Redan för ett drygt sekel sedan ironiserade Dorothy Parker över hur alla julberättelser verkar snarlika. I essän ”The Christmas Magazines” skriver hon att de utan undantag innehåller ett insnöat tåg, och där eller någon annanstans finner man den ensamma, snikna miljonären och en liten flicka med gyllene hår som lär girigbuken känna julens budskap.
Visst är de här bekanta motiv och personer i julskildringar, men är det verkligen så att julberättelsers sensmoral är så schablonartad? Hur ser till exempel svenska julsagor för barn och vuxna ut?
Den nyutkomna Selma Lagerlöfs jul – 24 berättelser visar att en troende fritänkare som Selma Lagerlöf har en bred palett. Icke för icke fick hon som första kvinna Nobelpriset i litteratur år 1909.
