HBL:s redaktörer väljer julklappsböcker

Mårten Westö: Eremenko. Berättelsen om en fotbollsfamilj (Schildts & Söderströms 2016)

Biografier över idrottare har ofta en hopplöst stereotyp narrativ. Så inte Mårten Westös Eremenkobok, dels för att den inte fokuserar på en enda individ, dels för att den också tecknar en invandrarfamiljs integrering i en finländsk småstad. Berättarmässigt bjuds här både på tiki-taka och en och annan långboll. Boken sätter punkt innan höstens skandal med mellansonen Roman Eremenko, men det gör faktiskt inte så mycket. Dessutom inbjuder incidenten till moralistiska klapprim: Denna bok är mycket fin, snorta aldrig kokain.

Kristina Murray Brodin & Maija Hurme: Allt är precis som vanligt. (Vombat/Schildts & Söderströms 2016)

Också små barn funderar över varat. Och också bilderboken kan hantera sant existentiella frågor. Det gjorde Ulf Starks och Linda Bondestams Min egen lilla liten från 2014, och det gör Murray Brodin och Hurme 2016. Med varsam hand gestaltar de ett barns fantasi om sitt eget försvinnande.

Ashlee Vance: Elon Musk : Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid (Bonnier)

Obligatorisk läsning för alla som vill orientera sig i nutiden och förstå vad som hände bakom alla Tesla- och Musk-rubriker. Mannen må vara en galning eller ett geni, det verkar inte spela någon roll. Oerhört bra skriven dessutom. Ge den till din närmaste humanist.

Matti Putkinen med hjälp av Mikko Porvali: Fånge, spion, partisan (Lind & Co)

Historien om Matti Putkinens liv – han växer upp i en finsk by i Ingermanland, hamnar i sovjetiskt fängelse och i Sibirien, blir sedan spion och deserterar i Finland – är ohyggligt spännande. Texten löper smidigt, det finns inga tråkiga delar som man vill skumma igenom. Du kan till och med ge den till en tonårspojke.

Agnès Ledig: Det vi inte visste var lycka (Forum)

Den här boken är faktiskt vacker i grunden, vill man ha floskelglasögonen på missar man behållningen. Fattigt kassabiträde plockas upp av rik äldre man, som har en deprimerad son. Fantastiska och tragiska saker händer. Har du noterat att någon i din bekantskapskrets gillar Anna Gavalda och läser Jojo Moyes med näsduken redo, är det här en utmärkt bok för vintermörkret.

Ville Kivimäki & Kirsi-Maria Hytönen (red, 2015): Rauhaton rauha – Suomalaiset ja sodan päättyminen 1944–1950 (Vastapaino)

Läge för uppdatering för alla som kallar sig allmänbildade. Som komplement till den välkända sagan om Finlands imponerande comeback efter kriget får vi, i välredigerad tappning, ta del av ny forskning som visar hur vanligt folk upplevde fredsbygget.

Liza Marklund: Järnblod (Piratförlaget 2015)

Lika mycket för den som aldrig läst Marklund som för oss som slukat varje bokstav. Osannolikt nog lyckas den sista samhällsdeckaren i Bengtzon-serien överträffa alla tidigare. Spännande, samhällskritiskt och njutbart näst intill fullkomlighet.

Aki Ollikainen: Nälkävuosi / Nödåret (Siltala 2012 / Lind & Co 2016)

En okonstlad och i sin grymhet hjärtskärande miniatyrroman om en familjs dödsdömda försök att fly svälten. Och en försynt påminnelse om det stundande 150-årsminnet av den värsta fredstida katastrof vårt land upplevt. Inte bara för den som ogillar frossandet vid julbordet.

Anna Kontula: Luokkalaki. Miten Suomen lait ja viranomaiset syrjivät työväenluokkaa (Into 2016)

På senare tid har statsminister Juha Sipilä (C) plötsligt visat intresse för vilka konsekvenser regeringens nedskärningspolitik får. Här är en julklappsbok till Sipilä. Anna Kontula (VF) är riksdagsledamot och doktor i sociologi. Hennes inlägg har ofta överraskande och intressanta synvinklar. Nu har hon skrivit en bok om hur lagarna och myndigheterna diskriminerar arbetarklassen. Vad då för en klass, kanske många tänker. Kontula hävdar för det första att klassamhället lever och mår bra, även om det inte diskuteras. För det andra visar hon med hjälp av officiell statistik att de som hör till arbetarklassen, det vill säga har mindre pengar och är mer utsatta på olika sätt, kontrolleras mera än medelklassen och eliten. Hon konkretiserar fenomenet om hur fattigdom går i arv – och varför.

Många tror att inkomstöverföringarna går till dem som har minst pengar att röra sig med. Faktum är i alla fall att den tiondel som förtjänar allra mest får 10 procent av inkomstöverföringarna, medan den tiondel som förtjänar minst får under 10 procent av dem.

Charles Duhigg: The Power of Habit (Random House)

En välskriven, omfattande tvär- och populärvetenskaplig studie i hur våra vanor och mönster styr nästan allt vi gör, hur våra hjärnor formas längs vägen och vad forskningen har att säga om människoflockens beteende. Favoritanekdoten handlar om pappan som skäller ut butikschefen efter att hans tonårsdotter börjat få reklam riktad till gravida kvinnor. Butikschefen beklagar det skedda, men någon vecka senare får pappan krypa till korset. Långt innan dottern visste att hon var gravid hade marknadsföringsavdelningens datorer räknat ut det utgående från köphistoriken. Smått skrämmande, men främst fascinerande i algoritmernas tidevarv.

Din tillgifne ovän. Korrespondensen mellan Jean Sibelius och Adolf Paul 1889–1943. Red. Fabian Dahlström. (SLS)

"Paul är en god vän men kostar mig mycket. Än sen?!" Sibelius anteckning i sin dagbok anger att det fanns något speciellt i hans förhållande till den svensk-tyske författaren Adolf Paul. Paul hade stora ambitioner men nådde inte närmelsevis lika stora framgångar som Sibelius, vilket avspeglade sig i ett regelrätt hat-kärleksförhållande (o)vännerna emellan. En typisk avslutningsfras i ett brev från Paul lyder: "Var hälsad och hotad och hatad som alltid af din vän och dödsfiende."

Maria Turtschaninoff: Naondel (Förlaget M)

Till tioåringen som slukade Maresi och som är fascinerad av allt vad fantasi och äventyr heter.

Det är kanske inte populärt att tänka genusperspektiv, men unga flickor mår bra av böcker där hjälten är kvinna. Harry Potter och andra i all ära, äventyr där starka flickor också får vara svaga ger rollmodeller som behövs.

Aino-Maija Metsola: Nyfikna små: Räkna (Rabén & Sjögren)

Till tvååringen som älskar allt vad form och färg heter.

En bok kusinen fick i födelsedagspresent ville tvååringen inte lämna ifrån sig efter festen. Färger och bilder i överflöd, där barnet också plockar upp mängdläran och får den som läser högt att dra på munnen.

Alfred Backa: Finland hundranågonting (Schildts & Söderströms)

Det finns gott om historiskt intresserade i släkten, en del av dem med intressen som börjar långt före det självständiga Finland kom till. Att berätta om vårt land med glimten i ögat och så att det ger både dem, som kan och vet och dem, som är måttligt intresserade något är inte alla förunnat.

Giuseppe Tomasi di Lampedusa: Leoparden och Berättelser (Bonniers)

När Leoparden, (Il Gattopardo, 1958) utges i nyutgåva finns inget mera självklart val. Men jag varnar: i sällskap av Don Fabrizio, prins av Salina, kan man komma att anlägga ett förrädiskt vackert och förlamande melankoliskt undergångsperspektiv på Sipiläs härskarhumör och Finlands moraliska utförsbacke (nazister marscherar på Helsingfors gator i dag). För mycket uthålliga kämpar som inte låter sig sugas in i fantasier om en död i skönhet – för annat än den kortaste stund av vila.

Henrika Ringbom: Elden leende (Förlaget M)

En vacker, intelligent och mild essä om att resa till Japan för att där kunna lägga ifrån sig livets tyngsta bördor av sorg, förlust och sjukdom. Också för Japanfantaster, men man behöver inte vara det för att bli betagen. Ringbom skriver om hur hon varit rädd för att förlora sin litterära arbetsförmåga – och som bevis på motsatsen har hon ur det tvivlet skrivit sin allra bästa bok.

Simon Callow: Orson Welles. One-Man Band (Vintage 2015)

Det är svårt att inte fascineras av "underbarnet från Kenosha". En som länge varit trollbunden av Welles är aktören, regissören och författaren Simon Callow som nu publicerat sin tredje volym om den kreativa dynamon och hans aktiviteter i teaterns, filmens, radions och televisionens värld.

Olavi Paavolainen: Volga virtaa nyt Moskovaan, red: H. K. Riikonen, Ville Laamanen (Teos 2016)

Sommaren 1939 åkte författaren Olavi Paavolainen på en lång resa till Sovjet. Avsikten var att publicera en bok i samma stil som han skrivit om Nazityskland och Sydamerika. Kriget gjorde att planerna skrinlades men nya upptäckter av texter och minnesanteckningar gör att man kan gestalta hans slutliga avsikter.

William Egginton: The Man Who Invented Fiction (Bloomsbury 2016)

Är Don Quijote den första moderna romanen? Eller rentav postmoderna? Eggintons engagerande resa med Cervantes handlar mycket om besvikelser, motgångar och misslyckanden men facit blev ändå ett västerländskt märkesverk och en mirakulös bok.

Linn Ullmann De oroliga (Norstedts 2016)

Vackert och vemodigt, och lite roligt, om en flicka och hennes far och mor. I Linn Ullmanns självbiografiska djupdykning till barndomen möter vi en flicka som inte vill vara barn medan hennes föräldrar bara vill leka.

Maria Turtschaninoff: Naondel (Förlaget M)

Fantasy om ett kvinnokollektiv som domineras av en despot. För unga och vuxna i alla åldrar.

Eva Frantz: Sommarön (Schildts & Söderströms)

En mysdeckare i finlandssvensk vardag, utan frosserier i våld och med ett typgalleri som är hur lätt som helst att känna igen.

Jukka Viikilä: Akvarelleja Engelin kaupungista (Gummerus)

Lyriskt om arkitekten som gav oss det monumentala, historiska Helsingfors. Äntligen fick Carl Ludvig Engel en egen roman.

Riikka Pulkkinen: Paras mahdollinen maailma (Otava 2016)

För romanälskare som kan sluka Pulkkinens njutbara prosa på det andra inhemska. Här kan man sugas in i en pusselliknande romankonstruktion, där rösten inte tillhör bara huvudpersonen Aurelia utan också förflyttar sig mellan olika generationer och mellan verklighet och skådespel.

Elena Ferrante: Min fantastiska väninna och Hennes nya namn (Norstedts 2016)

Nu finns två av böckerna i Neapelkvartetten på svenska, resten kan intas på annat språk om man är otålig. Pseudonymen Elena Ferrante skildrar både kvinnors vänskap och flera nivåer av klassresa i Neapels samtidshistoria.

Howard Webb: Man in the Middle (Simon & Schuster 2016)

Den världskända brittiska fotbollsdomarens självbiografi, för alla som gillar fotboll och älskar att nagelfara galningen med visselpipan. För alla, med andra ord.

Världens fotbollsrekord 2017 (Carlton 2016)

Rekordböcker är en tradition i många julklappssäckar och här är en specialitet som säkert gläder fotbollsjuniorer, ifall den vanliga rekordboken redan finns i för många upplagor.

Maria Turtschaninoff: Naondel (Förlaget M)

"Vadå tonårs-scifi? Vem som helst – i synnerhet jag – älskar Naondel! Turtschaninoff är en fantastisk berättare som spinner fram de mest färggranna bilder i huvudet på läsaren. Som bonus massor med girl power, i uttryckets allra bästa bemärkelse.

Henri Forss: Patriarkatets undergång (egen utg.)

Walter Kask är en hopplöst irriterande typ som bara tänker på sig själv. Naturligtvis rasar allt omkring honom, i ett lika förutsägbart som ledsamt drama som enbart kan skyllas på honom själv. Tråkigt nog inser den självrannsakande läsaren ganska snabbt att det kanske ändå bor en liten Walter Kask i hen själv, vilket också är högst irriterande. Omoraliska och halvdåliga är vi alla!

Sun-Mi Hwang: Hönan som drömde om att flyga (Norstedts)

Oj vad det snörper i hjärtat för denna tappra lilla höna och hennes hårda livsvillkor! Det här är en hemsk och vacker liten saga som får en att vilja studsa upp ur soffan på sekunden och modigt försvara alla dem som är små och rädda. Men ingen panik – sagan slutar skapligt lyckligt, trots allt.

Emma Cline: The Girls (Random House 2016)

Emma Clines debutroman har hämtat inspiration från Mansonmorden 1969, men det är inte intrigen utan den delikat sunkiga tidsbilden som är den stora behållningen. Sent sextiotal i ett svettigt Kalifornien, makrobiotisk diet, klibbig tonårstillvaro i ett övre medelklasshem ställs mot livet på det som måste vara Spahn Ranch med lortiga kläder, middag gjord på skämda livsmedel och något slags gemenskap.

Katarina Taikon: Katitzi, Rosa och Paul, Katitzi i Stockholm, Katitzi och Lump-Nicke och Katitzi i skolan (Natur & Kultur 2016)

Nyutgivningen av Katarina Taikons underbara barnböcker (lågstadieåldern) om den romska flickan Katitzi fortsätter med två nya böcker, försedda med Joanna Hellgrens geniala illustrationer. De rymmer inte bara en charmig huvudperson och spännande upptåg, här skildras ett Sverige där välfärdsstaten – som vi känner den – ännu inte vuxit fram och en systematisk segregation av romer tillämpas. En påminnelse om hur klassamhället en gång såg ut och vad som väntar oss om nedmonteringen av välfärdstjänsterna fortsätter. Och för romer i EU-länder som Rumänien och Bulgarien är misären inget avlägset förflutet utan vardag.

Isabella Rothberg

Karolina Ramqvist: Det är natten – Författaren och den som skriver (Norstedts 2016)

En utsökt essä, betitlad efter ett citat av Marguerite Duras, om skrivandet och författarrollen, om den gräns mellan fiktion och verklighet som så lätt suddas ut i offentligheten. Vacker är den också, stilren i sin formgivning, tunn och lättburen som ett häfte.

Lucia Berlin: Handbok för städerskor (Natur & Kultur 2016)

Välkommen till ett ruffigare Amerika. Lucia Berlin (1936–2004) skriver om alkoholism, drogmissbruk, institutioner, städerskor, cancer. Ett så kallat smalt författarskap som fått bredare genomslag efter författarens död i samband med utgivningen av detta urval noveller.

Stina Stoor: Bli som folk (Norstedts 2015, pocket 2016)

Augustnominerad novelldebut som får det mesta i novellväg att blekna i jämförelse. Språket, den västerbottniska dialekten, sjunger en helt egen ton. Iakttagelserna, detaljerna! Det går inte att förstå annat än att det här är inledningen på ett nytt stort författarskap.