Uppsving för vapenindustrin efter oron kring Östersjön

Ett av många nya hot i det ansträngda säkerhetspolitiska läget kring Östersjön är de små obemannade drönare som nu kan sändas någon kilometer upp ovanför landytan. Det gäller både privata drönare som stör flygtrafiken och utländska militära för spaning.

Svenska försvaret har självt med framgång använt obemannade farkoster från 2011, då i Afghanistan där drygt svenska 500 soldater fanns i lägret invid den finländska styrkan.

"Örnen" väger endast 170 kilo och kan ta bilder 125 kilometer runt omkring samt vistas i luften upp till sju timmar. Nu utrustas försvaret med ytterligare några drönare av amerikansk tillverkning. Den minsta, "Svalan", väger endast ett halvt kilo.

Drönarna har snabbt blivit aktuella i militära sammanhang också i Östersjön, exempelvis de som störde den Natoledda övningen Baltops nyligen utanför södra delen av Stockholms skärgård där svenska och finländska soldater övade landstigning.

Vapentillverkaren Saab håller också på att ta fram ett nytt radarsystem som kan upptäcka små drönare. Dessutom levereras tre drönare till polisen i år.

Den ökade spänningen har medfört ett totalt omtänkande i svensk säkerhetspolitik från nedrustning till upprustning av försvaret, dessutom minskade utlandsuppdrag.

Det har redan medfört stora beställningar av stridsflyg och ubåtar från Saab som ägardomineras av Investor inom Wallenbergsfären. I onsdags noterades all time high, högsta aktievärdet någonsin, med närmare 300 kronor efter att 2009 ha betalats så lågt som cirka 50 kr. (Bilproduktionen såldes på 1990-talet till General Motors.)

Stridsflyget Gripen med beteckningen JAS (jakt, attack, spaning) står inför lanseringen av en ny exportversion. Svenska flygvapnet köper 60 nya stridsflyg, eventuellt ytterligare tio.

Brasilien har beställt 36 stridsflyg, de flesta ska licenstillverkas hos civila Embraers flygfabrik utanför São Paulo. Redan har över hundra brasilianer varit på plats i verkstäderna i Linköping för att lära. Landets plötsligt dåliga ekonomi har så här långt inte medfört önskemål om lugnare tempo i de framtida leveranserna.

Saab bearbetar tänkbara köparländer som Belgien, Kanada, Kroatien, Bulgarien, Malaysia, Botswana och Colombia. Nya chanser har uppenbarats i Indien där Gripen förlorade, kanske blir det en ny vända i Schweiz som sade nej i folkomröstningen.

Den största ordern kan bli för nya militära skolflygplan till USA i samarbete med Boeing. Och därefter kanske nya Gripen till Finland efter 2020.

Modernisering av två äldre ubåtar i svenska marinen ska ske 2018–2019 på Karlskronavarvet, ett varv med cirka 700 anställda som köptes tillbaka till Sverige för ett par år sedan av tyska stålkoncernen Thyssen Krupp.

Två helt nya ubåtar med beteckningen A26 ska byggas för leverans 2022–2024 till en kostnad av sammanlagt nästan en miljard euro. Ett bakslag noterades när Norge tackade nej till att vara med och dela utvecklingskostnaderna plus leverans av en exportversion.

Det är uppenbart att Sverige satsar på ett hårt skalförsvar med stridsflyg och ubåtar sedan den allmänna värnplikten skrotats 2010. Den var dock snarast ett skämt det sista decenniet när under några år bara en tiondel av de årliga kullarna på 50 000–60 000 man kallades in och huvuddelen av repetitionsövningarna ställdes in på grund av brist på pengar.

I dag har sju av tio tillfrågade svenskar i opinionsundersökningar uttalat sig för återinförande av värnplikt. Många anser det helt orealistiskt att mer eller mindre motvilliga svenska ungdomar skulle kunna vara avskräckande för en eventuell framtida fiende, där Ryssland är den enda tänkbara.

Obligatorisk samhällstjänst där också sjuk- och åldringsvård skulle kunna vara ett alternativ för både män och kvinnor ter sig mer realistiskt.

Sverige har nu bland Västeuropas lägsta nivåer när det gäller andelen försvarskostnader, 1,2 procent av bnp. Kravet vid medlemskap i Nato är egentligen 2 procent. Den rödgröna regeringen och de borgerliga partierna är i princip överens om större försvarsanslag, cirka 10 procent mer, dock en successiv ökning under flera år så att de hamnar på omkring fem miljarder euro årligen.

Efter Sovjetunionens sammanbrott lades försvaret av Gotland helt ned. Där hade tidigare funnits fyra fredsförband, infanteri, pansar, luftvärn och uppe i norr kustartilleri vid Fårösund.

En stark opinion har krävt att Gotland återigen får militär närvaro, men hittills har bara ett tiotal av Sveriges kvarvarande 60-tal stridsvagnar, tyska Leopard 2, placerats i skjul i Visby. De beställdes för ett kvarts sekel sedan men det saknas utbildade förare på ön, de måste flygas in vid krisläge. Det ska nu åtgärdas.

Dessutom utlovas två infanterikompanier med vardera cirka 175 soldater. Vidare stationeras en handfull Gripen-stridsflyg på Visbys civila flygplats från flygflottiljen utanför Ronneby i Blekinge.

Det är uppenbart att den planerade militära närvaron på Gotland blir mer av symbolisk karaktär.

Svenska fastlandet är ännu svårare att försvara. Förre ÖB Sverker Göranson berättade för fyra år sedan sanningen, att svenska försvaret endast "kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand".

Redan under kalla kriget hade Sverige ett välutvecklat samarbete med USA, hemligt men många anade. Det är nu helt öppet med många gemensamma övningar där också Finland deltagit.

I våras övade exempelvis det amerikanska tunga bombplanet B 52 anfall mot Skånes östkust.

Enstaka opinionsundersökningar har på sistone en liten övervikt för ja till medlemskap i Nato. Ett minimikrav är dock att de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna (högern), är eniga.

Av de fyra borgerliga partierna är det endast Liberalerna (tidigare Folkpartiet) som helhjärtat kräver anslutning. Det tidigare mest försvarsvänliga partiet Moderaterna ser dock ingen politisk vinst just nu med Nato.

Med dagens nära samarbete anses det inte heller spela någon roll, USA och Nato kommer att ställa upp för Sverige i eget intresse, är den gällande doktrinen. Särskilt nu när trupperna i Baltikum och Polen förstärks.