Byggande i skärgård måste ske ansvarsfullt

Att det i skärgården byggs nya hus av extrema modeller som inte alls hör hemma där beror ofta på att den ansvarige inte förstår värdet av att anpassa huset till omgivningen.

Ett fenomen som blir allt vanligare i skärgården är arkitektritade byggnader som saknar anpassning till den miljö de uppförs i. När nyrika stadsbor etablerar sig i skärgården och ibland vill visa sin sociala status med byggnader av en typ som inte hör hemma i skärgårdsmiljön blir allt fel. Helsvarta eller vita huskroppar med platta tak, passar lika illa i skärgården som en österbottnisk eller åländsk bondgård skulle passa i Paris.
Att det så ofta uppförs byggnader utan anpassning till lokal miljö- och byggnadskultur kan bero på okunskap hos byggherren eller att arkitekten som ritat huset inte informerat beställaren tillräckligt, eller att byggnadsnämnden är ointresserad. Människorna har sedan urminnes tider utvecklat den typiska och välkända byggnadskultur som skärgårdsborna är stolta över och vill bevara. Därför anser jag att det är ansvarslöst att i skärgården uppföra husmonster som helt saknar anpassning till den lokala kulturen.
Arkitekterna är ju normalt välutbildade och åtminstone vid byggen i stadsmiljöer brukar de alltid framhålla hur viktig anpassning till omgivande miljö är. Kravet på anpassning i skärgården är ju om möjligt ännu betydelsefullare än vad som gäller för urbana miljöer och därför är en grundlig information nödvändig vid uppförandet av nya skärgårdshus. En sommarstuga som är väl anpassad till lokala kultur- och miljöförhållanden uppskattas av ortsbefolkningen, medan ”arkitektmonster” alltid upplevs som en överlägsen och nedsättande attityd.
Att det i skärgården byggs nya hus av extrema modeller som inte alls hör hemma där beror ofta på att den ansvarige inte förstår värdet av att anpassa huset till omgivningen. Därför är information från arkitekten av stor betydelse och om arkitekten inte lyckas övertyga byggaren bör den lokala byggnadsnämnden ingripa. Om lagen medger myndighetskrav på miljöanpassning bör de tillämpas, och nämnden bör alltid ifrågasätta den sökandes förslag när det gäller byggnadstillstånd för hus som saknar anpassning till ortens byggnadskultur. Ett till omgivningen anpassat hus går ju lika bra att uppföra som arkitektmonster, därför borde det inte finnas några tekniska problem med att välja rätt husmodell.
De mest skräckinjagande exemplen på missanpassad byggnadskultur upplever jag i skärgården söder om Mariehamn. Där har det redan byggts flera stora svarta sommarstugor med platta tak och radhus med arkitektur som inte alls hör hemma i skärgårdsmiljö. En utveckling som inte är bra för skärgården och som beror på okunskap och att byggnadsregler om kultur- och miljöanpassning saknas på Åland. En långsiktig utveckling med nybyggnation i våra skärgårdar är naturligtvis både möjlig och önskvärd, men för att undvika en osund och missanpassad byggnadskultur krävs att både byggare och byggnadsnämnd har tillräckliga skärgårdskunskaper och känsla för byggnadskulturens värden.

Jens Harberg,

Mariehamn

ANDRA LÄSER