I ett helsingforsiskt kvarter har Jan Grehn öppnat en "tyst" uteservering – inga klagomål från grannarna hittills

Det sjuder av aktivitet i det tidigare tågkvarteret i Vallgård. Snart flyttar ett bryggeri in.

Jan Grehn och ett av bryggeriets öl med hallon som är rött. Uteserveringen i Vallgård är ny.
Om du drar upp en radie på två kilometer från Maskinverkstadskvarteret i Vallgård har du Tölö, centrum, Berghäll, Sörnäs, Fiskehamnen, Kottby och Böle.
– Flyttvågen har gått från Rödbergen till Berghäll, och nu är det Vallgård som gäller, säger Jan Grehn, vd för mikrobryggeriet Etko.
Namnet syftar på finskans slang för förfest.
Han räknar upp reklambyråer som en efter en flyttat bort från Rödbergen och nu har kommit till området. Men också musikagenter håller till här. I slutet av året flyttar också mediekoncernen MTV in i ett nytt hus i kvarteret.
I tillägg bor det cirka 2 500 personer här.
För två år sedan öppnade hotellet Folks och klädmärket Billebeino en padelhall här. Bakom märket ligger den tidigare NHL-hockeyspelaren Ville Leino.
Ungefär samtidigt började uteserveringarna dyka upp. Området växer hela tiden.
– Förhoppningsvis blir det här som en bättre version av Telliskivi i Tallinn. Jag tror det finns potential att det här blir Helsingfors nya kulturcentrum, säger Grehn som själv är uppvuxen i Vallgård och en gång gick i Åshöjdens grundskola.
Det senaste tillskottet är Etkos uteservering som kommer att ha sittplatser för närmare 400 personer.
Matilda Halttunen bakom ölkranen i det trendiga Maskinverkstadskvarteret.
– Vi öppnade den större delen av uteserveringen i går, säger Grehn medan vi sitter under ett parasoll som skyddar mot den stekande hettan.
Tidigare i sommar har invånare i kvarteret klagat i Helsingin Sanomat över högljudda bastoner från musik som hörs in i lägenheterna.
Etko spelar ingen musik på sin uteservering.
– Det kom en grupp från en bank och frågade om vi spelar dunkande musik. De var nöjda över att svaret var nej och att de kunde prata med varandra utan hög musik i bakgrunden.
Eventuellt kommer man framöver att spela någon lugn bakgrundsmusik. Han konstaterar att inga grannar har klagat.
– Jag förstår till hundra procent att invånarna inte gillar att basen är så hög att de inte kan vara hemma.
Stämningen på uteserveringen har varit så lugn att också barnfamiljer besökt den.

Från tåghall till ölrum

Runt hörnet från uteserveringen tar Jan Grehn fram sin nyckelknippa och låser upp dörren till en av tegelbyggnaderna.
Det är en vacker lokal där man fortfarande kan se delar av spårskenor i golvet. Upp till taket är det 8-10 meter. Högst upp finns ett tak gjort av glas.
En gång målades tåg här. Nu ska den skyddade byggnaden göras om till ett bryggeri och ölkrog. Men Museiverket är noga med att stålstrukturerna ska bevaras.
Han pekar genom fönstret.
– Där, i byggnaden mitt emot, byggdes VR:s tåg. Sedan rullade det in i den här byggnaden och målades.
I höst börjar Etko arbetet med att omvandla lokalen så att de kan flytta hela sitt bryggeri hit från Hertonäs.
– Jag tror att vi är det enda mikrobryggeriet i hela Europa som ligger på tredje våningen. Logistiskt sett är det allt annat än perfekt.
Takhöjden, cirka 2,2 meter i Hertonäs är också problematisk. För när man brygger öl behöver man stora tankar. Men nu ska Etko investera i större tankar som är upp till 6 meter höga, för i den nya lokalen spelar höjden ingen roll.
– Vi kommer att skala upp verksamheten med 3-5 gånger det nuvarande.
Grehn konstaterar att renoveringen av hallen, som kommer att kosta runt en miljon euro, är en stor investering för ett mikrobryggeri som Etko.
Museiverket har gett sin välsignelse till att den skyddade måleriverkstaden från 1901 får renoveras. Men bland annat strukturerna i stål, järnvägsskenorna och lamporna ska bevaras.
I ena ändan av hallen tänker man öppna ett taproom, det är ölspråk för en krog där man serverar sina egna bryggeriprodukter.
Helsingfors stad har också stora planer för en annan byggnad i kvarteret. Den kallas för glaspalatset och ligger vid Bruno Granholms plats.
Glaspalatset är från 1957 och här svetsade man. I våras godkände stadsmiljönämnden att byggnaden får göras om till en restaurang och till kontor.

Fyndiga namn

Jan Grehn har jobbat på Etko i drygt ett år. Men en av grundarna, Jere Paajanen, och han är gamla bekanta. De har bägge jobbat inom reklambranschen.
Paajanen har formgett några av etiketterna på ölburkarna i år. Det har även Henri Salonen.
Många mikrobryggerier har underfundiga eller humoristiska namn på sina öl. Hos Etko heter de saker som Bloodzilla (en ordlek med orden blood orange (blodappelsin) och Godzilla (ett fiktivt odjur), Everytime We Touch (som kan syfta på en låt från 1990-talet av Maggie Reilly) och Astrobaby.
Grehn är med och funderar på namnen.
– Mentalt sett är det bra att också få styra sina tankar på annat än att producera öl.
Han menar att det inte enbart handlar om bra copywriting, eller reklamskrivning. Utan designen och namnet hänger ihop.
– Korta namn är bra, det kommer folk ihåg.
Även om antalet mikrobryggerier ökat stort under de senaste åren menar Grehn att bilden av vad öl är fortfarande behöver breddas.
– Öl är inte bara öl. Vårt jobb som mikrobryggeri i Finland är att visa att det finns mer att göra.

ANDRA LÄSER