Raimo Haavikko, 95, håller flåset i gång i bassängen fem gånger i veckan

Raimo Haavikko har en livslång hobby. Han simmar i Helsingfors många gånger i veckan. – Det är en ovärderlig upplevelse.

Raimo Haavikko (t.h.) hälsar på sina simkompisar, som brukar vara i bassängen tisdagar och fredagar.
Det första man lägger märke till med Raimo Haavikko är hans pigga, nyfikna, vänliga och stora blå ögon. Den här morgonen, liksom många andra, har han kommit till sitt nya favoritställe: Backasbrinkens simhall i Vallgård.
– Det här är en så fantastisk plats. Bassäng, bubbelpool och lämpliga längder för dig oavsett om du är äldre, yngre eller har en funktionsnedsättning. Andan är god.
Hit till Vallgård har han hittat efter att i 89 år varit Georgsgatans simhall trogen. Där simmade han ända från att ha varit liten pojke 1932 fram till i år. Men så stängde den under coronan, och så började han åka till Backasbrinkens simhall i stället.
– Jag älskar att vara i vattnet. I dag är det en ovärderlig upplevelse.
– Simning innebär att rycka sig loss från alla tankar, också tråkiga. Det är frigörande, säger Raimo Haavikko.
Raimo Haavikko tar sig ner för rampen till bassängen och hälsar på sina tisdags- och fredagsbekanta. Själv brukar han simma måndag till fredag, alltså fem gånger i veckan.
– Någon kan säga att det är trist att titta på de där kaklen. Men inte jag. För mig skapar uttryckligen vattnets beröring och känslan av röra sig i vattnet ett klart välbehag.
Han konstaterar att simningen är det enda sättet han kan motionera på i det livsskede han befinner sig i nu.
– Jag är mycket lycklig över att jag kan det.
För personalen bakom kassan är han en bekant filur.
– Han är gentlemannen med stort G, utbrister en kvinna.
Och fortsätter:
– Man skulle bara vilja ge honom en kram.
Hon kompas av sin kollega:
– Han är en av våra favoritkunder!

"Nöjd ändå"

När han sänker ned kroppen i vattnet och fokuserar på de rytmiska armtagen känner han sig fri.
– Simning innebär att rycka sig loss från alla tankar, också tråkiga. Du känner dig som ny efter simprestationen. Kort sagt, jag tänker inte på något men mår bra.
– Du känner dig ny efter simprestationen. Kort sagt, jag tänker inte på något, men mår bra, säger Raimo Haavikko.
På 1940-talet kammade Raimo Haavikko hem sju guldmedaljer och två silver i finska juniormästerskapet. Han tävlade då för simsällskapet Helsingin Uimarit, som han fortfarande är medlem i i dag.
När han sårades i fortsättningskriget avbröts hans lovande simmarkarriär.
– Jag kunde inte längre ta mig dit jag hade tänkt. Den fysiska formen räckte inte till det. Men jag är helt och hållet nöjd ändå. Det var min generations öde. Vi stred och byggde upp landet igen.
Haavikkos liv har ändå bjudit på fler idrottsupplevelser. Han har också tävlat i ridning och lett det finska landslaget i modern femkamp på 1950-talet. Under hans ledning tog landslaget sammanlagt 11 medaljer i OS och VM.
Bland annat var OS i Melbourne 1956 ett bra år då Olavi Mannonen tog personligt silver och Wäinö Korhonen fick personligt brons.
– Av alla medaljörer är det bara min kära vän Kurt "Bobi" Lindeman, som tog personligt VM-silver i Aldershot 1958, kvar.

Ponny i baren

Under sina 95 år har hästar och hundar alltid varit viktiga för honom.
– Jag brukar säga att jag har en bakgrund i simning men i hjärtat är jag ryttare.
Under årens lopp har han haft 16 hästar.
Raimo Haavikko uppskattar rampen som gör det lätt att ta sig ner i vattnet.
– En av dem, en Exmoorponny med en mankhöjd på 127 centimeter, var alldeles underbar.
Ponnyn, som hette Gigant, fördes till Finland med färja från Danmark av hästhandlaren Robert Johansen. Raimo Haavikko har hört om en lustig episod ombord på färjan.
– Johansen hade ett utomordentligt sinne för humor. Ponnyn stod på undre däck och han tog med sig den i hissen upp till baren och beställde två whisky. Då hade andre styrman, eller liknande, kommit och frågat "vad i h****e sysslar ni med?", säger Haavikko och skrattar gott.

Vad är det finaste med ridning?

– Tävling är en sak. Men det är något helt annat att på en söndag rida på mjukt underlag och komma fram till ett öde hus där syrenerna blommar, säger han drömmande.

Uppväxt under ransoneringstid

Raimo Haavikko föddes 1926 i en företagarfamilj i Helsingfors. Han är uppväxt i Hagnäs, ett ställe som han inte var överdrivet förtjust i.
– Vi fick inte gå i folkskolan i Berghäll utan i Kajsaniemis folkskola, och det var rätt lösning.

Hurdant var Helsingfors på 1930-talet?

– När jag gick till skolan om morgnarna så var det en man som gick förbi oss med en stege under armen och drog ner gaslågan i gatulyktan. När vi sedan på kvällen skulle ut och åka skridskor drog mannen upp gaslågan på nytt.
Minnena från barndomen är ljusa och han nämner familjens bilar: först en sjusitsig Studebaker och efter 1930-talets depression en Packard.
Simning och hästsport har varit viktiga för Raimo Haavikko.
– Man måste komma ihåg att vi levde 13 år i en ransoneringsekonomi från och med oktober 1931. Kaffet frigavs först 1953 efter OS.
Haavikko har alltid läst mycket. Det beror nog på att pappan en gång var den dåvarande chefen för statsarkivets bibliotek. Hans bror Paavo Haavikko kom att bli författare och ledde den skönlitterära avdelningen på förlaget Otava.
– Läsningen har varit en rikedom och har gett mig en mental kraftreserv.
I dag har han tre barn och ett barnbarn. Med frun Kaarina fick han 78 år tillsammans.
– Vi träffades på idrottsplanen i augusti 1940. Följande söndag var vi ute på cykeltur och sedan blev vi accepterade i varandras familjer.
I arbetslivet har han haft en egen disponentbyrå och suttit som vd för flera fastigheter.

"Förbättrar världen"

Efter doppet i Backasbrinkens bassäng brukar Raimo Haavikko söka sig till sitt fasta bord i simhallskaféet. Där väntar kaffegänget, en del bekanta sedan tidigare medan andra är nya.
– Ända sedan jag började komma till Backasbrinkens simhall har de tagit emot mig på ett så fint sätt.
Nyligen, då han fyllde 95, sjönk sorlet i kaféet när en ur gruppen framförde Finlandia.
– Vi berättar om oss själva, utbyter tankar och har en mycket uppbyggande diskussion. Vi förbättrar världen, talar om politik, idrott och hur Sanna Marin störtar ner för backen.
Raimo Haavikko ser det som sin uppgift att lyfta fram simhallens förträfflighet och att folk i dag borde röra på sig, och inte slappa på soffan.
– Motion hänger ihop med disciplin, viktkontroll, psykisk hälsa, att inte använda alkohol och tobak. För människor i min ålder är det mycket viktigt.
Intervjun med Raimo Haavikko gjordes innan de nya pandemirestriktionerna, som träder i kraft 28.12.2021, blev offentliga. Läs vad som gäller från och med 28.12.2021.
ANDRA LÄSER