Terhos terrieraktiga språkpolitik

Kulturminister Sampo Terho (Blå) har inte haft en bra vecka. Finlandiapristagaren drog det längre strået och opinionssiffrorna för Blå framtid närmar sig noll. Terho fortsätter hoppas att kampen mot svenskan ska ge resultat.

Sampo Terhos reaktion på Finlandiaprisvinnaren Juha Hurmes tacktal på svenska slog tillbaka som en bumerang. Terho ondgjorde sig över en lösryckt del av Hurmes tal där denne uppmanade töntar att lära sig svenska. Terho krävde en ursäkt av Hurme som han också fick och i den rekommenderade författaren Terho att skaffa en ny mössa som inte är så spänd om hjässan.
Det finns inget definitivt resultat av matchen mellan Terho och Hurme, men många är beredda att förklara Hurme som segrare åtminstone på poäng.
En ny opinionsmätning som Taloustutkimus har gjort för Yle och som publicerades på fredagen visar att Blå framtids svaga väljarstöd ytterligare har sjunkit. Trots att partiet nu har registrerats och därmed också fått mer uppmärksamhet än tidigare finns det inga tecken på att populariteten skulle öka. Tvärtom tycks till och med enprocentsgränsen snart utgöra en utmaning.
Goda råd är dyra för Terho som väntas bli partiets första officiella ordförande då Blå framtid samlas till sin första partikongress i Tammerfors om två veckor. Han förefaller nu ty sig till sin gamla käpphäst – svenska språket i Finland. Under sitt mångåriga ordförandeskap i Finskhetsförbundet och även inom Sannfinländarna förde han en enveten kamp mot bland annat den obligatoriska svenskundervisningen i våra skolor. Och den fortsätter han.
Nu hoppas han tydligen att en upptrappad kamp mot det för honom svenska spöket kunde ge någon politisk vinst som skulle gynna Blå framtid. Det är så hans snabba utspel mot Hurmes tacktal måste ses. Det var inte värdigt en kulturminister.
I torsdags hävdade Svenska Yle att Sampo Terho för sitt korståg mot svenskan eller närmare bestämt finlandssvenskar också då styrelserna för de nordiska kulturfonderna ska tillsättas. Professor Jan Sundberg, som har varit ordförande för kulturfonden för Finland-Norge, uppger att han har åsidosatts och tar till så hårda ord som etnisk rensning. Även ordföranden för Finland-Island, Ann Sandelin, har petats.
Det är Hanaholmen som administrerar fonderna och som kommer med förslag på styrelsemedlemmar. Den fortsatta beredningen görs på Undervisningsministeriet under kulturminister Terhos vakande öga.
Det är inget konstigt i att personer byts ut efter en eller flera mandatperioder, men det märkliga uppstår om alla eller enbart finlandssvenskar bland de föreslagna lyfts bort och inga svenskspråkiga finns bland de godkända ersättarna. Hanaholmen ombeds nu att komma med ytterligare namn.
Det ska finnas olika kompetenser i styrelsen, såsom ekonomi och kultur. Dessutom måste alla ha tillräcklig förankring i det andra landet. Det är bra om det också finns finskspråkiga bland styrelsemedlemmarna, men det måste väl ändå vara en fördel att obehindrat kunna kommunicera på svenska och skandinaviska och väl känna till de övriga nordiska länderna om man sitter i en nordisk kulturfond.
I vilket fall som helst kan det inte få gå politik eller språkpolitik i utnämningen av styrelsemedlemmar i de nordiska kulturfonderna. Om så sker har kulturministern missuppfattat sitt uppdrag och bör tillrättavisas av statsministern.

ANDRA LÄSER