Tala klarspråk om folkmord

Turkiets utrotning av kristna 1915–1917 får inte skymmas av Ankaras propaganda. På senare år har allt fler länder och historiker erkänt att massakern på armenier och andra minoriteter i det sönderfallande Osmanska riket under första världskriget var ett folkmord. Det handlar om ett av de mest studerade fallen i modern tid, efter Förintelsen. Uppåt 1,5 miljoner armenier och andra kristna dödades eller svalt ihjäl av föregångaren till dagens Turkiet. Med anklagelser om separatism och landsförräderi som alibi påtvingade ottomanska makthavare uppsåtligen kristna grupper levnadsvillkor, inklusive deportation, avsedda att medföra deras fysiska undergång.

Att frågan förblir känslig visar på språkets makt: "folkmord" för tankarna direkt till nazismen. Joe Biden tar en medveten risk då han kallar händelserna vid sitt rätta namn – som den förste amerikanske presidenten sedan Ronald Reagan 1981. Ett ekonomiskt försvagat Ankara går i taket och hotar med motdrag inom "veckor eller månader". Att avbryta det militära samarbetet med Nato eller utvisa USA:s flygvapen från en kärnvapenbas vore ändå en överreaktion.

Finland intar en återhållsam attityd – och slår därmed knut på ryggraden. Den finländska grundinställningen är att det inte är nationell tradition att tala rent ut om historiska händelser. Men USA:s syfte är varken att illvilligt skuldbelägga eller förtala dagens turkar, snarare att våga beröra, ansvarsfullt hantera och göra upp med den mörka historien. På tyska talar man om Vergangenheitsbewältigung – en aldrig upphörande förlängning av denazifieringen.