Imani Kimiri kämpar för att avkriminalisera homosexualitet i Kenya – i 69 länder är samkönade förhållanden ett brott

När HBL ringer upp den kenyanska människorättsjuristen Imani Kimiri i slutet av juni befinner hen sig i FN:s högkvarter i Genève. Där sammanträder rådet för mänskliga rättigheter och Kimiri är på plats för att uppmärksamma FN på situationen för personer som tillhör sexuella- och könsminoriteter i Kenya (hbtiq-personer). Imani Kimiri leder organisationen The National Gay and Lesbian Human Rights Commission. 

– Då vi grundade organisationen 2012  vägrade myndigheter godkänna och registrera oss med det namnet eftersom det innehåller "gay" och "lesbian". Man hänvisade till lagen som beskriver samkönade förhållanden som onaturligt och brottsligt. 

I Kenya förbjuder lagen homosexuella förhållanden och straffet är upp till 14 års fängelse. Trots att respekten för hbtiq-personers mänskliga rättigheter förbättras på flera håll i världen under de senaste åren, har åtminstone 69 länder nationell lagstiftning som kriminaliserar samkönade förhållanden, enligt uppgifter från människorättsorganisationen Human Rights Watch. Drygt hälften av länderna är afrikanska. Straffen och tillämpningen av lagstiftningen som berör hbtiq-personer varierar mellan länderna. I vissa länder är det straffbart redan om man misstänks vara homo- eller bisexuell, transperson, intersex eller queer, medan andra länder kriminaliserar samkönat sex med samtycke specifikt. 

I en del länder kan man dömas till böter och i andra till livstidsfängelse eller till och med dödsstraff. I Finland avkriminaliserades homosexualitet år 1971. 

– Lagstiftningen är den största utmaningen för hbtiq-personer i Kenya, eftersom den upprätthåller och berättigar våldet och diskrimineringen mot oss, säger Imani Kimiri. 

Vid Kimiris organisation arbetar man dag och natt för att förbättra sexuella- och könsminoriteters ställning i landet. Organisationen erbjuder gratis rättshjälp åt personer som diskriminerats på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet i Kenya. 

– Jag gör det här arbetet för att jag är queer. Jag försöker förändra situationen för mig och människor som är som jag, säger Kimiri.

De diskriminerande lagarna stiftades i Kenya för runt 200 år sedan, av brittiska kolonisatörer. Sedan dess har lagarna i flera avseenden blivit mer progressiva. År 2010 fick Kenya en ny grundlag, som fastställde att hbtiq-personers mänskliga rättigheter ska tryggas. Bland annat blev det då möjligt i domstol att ta upp fall där hbtiq-personers mänskliga rättigheter inte respekteras. 

– I jämförelse med tidigare generationer uppmärksammas hbtiq-personers rättigheter och situation mycket mera i dag. Men det har samtidigt medfört mera uttalat hat mot oss. Och hatet resulterar i att vi utsätts för en ökad mängd våld och trakasserier, säger Kimiri. 

Runt hälften av alla hbtiq-personer i Kenya har blivit fysiskt trakasserade, enligt National Gay and Lesbian Human Rights Commission.

Även om domstolen skulle vara progressiv i sina beslut, fortsätter statliga myndigheter på samma sätt som tidigare, förklarar Kimiri. 

– Homofobi, transfobi, bifobi och ignoransen gentemot hbtiq-personer är utbredd i Kenya. Kulturen och religionen används emot oss. Det råder en uppfattning om att det inte är afrikanskt att vara hbtiq och att det exempelvis bryter mot kristna värderingar, säger Kimiri.

– Exempelvis kan hälsovårdscentraler vägra erbjuda tjänster åt hbtiq-personer och de kan nekas hjälp av polisen. 

Kimiri berättar att hens organisation för tillfället driver en rättsprocess som berör en minderårig som blivit avstängd från skolan på grund av att hon anklagades för att vara lesbisk.

Trots att det numera är förbjudet att utföra påtvingade analundersökningar på homosexuella, bisexuella, transpersoner som misstänks ha samkönat sex i Kenya, fortsätter statliga myndigheter använda sig av metoderna, enligt Kimiri. Påtvingade undersökningar av den typen görs i flera länder där samkönat sex är förbjudet enligt lagen. Människorättsorganisationer har definierat analundersökningar som genomförs mot ens vilja som en form av grym, förnedrande och omänsklig behandling som kan stiga till tortyrnivå. 

– Fortfarande om man grips av polisen kan man föras till sjukhuset där de tar prover mot ens vilja, säger Kimiri. 

Då det inte går att lita på polisen är det många hbtiq-personer som inte vågar söka hjälp hos polisen om de blivit diskriminerade på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

– Samtidigt finns det politiker som om och om igen försöker driva lagförslag som förtrycker hbtiq-personer och driver sina politiska intressen genom att demonisera hbtiq-personer. Medierna målar också upp en likande bild av oss, säger Kimiri. 

Kimiris organisation inledde för några år sedan en rättsprocess för att avskaffa lagparagraferna som förbjuder homosexuella relationer för att de strider mot de mänskliga rättigheterna fastställda i Kenyas nya grundlag.

År 2019 förlorade de i den första rättsinstansen. 

– Domstolen förkastade vår ansökan, och hänvisade till att Kenya inte är tillräckligt progressivt för att tillåta homosexualitet och att lagstiftningen måste skydda kärnfamiljen. Vi hänvisade till allas rätt till privatliv, alla människors lika värde och rätt till hälsa bland annat. Men domstolen ansåg att de här mänskliga rättigheterna inte är absoluta utan kan begränsas för hbtiq-personer.

Kimiri beskriver domstolens avgörande 2019 som förkrossande. Organisationen som hen leder har överklagat domen men på grund av pandemin framskrider rättsprocesserna långsamt. Kimiri vill inte spekulera kring vad den slutliga domen blir.

– Det tog en lång tid för mig som människorättsförsvarare och kenyan att begripa att en domstol kan anse att en kenyan som är hbtiq inte ska få ha samma rättigheter som andra kenyaner. Hbtiq-personer i Kenya hade redan byggt upp förväntningar och drömmar om en värld där vi inte skulle vara kriminaliserade utan fria att vara oss själva, för att sedan få det här beskedet. 

Det är sen kväll och Kimiri sitter i ett dunkelt hotellrum i Genève efter en lång och uttömmande dag bland internationella människorättsexperter och aktivister. 

– Det är inte lätt att spränga gränser och kommunicera med högt uppsatta aktörer för att förändra lagar och regler. Men jag har följt med hur flera ledare och länder inom FN utfärdat rekommendationer som stöder sexuella minoriteter i Kenya, och jag hoppas att de ska implementeras. Att se den yngre generationen hbtiq-personer njuta av att vara sig själva gör mig lycklig och hjälper mig att minnas varför jag gör det jag gör, säger Imani Kimiri.