Kommentar: 19 ord – så lite uppskattar ishockeyförbundet sin historieskrivande landslagslegendar

Hur ska damhockeyn kunna växa och bli populärare då inte ens ishockeyförbundet själva verkar tro på eller ens uppskatta sin egen produkt?

Riikka Sallinen avslutade sin framgångsrika karriär i och med förlusten i VM-finalen i Esbo våren 2019.
I måndags hedrades landslagslegendaren Riikka Sallinen med den kanske största utmärkelsen en ishockeyspelare kan få då hon valdes in i Hockey Hall of Fame. Sallinen är bara den nionde kvinnan att väljas in i hedersgalleriet. Ändå har det finländska ishockeyförbundet inte ens skickat ut ett pressmeddelande eller berättat om utmärkelsen på sin sajt.
På twitter svarade förbundets officiella konto @leijonat med "Mahtavaa Riikka!!!" men bemödade inte ens att publicera Hockey Hall of Fames ursprungliga tweet vilket betyder att räckvidden blir minimal och att många som följer förbundets konto sannolikt aldrig sett de två orden förbundet ansåg att Sallinens utmärkelse var värd.
På Facebook och Instagram var Sallinens bedrift värd 17 ord. Men någon bakgrund till varför hon valts in fanns inte.
Är det verkligen så att den historiska utmärkelsen inte är värd mer än 19 ord?
Den Torontobaserade Hall of Fame valde in Sallinen som första europeiska kvinna och som tredje finländare. Att bara Jari Kurri och Teemu Selänne tidigare blivit invalda berättar om vilken exklusiv grupp spelare det handlar om och hur högt Sallinen uppskattas internationellt. Sallinen valdes in tillsammans med NHL-stjärnorna Daniel och Henrik Sedin, Daniel Alfredsson och Roberto Luongo.
Sammanlagt har bara åtta kvinnor valts in i Hockey Hall of Fame före Sallinen.
Sallinens karriär är enastående. Hon gjorde mästerskapsdebut 1989 och avslutade sin karriär 30 år senare 2019. Då hade hon hunnit vinna ett VM-silver, två OS-brons, sex VM-brons och tre EM-guld trots att hon missade nästan tre säsonger på grund av skada och dessutom höll en paus på tio år från hockeyn.
Kan ni tänka er att förbundet hade låtit bli att tiga ihjäl det om en herrspelare hade valts in i Hall of Fame?
På förbundet talar ledarna gärna om hur damhockeyn prioriteras och om hur jämställdhet är viktigt. Men gärningarna motsvarar sällan de fina orden.
Medaljbonusarna är olika för herrlandslaget och damlandslaget (de är alltså mindre för damerna). Förklaringen vintern 2020 var att förbundet inte har pengar för att höja damspelarnas bonusar. Förbundets förklaring var att det i så fall skulle ske på juniorernas bekostnad. Hur den logiken fungerar är svårt att förstå. I synnerhet som förbundet bara några månader efter att det inte fanns pengar för damerna trollade fram en miljon för ett stödpaket för att rädda Mestisklubbarna.
Den gången var det ingen på förbundet som talade om att det skedde på juniorernas bekostnad.
Det berättar också något om förbundet uppskattning att de envisas med att kalla landslagen lejonen och damlejonen och att damernas liga fortfarande heter just damernas liga som motvikt till herrarnas liga som heter ligan (den drivs som aktiebolag och inte av förbundet).
Damligan sköts som ett bortglömt hobbyprojekt. Det är så gott som omöjligt att hitta information om ligan, ligan har ingen egen sajt, inga konton på sociala medier och då förbundets streamingtjänst sände damligans finaler var det med automatiserade kameror som inte klarade av att följa pucken och som var placerade bakom skyddsnät som gjorde att bilden var så oskarp att det stundvis var svårt att ens se vilka lag som spelade.
Sade jag redan att matcherna inte refereras, att det kan stå fel resultat i rutan och att bildvinkeln ofta är sådan att det inte ens går att urskilja spelnumren på tröjorna? Och att förbundet tog betalt för att få uppleva den mest omoderna och publikfientliga produkt på marknaden?
Höjden av förbundets brist på uppskattning för damhockeyn är ändå att inte ens notera att Riikka Sallinen blev invald i Hockey Hall of Fame. Hon har representerat Finland i 15 (!) mästerskap, hon har vunnit 12 medaljer och varit första europé att väljas in i Hall of Fame (både Hockey Hall of Fame och IIHF:s Hall of Fame).
Om det funnits en vilja hade texten publicerats senast morgonen efter att Hockey Hall of Fame publicerat nyheten om Sallinen.
Den här gången går det knappast ens att skylla på att det inte fanns pengar för damhockeyn. Det hade inte kostat många euro att skriva ett pressmeddelande och publicera en text på förbundets sajt.
19 ord visar hur stor förbundets uppskattning för Sallinen är och vad förbundet anser att utmärkelsen är värd.

ANDRA LÄSER