Ett nerlagt jordbruk startas inte upp i en handvändning

15.03.2022 19:17
Tittade för några dagar sedan på när riksdagen oroligt debatterade jordbrukarnas situation. Bra så, men tyvärr är det nu 15-20 år för sent. Nu när det mullrar i öster och folkförsörjningen känns hotad vänder man sig mot en yrkeskår som gått i motvind och spöregn ända sen inträdet i EU 1994. En yrkeskår som motarbetas av så många att jag tappat räkningen genom åren.
Många stolta yrkesutövare med fina djurbesättningar har dukat under i en allt snabbare takt, dels av dålig lönsamhet, dels också av direkt mobbning från både medier och medborgare. En numera högt uppsatt tjänsteman i Helsingfors sade i Yle för något år sedan att "bönderna är lika nyttiga för samhället som de som bränner bilar i förorten". Den jämförelsen har jag lite svårt att ta till mig och komma vidare med. När FN:s klimatrapport presenterades bara för någon vecka sedan svarade en politiker på vad som var huvudproblemet i Finland? Jordbruket, var det enda hon kom på, men det svaret kom snabbt.
Nu när krisen knackar på dörren ropar vi ut i mörkret: Matproducenter, var är ni? Knappast svarar någon för de har lagt ner. Ett nerlagt jordbruk startas inte upp i en handvändning, om ens någonsin. Det är ett mångårigt projekt att köra i gång en fungerande mjölkkobesättning, som exempel. Men trots det, hur många gånger senaste åren har vi inte sett bilder på när husfolket kämpat mot gråten när sista djuren går till slakt. Samtidigt applåderar ungdomar i städerna över att ännu en "djurplågare" fått vad han förtjänade.
Själv borde jag förstås med uppbringande av det minsta ekonomiska förstånd ha lagt ner produktionen för tio år sedan, men jag har drivits av en tvångstanke att dagen kommer då vi bönder behövs. Att jag har kunnat göra det har uteslutande berott på att jag har haft ett annat arbete att leva på, jag har alltså kunnat producera mat med pengar som kommit någon annanstans ifrån. Oavsett om jag just nu kanske sitter i rätt båt så kan jag bara inte acceptera tanken på att ett otal yrkeskunniga heltidsodlare brutits ner under ett ok av direktiv, begabbare, och obegripliga regler, bland annat miljöregler som inte över huvud taget finns i många av de länder som vi sedan gladeligen importerar mat ifrån. Utan några som helst samvetskval eller hållbara förklaringar. Lägg till detta minimal lönsamhet, kanske förlust, man har betalat för att få arbeta.
Ingen vet var detta slutar, det kan gå illa, det kan sluta någorlunda lyckligt, men två saker är säkra. Så länge det bor folk i Norden behöver vi mat och detta var nog inte den sista gången något oväntat hände.
Så tack för att ni tänker på matproducenterna. Bättre sent som alltid.

Kalle Svedjebäck,

livsmedelsproducent, Närpes

ANDRA LÄSER