Tragikomiskt om kropp och identitet

En lång och smal yngling klädd i svart kostym kliver in på scenen och placerar ut rekvisitan han bär på. Ett par styva platåskor och ett par boxningshandskar i svart, ett elpiano och en cirkelformad vit barockkrage finner sina platser. Den skalliga ynglingen tar tag i en av de vita dansmattorna som täcker golvet och lyfter upp den så att den täcker honom helt. När han släpper taget faller både matta och kostym till golvet i en smäll.

Utan en tråd på kroppen framställer Alexander Vantournhout i Aneckxander. A tragical autobiography of the body den sceniska exposé han har utarbetat tillsammans med dramaturgen Bauke Lievens och Anneleen Keppens, Lore Missine och Geert Belpaeme. Gästspelet är utvalt av nätverket Aerowaves som stöder turnéer för spirande förmågor i olika länder.

Vantornhout har en bakgrund i såväl nycirkus som samtida dans. I Aneckxander ligger betoningen på nycirkusen i det akrobatiska, i tricken och i leken med kroppens former och fysiska effekter genom olika slags vridningar.

Ibland ger detta framställningen science fiction-drag eller djurlika drag. För mig gör detta tillnärmelsesätt att det "tragiska" som underrubriken syftar på framstår mera tragikomiskt och tidvis rent underhållande med wow-effekter som fiskar efter skratt.

Det konceptuella sceniska landskapet är basalt och barskrapat med tydliga koordinater och handlingar som man vänjer sig vid och som Vantournhout återkommer till inom ramen för en laboratorielik, utforskande och repetitiv "försök och misstag" – eller "tema med variationer"-struktur. Idén är att demonstrera hur identitet kan krympa till en samling fysiska yttre attribut i mötet med andra.

Vantournhout är inte instängd bakom en fjärde vägg. I stället söker han ögonkontakt med publiken i många turer. Han är mycket skicklig och säker i det han gör och har en kropp som lätt tänjer sig till det extrema. Han är som mest effektfull – tjugo centimeter längre – i platåskor som ger honom oväntade balansmöjligheter.

Som helhet är denna föreställning ingalunda friktionsfri och kanske inte heller särskilt nyskapande i sitt sammanhang, däremot tankeväckande på många sätt.