”Dessa missuppfattningar söker man stödja genom nya villfarelser.”
Jag kom att tänka på detta citat av Otto Andersson förra veckan, när jag lyssnade på ett avsnitt av musikprogrammet Kissankehto, ursprungligen sänt den 7 februari, som vanligt via Yle Arenan. I avsnittet berättade programledaren Susanna Vainiola om sången Greensleeves och om hur den sägs ha varit skriven av kung Henrik VIII för sin blivande drottning Anne Boleyn. Trots att den kungliga historien om Greensleeves är en ren myt har den upprepats så många gånger att jag inte ens orkade höja ögonbrynen.
Det skedde däremot lite senare. Vainiola fortsatte nämligen med att påpeka att sången troligen inte alls var skriven av Henrik VIII utan av Anne Boleyn. Som källa för denna upplysning gav Vainiola sin ”journalistvän som kan musikhistoria” men som förblev anonym. Hela absurditeten avslutades genom en summering: vi kan inte veta sanningen bakom sångens historia, vilket betyder att varje tidsålder fritt kan skapa sina egna tolkningar. ”I vår tid är det lockande att tro på anekdoten om att Anne Boleyn skrev sången”, sade Vainiola.
ANDRA LÄSER
