Jens Berg berättar om sin annorlunda adoptionsresa i Jannes pappapodd

– Jag var ung, jag var blyg och jag ville få det överstökat snabbt, säger medieprofilen Jens Berg när han gästar Jannes pappapodd.

Det lösryckta citatet kan tänkas handla om – ja, något annat – men härstammar från diskussionen som Berg och Janne Grönroos har om sina erfarenheter att göra spermaprov.

Avsnittet handlar nämligen huvudsakligen om hur det gick till när Berg och hans hustru var 25 år gamla och bestämde sig för att skaffa barn, men inte lyckades. Och hur de efter fem års försök slutligen landade i Thailand, där de bestämt sig för att adoptera ett barn.

– Vi bestämde oss för att adoptera. Och det var nog en jätteintressant, märklig och lärorik process, berättar Berg i podden.

– Jag vet inte när jag någonsin har känt mig så granskad.

Jannes pappapodd görs i samarbete med HBL. Under hösten träffar Janne åtta gäster med intressanta livshistorier, för att prata om papparollen ur olika synvinklar. Podden finns att lyssna på Spotify, Youtube, Apple Podcast och Audible.

I det tredje avsnittet berättar Berg bland annat om hur det kändes när socialen och adoptivorganisationen kom på hembesök i slutet av 90-talet, för att se om det fanns plats och förutsättningar att ta hand om ett barn där.

Berg och hans hustru gick också en utbildning med andra par på en lägergård, för att förbereda sig inför livet som adoptivförälder, berättar han i podden.

Var det viktigt för honom att få ett biologiskt barn? Om någon hade frågat honom då hade han svarat nej, för det viktigaste var att få ett barn, konstaterar han.

– Och det stämmer till 80 procent, också när man frågar mig om det nu. Men det finns de där 20 procenten som jag vet att jag tänkte då, och som jag skulle tänka också i dag … Att tänk om jag skulle få ett biologiskt barn. Hur skulle barnet se ut?

Spoilervarning: Bergs historia slutar inte vid att han och hans fru blev godkända för adoption.

Under den ”konstiga väntetiden” när de gick runt och väntade på att få grönt ljus för att hämta barnet – som de visste att sannolikt redan hade fötts – förändrades allt.

Det var (ironiskt nog) under en av parets flera resor till Thailand, där de skulle bekanta sig med barnhemmet de skulle adoptera från, som Bergs fru chockades av att hon plötsligt inte ville ligga ute och sola längre. Hon äcklades också av maten som hon vanligtvis älskade så mycket.

Hon var gravid, efter fem år av försök, och en byråkratisk och känslomässig adoptionsprocess.

– Det blev syntax error i huvudet, det blev på riktigt tilt i huvudet, att vad gör vi nu? säger Berg i podden.

Paret valde att skjuta fram adoptionen. De hade inte heller fått gå vidare med processen om graviditeten lyckades, vilket den gjorde. Parets första barn föddes på sin beräknade dag år 2000.

Om man vill höra alla detaljer och turer i den här bergochdalbanan kan HBL varmt rekommendera att man lyssnar på podden.

Då får man också höra hur det gick till när Bergs andra och tredje barn föddes – och hur paret bestämde sig för att dra sig ur adoptionen de skjutit på framtiden.

Sörjer man en adoption som inte blir av? frågar Janne i podden.

– Jo, man gör det. Det är spännande, för fastän jag aldrig träffat barnet kommer jag på mig själv med att ibland fundera över hur det skulle ha varit när det blev vår tur, säger Berg.

– Det är en tanke som kommer ibland: finns den där människan, lever den ens mera?

Nästa avsnitt släpps torsdagen den 24.11.