60 euro för en skidtur? De mest inbitna skidåkarna startade säsongen i Helsingfors – men snart förstör elkrisen festen

Som kalvar på grönbete kastade sig skidåkarna ut i spåret när skidhallen i Stensböle i Helsingfors öppnade tidigt på måndagsmorgonen. Men elkrisen är på väg att göra slut på det roliga: det här blir sannolikt hallens sista säsong.

AnnaKarin Djupenström var bland de första på plats när skidhallen i Stensböle öppnade för säsongen. Hon siktar på att tillryggalägga tusen kilometer på skidor den här säsongen.
Tobias Petterssontobias.pettersson@hbl.fi
03.10.2022 16:41 UPPDATERAD 03.10.2022 22:04
Klockan är bara sju på måndagsmorgonen, men det är redan kö till biljettkassan. De som tagit sig till Helsingfors enda skidhall, dold bakom lagerbyggnader och avfallsstationer i Stensböle, har väntat på den här dagen sedan de sista drivorna smalt bort i våras.
En av de morgonpigga åkarna är AnnaKarin Djupenström från Dalarna i Sverige, bosatt i Finland sedan 15 år tillbaka. Med förväntansfull min tar hon på sig skidor och stavar under lysrören inne i den nedkylda hallen. Där slingrar sig skidspåret av konstsnö i två plan, sammanbundna med en liten backe.
– Vilken lyx att få starta säsongen redan i oktober, säger Djupenström.
Djupenström tävlade i längdåkning som ung, och än i dag blir det hundratals kilometer varje år.
– Skidåkning betyder allt för mig. En stor passion. Nu som vuxen gör jag det bara för att jag njuter så enormt mycket av det, säger Djupenström.
Hon jobbar som konsult och börjar ofta dagen i skidhallen.
– Jag brukar komma så tidigt som möjligt, innan alla möten kör i gång. Det blir lite av ett nötande att åka runt, runt i samma slinga, men det är i alla fall riktig skidåkning, säger Djupenström innan hon stakar i väg.

Hålls i form

Ekonomen och företagsledaren Antero Sirkka från Kervo, som kommer glidande på fristilsbanan i god fart, är inne på samma linje.
– Det är ett fint ställe att åka skidor på, men man skulle hoppas att fler hittade hit. Ibland har jag varit ensam i spåret, och då belysningen reagerar på rörelse kan delar av hallen vara mörklagda när jag åker.
För 75-åriga Sirkka, som alltjämt har ena foten i arbetslivet, är skidåkningen en livsstil. Han var den allra första åkaren på fristilsbanan den här morgonen.
– Det hjälper en att hållas i form. De flesta jag känner som brukar komma hit är i gott skick.
Antero Sirkka tog de första skären på fristilsbanan tidigt på måndagsmorgonen. 

Svanesången?

Men Stefan Fröberg, chef för friluftstjänster vid Helsingfors stad, har dåliga nyheter för skidhallens kunder.
– Det här är med största sannolikhet den sista säsongen hallen är öppen, säger Fröberg.
Orsaken är de galopperande elpriserna. Med den gamla prisnivån kostade elen som krävs för att hålla i gång hallens kalla sida, det vill säga skidspåret, ungefär 200 000 euro per år. Nu räknar Fröberg med att den summan kan flerdubblas.
– Då är det helt enkelt inte längre hållbart att driva hallen.
Att höja biljettpriserna från nuvarande 14 euro per vuxen besökare är inte heller ett alternativ.
– För att motsvara kostnaderna borde biljetten kosta över 60 euro. Det är ganska så dyrt för en skidtur, säger Fröberg.

Skidhallen i Stensböle

Uppfördes 2008–2009 och ägs i dag av Helsingfors stad.
Har ett skidspår på ungefär en kilometer i två våningar, med banor för både klassisk stil och fristil.
Har årligen 3 000–4 000 kunder som sammanlagt brukar göra 16 000–20 000 besök.
Inhyser också lokaler för redskapsgymnastik och styrketräning.
Öppen dagligen klockan 7–20.
Biljetterna kostar 14 euro för en vuxen och 10 euro för ett barn i åldern 7–11. Barn under 7 år åker gratis.

Penninghål

Den kalla delen av hallen står för ungefär 65 procent av hallens elförbrukning. På den varma sidan finns en lokal för redskapsgymnastik och en annan för styrketräning. Båda drivs av privata företag. De har hyreskontrakt för ett par år framåt och hotas inte av stängning.
Skidhallen har däremot ända från början varit en svår affär att driva. Hallen uppfördes 2008–2009 på privat initiativ under namnet Ylläs-Halli. Förutom skidspår inhyste den också en lokal avsedd för curlingbanor.
Det här skedde i efterdyningarna av den överraskande finländska curlingsuccén i OS i Turin 2006, som förde lagets kapten Markku Uusipaavalniemi in i riksdagen.
Men curlingboomen tog slut lika fort som den började. Dessutom betydde ett par ovanligt snörika vintrar i början av 2010-talet att skidåkarna sökte sig ut i skogarna i stället.
– Så fort det kommer riktig snö försvinner kunderna. De som är först på plats när hallen öppnar är desamma som är först ute i spåren när Svedängen, Oitans och Håkansböle öppnar. Säsongen blev för kort för företaget, säger Fröberg.
Curlingbanorna öppnades aldrig, och hallen gick i konkurs efter bara ett par års verksamhet.
Helsingfors stad, som hade gått i borgen för hallföretagets lån, tvingades rycka in och köpa upp hallen. Skidåkningen kom i gång igen, och man hittade en hyresgäst, företaget Unique Lapland, som drev vinterturism i hallen sommartid under namnet Talvimaailma (Vintervärlden).
– Företaget hämtade turister från lyxfartygen till hallen. En del tycker ju att snö är något väldigt exotiskt. Det fanns igloor, isbar med mera. Men sedan kom coronaepidemin, och så gick också det företaget i konkurs, säger Fröberg.
Skidhallen i Stensböle har trogna kunder, men en bra affär har den aldrig varit. Säsongen är ofta kort: skidåkarna försvinner när utomhusspåren öppnas.

Trist besked

Nu kommer elkrisen som den kanske sista spiken i hallens kista. Orsakerna till att man ändå inte stänger direkt är att allt förarbete för säsongen redan var gjort och att många kunder har seriebiljetter som är i kraft.
– Som det nu ser ut stänger hallen för gott den 5 februari, om inte elpriset slår en ny kullerbytta, säger Fröberg.
Bland skidåkarna finns viss förståelse för stadens beslut, även om det grämer.
– Det känns jättetråkigt. Jag tycker inte man ser samma diskussion om att till exempel stänga ishallar. Det verkar självklart att ishockeyn ska hållas i gång, säger AnnaKarin Djupenström.
Antero Sirkka konstaterar att energikrisen är en enorm utmaning för hela Europa, men:
– Nog är också motion viktig. Det blir mycket färre läkarbesök. Åtminstone måste vi nu ta ut allt av den här säsongen.
Antero Sirkka betonar skidåkningens positiva inverkan på folkhälsan. – Det blir färre läkarbesök.

ANDRA LÄSER