Insändare: Sannfinländarnas initiativ är baserat på okunskap

16.11.2022 16:16
”Livet är mycket kort och oroligt för dem som glömmer det förflutna, försummar nuet och fruktar framtiden.” Detta citat av Seneca blir levande då man hör Sannfinländarnas ungdomsorganisations initiativ att göra svenskan frivillig på alla utbildningsstadier.
Då studentsvenskan blev frivillig sades det att ”Genom att öka frivilligheten beträffande språkval förbättrar vi motivationen att läsa svenska.” Resultatet blev dock inte bättre.
Tankesmedjan Magma har rapporterat att ”En undersökning gjord 1933–1934 visade att den svenska tiden inte hörde till de områden av historien som finländska gymnasieelever klarade bäst i studentexamen.” Kännedomen om den senare historien tycks inte heller ha blivit bättre då man hör den intervjuade representanten för ungdomsorganisationen medge att han inte vet hur svenskan blivit obligatorisk. Redan i högstadiet borde man satsa på denna baskunskap som en del av den allmänbildning alla har rätt till.
Sannfinländarna beklagade sig nyligen över att svenskan stör deras självbild, tydligt ostörda av det faktum att vårt land hört ihop med Sverige i över 600 år – under en längre tid än Skåne. Där man inte känner sin historia är det svårt att forma sin självbild. Och att forska i historiska dokument är svårt om man inte kan språket. Det stänger många dörrar, inte bara till ens identitet.
Till bilden hör att 7,2 procent av befolkningen i Sverige har rötter i Finland. Att ha släktingar där är en del av vår gemensamma identitet också om vi inte känner dem eller medger det mer än vår gemensamma historia. Många av dem som flyttat dit har haft nytta av sin skolsvenska. Tyvärr kan hälften av dem i dag inte finska, så det vore hyfsat att inte försumma svenskan utan satsa på att kunna kommunicera med dem utan engelskan. Kärnan i den nordiska gemenskapen då den uppstod var kulturen med religionen i centrum som skilde oss från öst, språket var och är ett hjälpmedel och inte ett mål i sig.
Då många ord i finskan har rötter i svenskan borde de nordiska språken vara lättast att lära sig om undervisningen förverkligas på rätt sätt. De erbjuder broar till andra språk. För många finns det svårare skolämnen som störs mindre av attitydproblem trots att det är osäkert om man ”behöver dem” i framtiden.
För att slippa frukta framtiden måste vi beakta säkerhetsaspekter. Att kunna umgås på nordiska med de närmaste grannarna i Nato kan vara mer än trevligt – det kan i vissa situationer vara livsviktigt. En nordisk försvarsallians skulle också bejaka våra faktiska identiteter. I en tid av konflikt och splittring borde man söka fred och enhet – inte ta initiativ baserade på okunskap. Med den insikten kan vi leva ett längre och rikare liv.
Sixten Granroth, pensionerad lektor, Vanda

ANDRA LÄSER