Högsta önskan i Sverige: Våt höst och snörik vinter

Redan tidigt i år larmade Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, och hans kolleger: På grund av några torra somrar och höstar och en snöfattig vinter var omfattande vattenbrist att vänta.

De hade rätt. På Gotland, Öland och i stora delar av sydöstra Sverige var brist på vatten sommarens samtalsämne, och faran är ingalunda över. Grundvattennivåerna är mycket lägre än normalt, på flera håll lägre än någonsin uppmätt.

– Vi kan se det som varningsklocka för något som blir vanligare i framtiden och som vi måste förhålla oss till, säger Olofsson.

Speciellt vid kusten klarar berggrunden inte av att lagra några större mängder vatten, det finns väldigt lite hålrum för det och i sprickor ryms bara lite vatten. För att fylla på lagren behövs spridd nederbörd, men i och med klimatförändringen kommer längre perioder av torka att varvas med kraftiga regn, förklarar Olofsson utmaningen.

Dessutom förlängs odlingssäsongen när klimatet blir varmare, och det regn som faller under växtperioden sugs upp av vegetationen i stället för att lagras.

Rent geologiskt är förhållandena längs kusten i södra Finland och på Åland desamma som vid den sydöstra kusten i Sverige. Enligt Olofsson ska vi också i Finland därför bereda oss på liknande situationer som den i Sverige.

Sannolikt är ändå att det blir i mindre skala. I Sverige har byggandet koncentrerats till större bostadsområden, medan fastigheterna är mer utspridda i Finland. Därför handlar det i Finland oftare om enskilda sinande brunnar, och de fylls på snabbare än större vattentäkter.

– Problemen är inte akuta i jämförelse med stora delar av världen men vi måste förbereda oss på att vattenreservoarerna vi har inte räcker, säger han.

– Vi måste se vatten som en bristvara.

På önskelistan står nu rikliga höstregn och ett ordentligt snötäcke som när det smälter fyller på lagren.

Men hittills ser det inte speciellt bra ut: september var rekordtorr. Och även om det senare kommer normalt med nederbörd räcker det enligt Liselotte Hagström, vattensamordnare vid länsstyrelsen i Kalmar, inte för att grundvattennivåerna ska nå upp till det normala.

– Ingen hade trott grundvattennivåerna skulle sjunka i en sådan här omfattning.

Fortfarande transporteras 400–500 kubikvatten dagligen över Ölandsbron till Mörbylånga, den kommun som har drabbats värst. I ilfart har en vattenledning från fastlandet till Öland byggts och i en ny anläggning ska havsvatten från Östersjön avsaltas.

Sommaren ordnade sig, trots alla turister som strömmar till Öland. Hagström berättar om kampanjer för att få folk att spara vatten. I till exempel Mörbylånga gick vattenkonsumtionen ned med hela en femtedel.

Redan i april infördes bevattningsförbud och det fanns folk som fyllde sina pooler med vatten från fasta Sverige.

Störst problem har de med egna brunnar, och inte minst lantbruk med djur som behöver mycket vatten. Åtminstone en bondgård är fortfarande beroende av täta vattentransporter.