Ett ställningstagande för rätten att vilja ha allt

I koreografen Liisa Penttis nya verk porträtterar Sonja Ahlfors berörande den osäkerhet man kan känna när det gäller att ta för sig.

Liisa Penttis nya verk undersöker gränser och språkets förkroppsligande.
Koreografen Liisa Penttis nya verk Hauraat silmät – Fragile eyes börjar med en darrning och går via spasmiska explosioner till harmoni och kraft: en klar och tacksam dramaturgisk båge. De sex kropparna som under den första delen skakar i varsin egen värld, till synes oberoende av och ovetande om varandra agerar slutligen individuellt i samlad trupp, med stark individualitet. Maskulina och feminina kroppar uttrycker samma ord, lånar av varandra, rör sig på liknande sätt. På scenen är hälften dansare och hälften skådespelare – Blaue Frau-duon Sonja Ahlfors och Joanna Wingren tillsammans med Klara Wenner Tångring, samt Bo Madvig, Marlon Moilanen och Pinja Poropudas – men skillnaden i uttryckssätt är förvånansvärt liten. Alla bidrar också till verkets verbala delar, som blandar svenska, finska och engelska.

ANDRA LÄSER