande skogsbruksmetod, blädning, som ledde till att skogarna var underproducerande vid decennieskiftet 1950-1960.
Bokens bildmaterial är konstnärligt högtstående. Det är dock klart tudelat. Ekonomiskogarna avbildas i huvudsak som skräpskog och kalytor medan naturskogarna framställs som stämningsfulla "nationallandskap”. Bilder av mogna ekonomiskogar saknas nästan helt.
Källmaterialet är rikligt och informationen i huvudsak riktig, men det har valts ut för att ensidigt stöda bokens budskap. Litteraturhänvisningarna hänför sig till största delen till annat än vetenskapliga publikationer. Det förefaller som om hänvisningarnas huvudsakliga uppgift är att stöda bilden av problem förorsakade av skogsbruket och minskning av skogar i naturtillstånd.
I verkligheten har andelen skogar äldre än 100 år fördubblats under vår självständighet. Neutral faktainformation om Finlands skogar hade funnits att tillgå i Skogsstatistisk årsbok publicerad ända sedan 1960-talet. Obegripligt är påståendet att stenkolet skulle ur klimatförändringssynpunkt vara en bättre energikälla än trä. Många mindre fel finns det gott om.
Det vore önskvärt att Finlands Bokstiftelse skulle definiera urvalskriterierna för Fack-Finlandiapriset noggrannare så att man inte skulle premiera en bok som till sin kvalitet snarare är en skickligt utvald samling ensakspamfletter än en fackbok.

Seppo Kaunisto

torvmarksforskning

Kari Mielikäinen

skogsproduktion

Erkki Tomppo

skogsinventering

Kim von Weissenberg

skogspatologi

emeritusprofessorer vid Skogsforskningsinstitutet/Naturresursinstitutet, Helsingfors och Östra Finlands universitet

Erkki Annila

skogszoologi

Rihko Haarlaa

skogsteknologi

Pentti Hakkila

skogsteknologi

Kari Heliövaara

skogszoologi

Pekka Kauppi

miljövård

Matti Keltikangas

skogsekonomi

Timo Kurkela

skogspatologi

Jouko Laasasenaho

skogsinventering

Olavi Luukkanen

u-landsskogsskötsel

Eero Paavilainen

torvmarksforskning

Jari Parviainen

skogsbruk

Simo Poso

skogsplanering och -inventering

Risto Päivinen

skogsplanering och -inventering

Juhani Päivänen

torvmarksforskning

Aarne Reunala

överdirektör

Martti Saarilahti

professor, skogsteknologi

Risto Seppälä

professor, statistik

emeritusprofessorer vid Skogsforskningsinstitutet/Naturresursinstitutet, Helsingfors och Östra Finlands universitet

Martti Vainio

agroforst doktor h.c. pensionär, Skogsindustrin

ANDRA LÄSER

Senast publicerat