Ketchupeffekten i SDP

Länge fanns det ingen alls. Men på en och samma dag kunde SDP räkna in tre presidentkandidater.

Det långvariga presidentpartiet SDP:s sits inför presidentvalet såg ganska tröstlös ut under våren. Två starka namn, Jutta Urpilainen och Eero Heinäluoma, tackade nej. Antti Rinne var inte heller beredd att sätta sin ordförandeposition på spel genom att riskera en brakförlust 2018, bara ett år före det viktiga riksdagsvalet 2019.
För partiet och partiledningen var onsdagen en glädjens och lättnadens dag.
Tuula Haatainen var först ut då hon i en intervju för Lännen Media på morgonen sade att hon ställer upp i kandidatnomineringen. Maarit Feldt-Ranta meddelade vid en presskonferens klockan 10 att hon är med i loppet, och en dryg timme senare sade Sirpa Paatero till Helsingin Sanomat att också hon ställer upp.
Tid finns för ännu fler, nomineringen avslutas den 26 juni.
Socialdemokraterna ordnar en medlemsomröstning i augusti, varpå partifullmäktige utser presidentkandidaten i september.
Upplägget ger SDP möjlighet att stå i centrum för det politiska intresset under sommaren, och den vägen kanske vända de svaga opinionssiffrorna.
De tre kandidaterna betonar presidentens roll som förebild när det gäller värderingar. Paatero talar om en aktivare utrikespolitik och Feldt-Ranta har en stark nordisk profil.
Tuula Haatainen lyfter fram FN, och säger att hon vill föra Finland närmare Tarja Halonens linje än Sauli Niinistös.
Och där Feldt-Ranta talar om militär alliansfrihet vill Haatainen hålla dörren på glänt mot Nato.
En detalj är att Maarit Feldt-Ranta lämnade sin post som dåvarande undervisningsministern Tuula Haatainens medarbetare då ministern förde fram förslaget att slopa den obligatoriska svenskan i studentexamen.
Det är ovanligt att en finlandssvensk kandidat finns på startlinjen när ett stort parti nominerar sin presidentkandidat. Om Maarit Feldt-Ranta når ända fram står hon bredvid K-A Fagerholm som med knapp marginal förlorade mot Urho Kekkonen år 1956.

ANDRA LÄSER