Vi skulle bli ett starkt Europa tillsammans

Vanda svenska socialdemokrater tar upp en verklig miss av våra beslutsfattare (HBL Debatt 9.11). Jag läste artikeln om utvisningen av Mashal Ghaffar, och blev lika häpen och chockad av Migris beslut. På samma sida läser jag Hans Långbackas insändare och tycker lika som han, ”kan vi lita på våra folkvalda politiker framöver?”
Det var 1994, året som tycktes förändra allt, som vi då trodde, till det bättre. Man målade upp en framtidsbild, där man påstod vi skulle närma oss det övriga Europa, överlag. Vi skulle bli ett starkt Europa tillsammans. Efter många långa tunga år under kalla kriget mellan öst och väst kunde man skönja ett nytt kollektivt försvar av den västerländska demokratin. Och det gällde inte heller bara ideologi, som morötter ville man också ge någonting konkret; bil- och bränsleskatten samt alkoholpriserna skulle fås ner närmare det övriga Europas nivå. Förmynderskapets Finland skulle andas kosmopolitisk renluft! Vad tror du att det hände sen, hur gick det? Alla priser steg katastrofalt, och gör det fortfarande, och Finland mister miljoner euro i skatteförluster till fattiga Europa, dit vi som tur även betalar andra miljarder som understöd, en bra affär som politikerna menade.
Jag kommer personligen att tänka på ett finskspråkigt tv-program från början av 1980-talet. I återkommande sketcher visades medborgare på Mannerheimvägen, där den ene frågade ”Är det där Riksdagshuset?” och den andre svarade "Nej, det är lögnarnas klubb!”.
Vi har stagnerat på samma nivå som då.

Svante Sandström,

Helsingfors

ANDRA LÄSER