Jouni Kaipainen levde i betydelsernas värld

Tonsättaren Jouni Kaipainen var humoristisk, beläst, skarpsynt och produktiv. Maritta Hirvonens minnesbok kretsar i hög grad kring musikernas hågkomster av att samarbeta med honom, vilket kunde vara både tufft och tacksamt.

Jouni Kaipainen flyttade från Helsingfors till Tammerfors på 1990-talet och kom att göra en stor insats för stadens musikliv, bland annat som kompositionslärare vid yrkeshögskolan och orkesterns huskomponist.
Tonsättaren Jouni Kaipainen beskrevs av vänner och kolleger ofta som en renässansmänniska. Han hade en enorm nyfikenhet och allmänbildning som sträckte sig långt utanför rent musikaliska spörsmål. Han kunde litteratur och kulturhistoria utantill och var en sällskapsmänniska som hade den sällsynta förmågan att sitta långa kvällar utan att tråka ut någon. Bland sina jämnåriga tonsättarkolleger, till vilka sådana som Kaija Saariaho, Magnus Lindberg, Esa-Pekka Salonen, Eero Hämeenniemi och Olli Kortekangas hörde, kunde han rentav bli betraktad som den mest begåvade av dem alla. Hans musik kan på ett fascinerande sätt vara både lätt- och svårtillgänglig; där finns ett omedelbart tilltal och samtidigt många nivåer av uttryck som lyssnaren måste söka djupare efter.
ANDRA LÄSER