Från Mosul till Ekenäs

En av topparna inom den finlandssvenska tv-programproduktionen på senare år har varit Tommi Seitajokis programserie Dom kallar oss invandrare. Varje avsnitt berättade en historia om sin huvudperson på ett sätt som nästan gjorde dem till små kortfilmer. Mycket byggde på dynamiken mellan programledaren Peter Al Fakir (även bekant som fredagskolumnist i HBL) och seriens huvudpersoner. Al Fakir hade en förmåga att ta folk, och han skyggade heller inte för att ställa de lite dumma och obekväma frågorna.

Nu är säsong två av denna serie här, fortfarande med samma regissör och programledare. Den här gången handlar det om invandrare av olika slag. På den här punkten har Al Fakir även personlig erfarenhet i egenskap av svensk i Finland.

Invandrare kan man vara av många olika skäl. Huvudpersoner i senare avsnitt är Tsutomu "Tsutte" Tasaki som lämnade den hårda arbetskulturen i Japan för att driva restaurang i Lovisa. Ramiesa Mahdi flydde från Somalia på nittiotalet och lever nu som muslimsk finlandssvensk i Österbotten. Francis Oyeyola kom till Finland från Ghana för att studera, men har trots sin höga utbildning svårt att få jobb i sitt nya hemland där han rotat sig och bildat familj. I ett annat avsnitt möter vi franskgambiska Maï Soreau som numera identifierar sig som finlandssvensk och även skriver litteraturkritik för HBL

Men först ut i kvällens avsnitt är Ahmed Alalousi som flytt IS terror i Mosul, och numera bor i Ekenäs. Som en röd tråd genom serien går Ahmeds saknad av sin familj som är kvar i Irak. Han tror att han aldrig kommer att kunna återförenas med dem: han kan inte återvända, och de kan inte komma hit. Han är fotograf och programmet kulminerar i vernissagen av hans fotoutställning Wander/Wonder på Galleri Zebra i Karis. Men det är svårt att glädja sig över framgångar när man inte får dela dem med sin familj, och när tårarna kommer ryggar inte Al Fakir utan vet hur man tröstar. Just det här avsnittet har, av förklarliga skäl, inte samma underfundiga humor som ofta fanns i den första säsongen. Men fortfarande är det en serie vars styrka är det mänskliga mötet mellan programledaren och huvudpersonen.