Avtalen om demilitarisering och neutralisering ska respekteras

04.05.2022 19:19
Inom kort kommer Finland och Sverige att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato.
Ansökningarna bör för Ålands del innebära att Ålands särskilda ställning som demilitariserat och neutraliserat område består eller att status quo ska gälla.
Debatten i Finland om ett Natomedlemskap har med tiden innehållit alltfler krav på att Åland skall militariseras och ålänningarna bör göra militärtjänst i syfte att öka säkerheten i Östersjön. Åsikterna kommer så gott som uteslutande från finländskt håll. Av personer inom försvaret och andra institutioner med militär anknytning samt enskilda personer som av känslomässiga skäl låter sig dras med i den allmänna krigsoro som råder. Detta oberoende av att statsledningen, försvaret och annan expertis understryker att Finland och Sverige inte bedöms utsatta för ett omedelbart krigshot.
Natomedlemskapet skall bedömas på längre sikt. Rysslands aggressioner mot Ukraina är en bitter påminnelse om att Ryssland fortfarande beter sig ociviliserat och våldsamt mot andra länder, oliktänkande och ingångna avtal. En granne man inte kan lita på. Globaliseringen, integrationen och vapenteknologin gör att små länder söker säkerhet inom större och starkare försvarssystem. När Finland och Sverige blir medlemmar i Nato förstärks EU som politisk struktur och Östersjön får en gemensam försvarslinje mot Ryssland.
I det korta perspektivet kommer Ryssland att visa musklerna och sin frustration genom hot om och antagligen direkt upprustning av sin gräns mot Finland som då också blir Natos gräns mot Ryssland. Men precis som under Krimkriget förmår inte Ryssland föra krig både vid Svarta havet och i Östersjöområdet samtidigt. Tiden för att anhålla om medlemskap är rätt just nu.
Men det är överkurs att försöka ändra i demilitariseringen och neutraliseringen av Åland. Sådana förändringar skapar spänningar i Östersjöområdet. Syftet bland förespråkare för militariseringen av Åland är framför allt av militärt, inte säkerhetspolitiskt, intresse. Åren 1938–1939 försökte Sverige-Åland-Finland militarisera delar av Åland. Julius Sundblom tog häftigt avstånd från planerna som framför allt stöddes av Carl Björkman från åländsk sida. Ett bondetåg med 4 000 deltagare protesterade med Sundblom i spetsen. Ryssarna fick givetvis reda på vad som var på gång och visade sitt missnöje. Sverige och Finland tog tillbaka sitt förslag och Åland skonades i hög grad under andra världskriget från bombanfall och militära angrepp.
Inför Finlands avgörande beslut om att ansöka om medlemskap i Nato bör lagtinget, landskapsregeringen och riksdagsledamot Mats Löfström göra allt vad som står i deras makt för att säkerställa att alla avtal om demilitariseringen och neutraliseringen av Ålandsöarna består. Ålands inställning bör vara bokstavstrogen och inga eftergifter ska ges.
Nato erkänner mångfald och särskilda nationella lösningar. Island som är Natomedlem har varken armé eller militära anläggningar på sitt territorium. Islänningarna gör inte värnplikt. Militära lösningar och aktiviteter skapar inte fred och säkerhet. I bästa fall skyddar försvaret fred och säkerhet som byggs med civila medel och som bäst tryggas med demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter samt respekt för ingångna avtal.


Barbro Sundback,

stadsfullmäktigeledamot (S), Mariehamn

ANDRA LÄSER