Ledare: Mer jämställt i lagen – men verkligheten släpar efter

I decennier har det varit aktuellt att forma om familjeledigheterna. Nu är det gjort, från början av augusti har systemet äntligen förändrats. Nu finns de juridiska förutsättningarna för att båda föräldrarna ska kunna sköta babyn lika mycket och det är bra. Men för att det verkligen ska ske en förändring krävs ändringar i arbetsavtal och attityder.

Familjeledighetsreformen har trätt i kraft och barn som har beräknat födelsedatum från och med 4.9 omfattas av det nya systemet. Alla barn har samma rättigheter oberoende av om de är biologiska eller adopterade, och oberoende av familjeform.
Det är en stor och principiellt viktig förändring som har skett i och med att systemet med familjeledigheter har uppdaterats. I det gamla systemet var 105 dagar öronmärkta för mammor och 54 för pappor – nu har båda föräldrarna rätt till 160 dagar var. I det gamla systemet fanns dessutom 158 dagar föräldraledigt som kunde delas mellan föräldrarna, men i praktiken är det mammorna som har utnyttjat dem, med några få undantag. Av de 160 dagarna har man rätt att flytta över 63 dagar till den andra föräldern, eller någon annan närstående. Om det handlar om en ensamstående förälder får hen alla ledigheter. Därtill finns en graviditetspenning på 40 dagar.
Nu talar man alltså inte mer om moderskaps- eller faderskapspenning, utan om föräldrapenning och särskiljer mellan den gravida, födande föräldern och den andra föräldern.
Det finns inte längre skillnader beroende på om man är mamma eller pappa, och inte heller utgår lagen från en kärnfamilj med mamma och pappa. Alla barn behandlas lika oberoende av om de är biologiska eller adopterade, och oberoende av om de bor med båda föräldrarna eller bara den ena.
Det är viktigt att lagstiftningen är neutral till föräldrarnas kön och till familjeformen. Det är en förutsättning för ett jämställt föräldraskap.
Men det räcker givetvis inte.
Fortfarande finns det skillnader i arbetsavtalen visavi hur lång tid föräldrar är berättigade till föräldraledighet med lön. Den allmänna regeln är att kvinnor får lön för längre tid än män. I vissa branscher får män lön bara för en enda vecka. Nu är förhoppningen att den nya lagstiftningens anda ska slå igenom också i arbetsavtalen och att föräldrar oberoende av kön ska ha rätt till lika lång tid föräldraledigt med full lön.
Om så inte sker leder det sannolikt i praktiken till att få pappor blir föräldralediga. Ekonomin är stram i många småbarnsfamiljer och man räknar noga euron och cent. Då betyder det att familjens totala föräldraledighet blir kortare. Man får överlåta 63 av sina föräldrapenningdagar men inte mer, och om föräldern inte använder dem så går familjen alltså miste om dem. Föräldrapenningen är ändå inkomstrelaterad, och betydligt högre än hemvårdsstödet, som fortfarande finns kvar.
Om båda föräldrarna kan vara hemma under barnets första levnadsår innebär det att båda får en närhet till det lilla barnet och småbarnsvardagen. I gengäld får barnet en nära relation till båda sina föräldrar. Och föräldrarna förstår varandra bättre när båda vet vad det betyder att tillbringa dag efter dag med en baby eller ett litet barn som behöver ständig uppmärksamhet. Man är inte precis ”ledig”; man är strängt sysselsatt samtidigt som vardagen kan bli ganska monoton. Det beror givetvis även på hur man organiserar sin vardag med ett litet barn.
På en samhällsnivå leder en jämnare fördelning av föräldraledigheterna på sikt till att dynamiken på arbetsmarknaden förändras. I dag betraktas unga kvinnor som söker jobb som en potentiell ”risk” i form av föräldraledighet, alltså frånvaro från arbetet. När unga män i högre grad börjar utnyttja sin rätt att vara föräldralediga fördelas ”risken” jämnare.
Det finns all orsak att använda citationstecknen kring ”risk” – för samhället och nationen behöver och vinner på att det föds barn och på att barnen och deras föräldrar mår bra. Det gynnar definitivt även arbetsgivarna.
Det finns tyvärr ett attitydproblem gentemot att pappor är föräldralediga. I enkäter och utredningar som har gjorts kring föräldraledigheten har det blivit helt klart. Här måste ske en förändring om vi verkligen vill ha en mera jämställd familje- och barnpolitik. Dessutom har det visat sig att man i många branscher förutsätter att männen ändå sköter sina arbetsuppgifter, trots att de är föräldralediga.
Attityderna på hemmaplan måste också i många fall mjukas upp. Uppfattningen att en kvinna inte är en god mor om hon inte själv sköter sin baby lever kvar, precis som uppfattningen att det inte är karlgöra att sköta en baby.
Inte heller myndigheternas attityder är alltid korrekta. Det finns många exempel på att pappor som när de har ansökt om föräldraledighet har bemötts med misstrogenhet.
När lagstiftningen ändras är det givetvis en signal och på sikt förändrar även den attityderna. Reformen av familjeledigheterna uppfyller inte alla förväntningar men är definitivt en förbättring. Men den totala föräldraledigheten blir längre förutsatt att familjerna utnyttjar alla dagar de har rätt till och systemet blir även mer flexibelt. Nu gäller det att inte vänta i decennier med nästa steg.

ANDRA LÄSER