Tjugo år senare väntar Finland fortfarande på el

Den har kallats en av världens dyraste byggnader. Tidtabellen har gång på gång fallerat. Nu är förhoppningarna höga på att den tredje reaktorn i Olkiluoto äntligen ska kunna tas i drift – tjugo år efter att riksdagen gav grönt ljus.

När byggnadsarbetet på den tredje reaktorn pågick för fullt 2008 var det ingen som visste att den fortfarande 14 år senare inte skulle ha tagits i kommersiell användning.
Katarina Koivistokatarina.koivisto@hbl.fi
07.12.2022 06:50 UPPDATERAD 07.12.2022 12:13
Kärnkraften var ingen självklarhet när riksdag och regering diskuterade eventuella nybyggen i Finland i början av 2000-talet. Den politiska diskussionen gick het inför omröstningen i maj 2002 då riksdagen med rösterna 107–92 beviljade Industrins Kraft TVO principtillstånd för en tredje reaktor i Olkiluoto.
De flesta partier var delade i kärnkraftsfrågan, och omröstningen följde inte partigränserna. Bara De gröna röstade enhälligt mot ett nytt kärnkraftverk. När principtillståndet ändå godkändes lämnade partiet regeringen och Satu Hassi (Gröna) som då var miljöminister avgick från sin post.
Ett principtillstånd är ett klartecken för att börja planera ett nytt kärnkraftverk. Tillståndet är i kraft i fem år och inom den tiden ska den som vill bygga välja reaktortyp och lämna in en ansökan om byggnadstillstånd. När kraftverket väl är klart behövs dessutom ett driftstillstånd.
Tillståndet att börja bygga den tredje reaktorn i Olkiluoto fick TVO i februari 2005 och arbetet började i juni samma år. Då hade företaget redan ett par år tidigare valt reaktortyp och tecknat avtal om nyckelfärdig leverans av ett kraftverk, med ett konsortium som då bestod av tyska Siemens och franska Arevas Framatom.
Modellen var en så kallad EPR, en modern tryckvattenreaktor av tredje generationen. Vid den tiden fanns ingen sådan reaktor ännu i drift, även om det fanns planer på sådana i Frankrike. 
I Olkiluoto skulle allt vara klart 2009, men att det inte blev så vet vi alla i dag. Förseningarna har många orsaker och parterna har inte alltid samma syn på förloppet.

Första i sitt slag

Redan 2009 drog sig Siemens ur Framatom. Kvar blev då Areva med stora egna problem, bland annat med ekonomin.
Det har varit mycket pajkastning mellan TVO och Areva genom åren. Parterna har också stämt varandra på mångmiljonbelopp.
Så sent som 2014 förklarade Arevas dåvarande Finlandschef Virginie Moucquot-Laiho i HBL att den reaktortyp som TVO hade beställt var den första i sitt slag och att alla tillståndsprocesser därför tagit längre än väntat. 
Moucquot-Laiho kritiserade att tillståndsprocessen och byggandet löpte parallellt. I allmänhet börjar byggandet först då alla tillstånd är klara, sade hon.
Finlandsdirektören var också irriterad på den grundliga tillståndsprocessen hos Strålsäkerhetscentralen Stuk. Stuk har gång på gång anmärkt på saker som inte uppfyller finländska säkerhetskrav, något som har retat Areva som anser att villkoren förändrats under resans gång. 
– Man kan inte beställa ett gult kraftverk för att sedan ändra sig och vilja ha det rött, sade Virginie Moucqout-Laiho 2014.
Dessutom underströk hon med en släng mot TVO att båda parter måste förbinda sig till att hålla ingångna avtal. 
I en artikel i HBL lovade Moucquot-Laiho ändå att Areva bygger kraftverket klart så snabbt som möjligt. Då skulle det också uppfylla alla de finländska kraven. Någon tidtabell kunde hon inte ge 2014.
På utsidan ser allt färdigt ut, men den tredje reaktorn i Olkiluoto har under årens lopp råkat ut för det ena bakslaget efter det andra. Just nu är det kugghjulen på inmatningspumpar som orsakar bekymmer.

Stora förluster

Kärnkraftsverksamheten hos Areva har varit kraftigt förlustbringande och år 2014 gjorde Areva den största förlusten hittills i sin historia, ett minus på närmare fem miljarder euro. Mycket av förlusten skylldes då på det försenade bygget i Olkiluoto.
Olkiluoto är inte det enda Areva-projektet som har dragit ut på tiden. En reaktor av samma typ i franska Flamanville skulle ursprungligen vara klar 2012. Även där är starten nu ändå beräknad till 2023.
– Här i Finland gjorde vi en kolossal missbedömning då vi trodde att Framatom hade den erfarenhet som krävdes för att leverera kraftverket nyckelfärdigt 2009. I tidigare franska projekt hade Areva och franska statens EdF samarbetat. Vi förstod inte att det var resultatet av det samarbetet som ledde till ett gott slutresultat, sade överingenjör Jorma Aurela på Näringsministeriet i en intervju för HBL 2015.
Aurela konstaterade då att det hade behövts en byggherre med stor kunskap om ett projekt av det här slaget som samarbetspartner till Framatom. TVO:s roll i sammanhanget var allt annat än lätt, påpekade han.

Stränga säkerhetskrav

Mycket av det som inte fungerade då Olkiluoto 3 byggdes är sådant som senare visade sig vara problem också hos Fennovoima i Pyhäjoki.
Kommunikationen på det jättelika bygget har inte fungerat, leverantörerna och underleverantörerna har inte varit på det klara med säkerhetsföreskrifterna och betonggjutningen av grunden har inte uppfyllt alla kvalitetskrav för att bara nämna några av problemen.
Till det kommer den grundliga tillståndsprocess hos Stuk som Areva, liksom Fennovoima, upplevde sig ha problem med. 

Ingen fjärde reaktor

I mars 2018 kom parterna till sist överens om ersättningar till varandra. TVO får ersättning för förseningarna, medan TVO betalade Areva för att säkerställa att projektet blir klart.
Kostnaden för kärnkraftverket beräknas i dag vara åtminstone 8–9 miljarder euro. Den ursprungliga kostnadsberäkningen löd på 3,5 miljarder.
Att bygget av den tredje reaktorn i Olkiluoto blivit så kraftigt försenat är en anledning till att TVO aldrig gick in för att bygga en fjärde reaktor. 
TVO fick principtillstånd för en sådan 2010, samtidigt som Fennovoima fick sitt första tillstånd. Men i maj 2015 beslöt TVO:s styrelse att inte bygga en fjärde reaktor eftersom det fortfarande var oklart när den tredje reaktorn skulle bli klar. Kanske en fjärde reaktor någon gång i framtiden, hette det då.

Självkostnadspris

TVO:s största ägare är Pohjolan Voima. Företaget äger över hälften av aktierna både i den aktieserie som gäller de två första reaktorerna och i den aktieserie som gäller den tredje reaktorn. Näst största ägare är Fortum som äger omkring en fjärdedel av båda aktieserierna.
Kärnreaktorerna producerar el enligt den så kallade Mankala-principen. Den innebär att produktionen säljs till ägarna till självkostnadspris.
Ingen vet ännu hur mycket starten för den tredje reaktorns kommersiella produktion skjuts upp av de färskaste problemen vid Olkiluoto. 
Klart är ändå att reaktorn behövs snarare förr än senare i ett Europa där elpriset är skyhögt och brist på el är ett hot i vinter. Olkiluoto 3 nämns i snart sagt varje diskussion om hur Finland ska klara sin elförsörjning i vinter.
Den europeiska energisituationen har fått också De gröna att ändra inställning till kärnkraften. Tidigare ordförande Ville Niinistö, som lämnade en regering på grund av kärnkraften 2014, medger nu att kritiken då var överdriven. På grund av klimatskäl är kärnkraften numera mer rumsren. 

ANDRA LÄSER