Att se finländare gå till valurnan liknar att bevittna en högtidlig rit. Något seriöst, festligt, spännande.
När finländaren stiger in i vallokalen blickar hon först lite nervöst över raden av valförrättare innan hon går fram. "Var i alfabetet ligger mitt efternamn nu egentligen", tänker hon och ställer sig i fel kö. Hon skrattar till lite osäkert då hon byter över till den andra och med skakande händer gräver fram sitt id från fickan.
Men när finländaren väl stiger ut ur röstningsbåsen är osäkerheten som bortblåst. Hennes ansikte avspeglar lugn när hon kommer fram för att få sin röstsedel stämplad. Något magiskt har hänt i den där lilla röstningsbåsen. När hon kommer ut är hon inte rädd, hon är stolt för att ha gjort något betydelsefullt för sitt land.
Att som valförrättare få se den här oftast så väl undangömda delen av den finska mentaliteten på nära håll är som att se hoppet lysa upp i mörkret. Att se medborgare efter medborgare komma fram och ge sin tid och sin energi i form av ett röstningskort för vårt land känns hoppfullt i en tid då så många hellre verkar välja att gömma huvudet i sanden än möta de orättvisor som så starkt präglar våra liv.
På valdagen klagar vi inte. På valdagen är makten vår.
Jag önskar att en liten del av valdagens magi kunde överleva också utanför vallokalens dörrar. Också på måndagen efter valet och veckan därpå. Att en liten dos av det som får oss att känna att vår röst gör en skillnad skulle få oss att använda den rösten i ett vettigt syfte även då valhemligheten inte beskyddar oss från omvärlden.
Använd din röst – också efter valet.
