Insändare: Karolinska institutet kan inte förbigå centrala finska myndigheter

I en artikel med rubriken ”De har inte gett upp om återlämningen av kvarlevor – trots att inget händer” (HBL 25.9) framförs en rad påståenden om Karolinska institutets (KI) agerande. Eftersom KI inte fick någon möjlighet att kommentera dessa påståenden i samband med artikeln, vill vi nu i efterhand göra följande uttalande.

I artikeln säger en av medlemmarna i Kommittén för återlämnande av finska kvarlevor att KI ”vill” att frågan om de finska kvarlevorna ska vara en process mellan myndigheter från Sverige och Finland. Det stämmer inte. KI har som svensk myndighet en skyldighet att agera i enlighet med de lagar som gäller i Sverige, och den etablerade praxis som svenska Riksantikvarieämbetet och internationella organisationer som International Committée of Museums rekommenderar för återlämning av kvarlevor.

Enligt svensk lag ska mellanhavanden med andra självständiga nationer hanteras på regeringsnivå. KI varken får eller bör försöka påverka finska myndigheter i denna fråga. KI kan heller inte starta en självständig process med Pälkäne församling eftersom det vore att förbigå centrala finska myndigheter. Praxis för återlämning av kvarlevor innebär i korthet att kvarlevor från urfolk kan återlämnas efter utredning och beslut från Utbildningsdepartementet, om önskemål inkommit från legitim representant för rätt urfolk.

KI har efter noggranna utredningar återlämnat fler än 30 kvarlevor till urfolk och nationella minoriteter sedan 2011. De kvarlevor från Finland som Kommittén önskar ska återlämnas kommer inte från ett urfolk utan från Finland, som är en självständig nation. Finska myndigheter arbetar för närvarande med frågan om de finska kvarlevorna i KI:s samling. Det hela handlar alltså inte om vad KI vill, utan om att vi måste följa de lagar och regler som finns. KI har utrett och förberett frågan, så att vi skyndsamt kan behandla en begäran om återlämning om vi får in en sådan från finska myndigheter.

Artikeln antyder vidare att det i KI:s samling finns en eller flera hjärnor från Vipeholms sinnesslöanstalt. Det stämmer inte heller. KI ligger inte i Uppsala, dit hjärnan som omnämns i artikeln enligt texten ska ha skickats. Såvitt vi vet i dag finns inga hjärnor eller andra preparat från Vipeholm vid Karolinska institutet.

Artikeln avslutas med att Kommittén för återlämnande av finska kvarlevor oemotsagda får spekulera om Karolinska Institutets förhållningssätt till samlingen av mänskliga kvarlevor. Vid en brand i samlingen 1892 förstördes originalkatalogen, och under 1900-talet har samlingen förvarats vid andra institutioner. År 2015 återtogs samlingen till Karolinska institutet och en omfattande kartläggning av samlingen inleddes. Syftet med kartläggningen, som nu är klar, var att ta reda på vad som finns i samlingen för att på så vis bättre kunna informera och genomföra fler repatrieringar. Ytterligare ett syfte med kartläggningen var att ta ansvar för vår historia. Det gör vi genom att förvalta samlingen i enlighet med god förvaltningssed, men också genom att informera om samlingen och dess tillkomsthistoria.

Den som är intresserad av att veta mer kan göra en enkel sökning på namnet Retzius på Karolinska institutets egen webbplats. Där finns omfattande information såväl om samlingen som om Karolinska institutets arbete med det mörka arvet efter Anders och Gustaf Retzius.

Eva Åhrén, verksamhetschef, Medicinens historia och kulturarv

Maria Josephson, handläggare, Medicinens historia och kulturarv

Svar Det som av Karolinska institutets företrädare kallas för svepande anklagelser kan av andra tolkas som kritik. Att inte företrädare för grupper som jobbar med repatrieringen av de mänskliga kvarlevorna över huvud taget tas med i diskussionerna tyder på nonchalans från institutets sida. Att hänvisa till myndighetsförfarande känns som en bortförklaring för de grupper som jobbar med frågan om återlämningen. För att inte råka ut för den typens kritik som kommittén för återlämning av finska kvarlevor riktar mot institutet kanske det kunde vara på sin plats att låta dem få veta hur processen fortskrider.

I artikeln fanns en kommentar av professor Gerd Helgesson som är medlem i institutets etikråd så helt utan svar var KI inte. Däremot blev anknytningen till Vipeholmsanstalten otydlig. Den fanns med för att beskriva tidsandan och förfarandet. Det påstods heller aldrig att KI skulle finnas i Uppsala.

Richard Nordgren, journalist, HBL