Insändare: Skamlig postgång

I takt med att priserna stiger brant, försämras postgången successivt. Än fungerar den inte alls, än på vida omvägar. Här följer exempel på vardera.

I tjugofem eller trettio år har jag varje jul kunnat glädja mig åt en vacker väggalmanacka från en god vän i Japan. Han har betalat både almanackan och flygportot, någon vecka senare har försändelsen kommit till mitt postkontor. Bara att lyfta. I början krävdes inte ens pass eller körkort.

Nu räcker inte pass eller körkort. Därutöver krävs av mottagaren innehav av dator, nätbank och smartmobil. Förutom 2,90 euro i börsen för erläggande av tullavgift och kännedom om varans värde. För att få reda på varans värde borde jag skriva till min vän och fråga – rätt så pinsamt för mottagaren av en gåva.

Kontakt med tullen är som ett häcklopp, där varje häck är högre än den föregående. Godkänna alla cookies gick bra. Bara att trycka. Men nästa häck var högre. Nu måste jag välja bank, i mitt fall Aktia. Enligt systemet hade jag en Aktia ID-applikation, men då jag saknar smartmobil tryckte jag på det negativa alternativet. Därefter följde bankkoden och bekräftelsekoden. Efter det skulle jag godkänna användarvillkoren. Vilka är användarvillkoren? Ingen aning, men jag godkände dem och tryckte på fortsättningen, varefter det studsade tillbaka till val av bank.

Ett försök återstod: att påstå att jag trots allt har en Aktia ID-applikation. Då kom jag över ytterligare en häck, men stupade raklång på nästa: Säkra dig om att identifieringsförfrågan i Aktia ID är X (här följde en kod som jag inte vågar skriva ut). Det är möjligt att fem miljoner finländare hänger med, men inte jag. En halv miljon skattebetalare saknar enligt uppgift all kunskap om datorer.

Vad blir det av gåvorna från släkt och vänner utanför EU som de kan tänkas få? Kalendern från min vän har redan en gång skickats tillbaka och i går gick tiden ut för andra varvet. Som alternativ kunde jag ha gett förtullningsuppdraget åt posten, pris 26,85 euro för privatkunder, men det skulle ha överträffat almanackans värde flera gånger om.

En skam utan like. Följd av en annan skam: när posten klistrat min sons namn och adress ovanpå ett julkort, helt korrekt adresserat till mig av en amerikansk vän. Vart är vi på väg?

Nalle Valtiala,  Grankulla