Ledare: Sista klimatvarningen – de ansvarsfulla lyssnar

Bland asfaltblommor finns en stor okunskap om hur livet i glesbygden ser ut på riktigt. Det gäller inte enbart klimatförändringen utan även till exempel inställningen till vargar, som HBL belyste i ett valreportage från Österbotten. Det finns en oförståelse mellan de här grupperna. Det kallas också polarisering.

Av våra riksdagspartier är det enbart Sannfinländarna som stretar emot arbetet mot klimatförändringen. De förnekar inte klimatförändringen i sig men anser – även efter den nyaste syntesrapporten – att det inte är så bråttom för Finland att bli koldioxidneutralt. 

Den nuvarande regeringen har i klimatlagen skrivit in att Finland ska vara koldioxidneutralt år 2035. Sannfinländarna tycker det räcker med 2050. De anser inte heller att Finland ska gå i bräschen när det gäller omställningen, eftersom problemet är globalt och nationsgränserna inte har någon betydelse.

Alla andra partier inser vikten av åtgärder, och också att tiden håller på att rinna ut. Ett argument för fossilfritt är att vi samtidigt skapar teknik och andra innovationer som kan säljas till andra. Det ger exportintäkter, jobb och skapar framtidsutsikter. Det ska inte föraktas. Näringslivet är helt inställt på att vi ska vara föregångare, och har i många fall varit snabbare än politikerna.

Samlingspartiets Petteri Orpo har inte darrat på manschetten när han flera gånger har uppgett att hans parti inte kommer att backa i fråga om åtgärder som stoppar uppvärmningen och kraven på koldioxidneutralitet.

Även om alla partier utom Sannfinländarna intygar att klimatpolitiken är viktig, så hittar man skillnader mellan partierna, och då handlar det främst om hur konkreta de är kring vad som borde göras.

Sannfinländarna slår mynt av det motstånd som alltid finns då det handlar om att ändra på sina vanor och sin vardag. De har mycket att vinna på att vara det enda partiet som går en annan väg än de övriga partierna.

Det finns säkert många väljare som tror att Sannfinländarna är förnuftets röst. Andra inser kanske att visdomen kring klimatförändringen och dess mekanismer inom Sannfinländarna knappast är större än hos den församlade globala forskarkåren. Men till tidens melodi hör att det räcker att något känns rätt, kalla fakta spelar inte nödvändigtvis så stor roll.

I klimatpanelens rapport konstateras att de som lider mest av uppvärmningens konsekvenser är de som minst har bidragit till den. Även det är ett argument för att industrialiserade och moderna samhällen och nationer har ett större ansvar att bekämpa klimatförändringen. Vi vet också att förhållandena på många håll kommer att bli så outhärdliga på grund av värmen eller översvämningar att människor helt enkelt inte kan bo kvar. Då flyr de – och det kommer att märkas även hos oss.

Under den här regeringsperioden har vi flera gånger bevittnat hur svårt det kan bli när de konkreta besluten ska formuleras och fattas, trots att regeringen enigt har stått bakom skrivningarna i regeringsprogrammet. 

Det finns säkert klara skillnader även i den nästa regeringen när det gäller de konkreta åtgärderna – oberoende av hur den regeringssammansättningen ser ut. De flesta partier talar även för att omställningen till fossilfritt ska vara rättvis. Vad man konkret menar varierar mellan partierna.

Just nu är det svårt att se hur Samlingspartiets och Sannfinländarnas inställning till klimatåtgärder ska kunna jämkas samman om det blir aktuellt med regeringssamarbete. Som känt finns det åsiktsskillnader i andra frågor när det gäller Samlingspartiet och det tredje större partiet SDP.