Ledare: När tidsandan tar strypgrepp på våra rättigheter måste vi stå upp för det vi tror på

Det är i en högst märklig tid vi inleder prideveckan i Finland. Med terrordådet i Oslo och den kringskurna aborträtten i USA som fond verkar det som om vi får försöka återuppliva mänskliga rättigheter som vi redan hunnit ta för givna.

Terrordådet i Oslo har skapat utbredd rädsla i hbtq-kretsar, rapporterar norska medier. Många slöt ändå upp för att visa stöd för offren och deras familjer
I går kväll samlades norrmän i stora skaror på Rådhusplassen i Oslo för att visa solidaritet med de människor och deras familjer som föll offer för det våldsdåd som den norska säkerhetstjänsten PST (Politiets sikkerhetstjeneste) klassar som ett terrordåd. Gärningsmannen lider av psykisk ohälsa men kan också ha haft ett terrorrelaterat motiv. Klart är i varje fall att han har rört sig i radikala islamistiska miljöer och PST har höjt hotnivån till extraordinär, eventuellt av rädsla för copycats.
Hos oss har arrangörerna för Helsingfors Pride sett över säkerhetsarrangemangen tillsammans med polisen och beskedet är att allt fortsätter som planerat, även den stora paraden på lördag.
”Vi vill inte låta hatet vinna. Vi kommer att göra allt vi kan för att skapa en säker plats och främja de mänskliga rättigheterna”, skriver Panu Mäenpää, ordförande för Helsingfors Pride.
Bra så, och vi utgår från att arrangörerna tillsammans med polisen följer med läget. Det finns inget som talar för att det som skedde i Oslo ska upprepas hos oss.
Men det stämmer ändå till eftertanke. Norska medier rapporterar om en utbredd rädsla i hbtq-kretsar och särskilt bland dem som är en minoritet i minoriteten, det vill säga muslimska hbtq-personer. De lever nu under dubbel press, skriver den norska tidningen VG.
Samtidigt som detta sker i ett grannland fattas beslut i USA som slungar utvecklingen bakåt på ett häpnadsväckande sätt. Amerikanska högsta domstolen har upphävt en 50 år gammal dom som säkrat amerikanska kvinnor lagstadgad rätt till abort. Det väcker bestörtning och president Joe Biden skräder inte orden när han fördömer beslutet:
”Högsta domstolen begränsar inte bara kvinnors rättigheter. De har helt enkelt tagit bort dem. Det är ett förverkligande av en extrem åsikt och det får omedelbara konsekvenser som sätter miljoner kvinnors liv i fara.”
Också Svenska Dagbladets utrikeskorrespondent Jenny Nordberg skriver att högsta domstolens abortbeslut ”förändrar allt i USA”. Hon frågar sig hur länge amerikaner tål att ”ett fåtal domare läser ett 1700-talsdokument bokstavligt och bestämmer att medborgare på 2000-talet inte ska ha fler, utan färre rättigheter? Att framtiden inte längre går framåt, utan bakåt?”
Just så känns det, som att framtiden går bakåt. Men är det så? Kontexten som beslutet fattas i är trots allt inte densamma som för 50 år sedan. Då tillkom rätten till abort, nu tas den bort, om vi hårdrar. Varför?
Det handlar förstås om konflikten mellan konservativa och liberala, oberoende av om vi talar om USA, Norge eller Finland. Aborträtten i USA och attacken mot pridefestivalen i Norge har i sig inget med varandra att göra – och ändå har de det. De är båda reaktioner på den liberalt progressiva utveckling som varit förhärskande i våra västerländska demokratier och ett bevis på att antigenderrörelsen växer sig allt starkare. Många tror att den kringskurna aborträtten bara är början på en nedmontering av sådana mänskliga rättigheter som vi länge tagit för givna.
Det finns trots allt en väsentlig skillnad på det som sker nu och tidigare. Förr handlade det om att bygga upp en lagstiftning kring rättigheter som inte funnits, medan vi nu verkar vara inne i en tid där rättigheterna attackeras och krossas.
Vi ska naturligtvis försvara abort­rätten och förbättra lagstiftningen för hbt-personer men framför allt ska vi försvara vars och ens rätt att själv fatta beslut som rör kropp och liv. Också när vi kanske hade valt annorlunda själva.
Det är en del av utmaningen, och en väsentlig del av det värderingskrig som pågår. Det finns fundamentalistiska och militanta stråk i alla rörelser och sådant har aldrig bidragit till respekt och förståelse.
Då är det trösterikt att läsa rapporter om att en majoritet av Finlands lagstiftare verkar vilja förnya vår abortlagstiftning från 1970-talet som räknas som en av Europas striktaste. Medborgarinitiativet Egenvilja 2020 avancerar i riksdagen och just nu verkar en uppdatering vara möjlig.
Kristdemokraterna med Päivi Räsänen i spetsen motsätter sig en modernisering men får av allt att döma vika sig för majoriteten av partier.
Det betyder i så fall att det blir enklare att själv besluta om att avsluta sin graviditet. I dagsläget behövs särskilda skäl och utlåtanden från två läkare. Att lagstiftningen ses över i höst är goda nyheter, även om det kanske bara handlar om att Finland kommer ikapp en del andra länder.
Men eftersom vi tycks leva i en tid där tidsandan tar strypgrepp på de mänskliga rättigheterna måste vi stå upp för det vi tror på. I grunden handlar det om hurdana människor vi vill vara, inför oss själva och andra.

ANDRA LÄSER