Rekryteringsproblem och pandemi bakom Studenthälsans kaos

Studenthälsan har inga uppgifter om hur länge studerande måste vänta mellan att de träffat en allmänläkare och att terapin verkligen inleds. Studerande säger att vårdläget är kaotiskt.

– Staten måste ta Studenthälsans allvarliga kris på allvar för som det är nu fungerar systemet inte, säger Veera Granroth, styrelseordförande, Åbo Akademis studentkår.
Jeanette Björkqvistjeanette.bjorkqvist@hbl.fi
05.09.2022 05:00 UPPDATERAD 05.09.2022 11:15
Styrelseordförande Veera Granroth vid Åbo Akademis studentkår, ÅAS, är tillsammans med ett stort antal andra studerande både missnöjd och frustrerad över Studenternas hälsovårdsstiftelse, SHVS.
– Studerande måste betala för vården, men då de behöver vård så är köerna så långa att många slutligen måste vända sig till den kommunala hälsostationen. Läget är riktigt illa.
SHVS bokför månatligen hur snabbt vården inleds. Uppfattningen inom SHVS är att det hela fungerat ganska bra, trots att det funnits utmaningar.
Läs också: Svårt deprimerad studerande väntade åtta månader på terapi
– Vården inleds i regel inom en månad efter att man tagit kontakt. Vi har hållit oss inom vårdgarantins gränser, säger Teija Kulmala, nytillträdd överläkare vid SHVS.
Enligt henne visar de senaste siffrorna att väntetiden till hälsovården varit i snitt 33 dagar, med kast från allt mellan 18 till 63 dagar. Till en allmänläkare, inkluderat mentalvårdsbehov, har variationen legat mellan 29 till 66 dagar.

Är inte 66 dagar väldigt länge?

– Ja men det är ytterlighet. De flesta hamnar någonstans mitt emellan.

Inga uppgifter om väntetid till terapi

Det visar sig ändå att den här statistiken endast noterar hur snabbt man kommer till en allmänläkare, inte hur länge man efter det måste vänta på att terapin inleds. Då HBL ber om de här uppgifterna är svaret att de inte ens går att ta fram.
I den unga kvinnans fall ser den officiella statistiken sannolikt okej ut. Då hon kontaktade SHVS i början av året fick hon tid till allmänläkare i början av februari. Vårdgarantin uppfylldes. Men den för henne avgörande terapin inleddes slutligen först sex månader senare och hur många andra som drabbats av motsvarande långa väntetider vet SHVS alltså inte.
– Det är sant att väntetiden mellan vårdperioderna kan vara långa och läget har varit särskilt svårt inom psykiatrin. Jag har börjat här i augusti och har förstått att läget nu mot hösten har börjat stabiliseras, men det är onekligen en daglig utmaning att få allt att går runt, säger Kulmala.

Mentalvårdsbehovet exploderade 

Det finns flera förklaringar till SHVS:s kaotiska situation.
En är att också yrkesskolestuderande sedan i fjol har rätt till organisationens tjänster. Ändringen betydde i rena tal att SHVS:s kundunderlag för ett år sedan fördubblades till dagens cirka 270 000 studerande. Inför förändringen gjordes en stor omorganisering och antalet anställda var tänkt att öka med några hundra, till närmare tusen. Men det var svårare än väntat att rekrytera all personal.
Parallellt med rekryteringsproblemen ledde pandemin till att antalet studerande som behövde olika nivåer av mentalt stöd fördubblades, vilket man inte hade lyckats förutse i samband med lagändringen och budgeteringen 2019.
–Man kan säga att det inte gick som på Strömsö. SHVS hade svårt att rekrytera samtidigt som efterfrågan på mentalvårdstjänster ökade kraftigt i fjol. Systemet blev överbelastat och köerna växte sig långa, säger Arja Ruponen, konsultativ tjänsteman vid Social- och hälsovårdsministeriet.
Staten är medveten om problemen och har skjutit till pengar – fem miljoner fördelat på fjolåret och det här året för att åtgärda bristen på mentalvårdstjänster. Till slutet av året får SHVS dessutom en extra pott på 2,5 miljoner för att beta av de alltför långa köerna.
Utöver det får SHVS mellan åren 2023 och 2026 en extra miljon per år för att utveckla mentalvårdstjänsterna, där man räknar med att efterfrågan fortsätter vara stor.

Grundfinansieringen problematisk

Det är positivt med extra bidrag, säger Teija Kulmala vid SHVS. Men för att på lång sikt få bukt med exempelvis rekryteringsproblem och vårdköer efterlyser hon en justering i grundfinansieringen. Den ligger på samma nivå som 2019 och baserar sig på den uppskattning som gjordes inför den stora omorganiseringen. I den kalkylen ingick inte det kraftigt ökade behovet av mentalvårdstjänster som pandemin förde med sig.
När man måste sitta ensam hemma och vänta på att få hjälp så förvärras läget. Systemet fungerar helt enkelt inte och vi skulle verkligen önska att staten tar det här på allvar nu.
Med de tillskjutna extra pengarna kan man göra punktinsatser, men för att rekrytera hårda proffs behövs stabilitet. Och den stabiliteten är, enligt Kulmala, kopplad till grundfinansieringen.
Staten har ändå inga planer på att inom snar framtid höja den summan.
– Vi följer hela tiden situationen och väntar på var vårdbehovet småningom lägger sig. Folkpensionsanstalten ansvarar för vården och rapporterar kontinuerligt. Framöver kan det bli aktuellt att se över grundfinansieringen, säger Ruponen.

Utan vård mår studerande ännu sämre

Vid ÅAS drar Veera Granroth en djup suck. Studerandenas intresseorganisationer har längre försökt idka påtryckning för att få ordning på Studenthälsans kaos. Hälsoavgiften är obligatorisk – drygt 30 euro per termin – och betalar man inte den krävs den in med ränta av Folkpensionsanstalten.
Då förväntar man sig att vården ska fungera.
Samtidigt kämpar historiskt många studerande med psykiska svårigheter.
– När man måste sitta ensam hemma och vänta på att få hjälp så förvärras läget. Systemet fungerar helt enkelt inte och vi skulle verkligen önska att staten tar det här på allvar nu.

ANDRA LÄSER