Östersjöstiftelse efterlyser EU-stöd för gödselåtervinning

John Nurminens Stiftelse driver ett pilotprojekt som ska återvinna näringsämnen i husdjursgödsel och minska övergödningen i Östersjön. Den här typen av nya gödsellösningar är en förutsättning för att vi ska kunna rädda Östersjön, men svåra att genomföra på grund av jordbrukets nuvarande stödsystem, anser stiftelsen.

Här sprids torkad grisspillning ut som har transporterats från en svingård i Egentliga Finland till spannmålsjordbruket i Sankt Mårtens.
Anna Korkman
18.05.2022 15:10
Jordbruket står fortfarande för två tredjedelar av de mänskligt orsakade fosforutsläpp som övergöder vattendragen i Finland, enligt Finlands miljöcentral. I Egentliga Finland, Satakunta och Österbotten där största delen av landets husdjursproduktion finns, är avrinningen av näringsämnen från jordbruket ut i vattendragen störst.
– Gödslingen är Östersjöns och vattenskyddets viktigaste fråga och största utmaning. Vi har ett globalt strukturellt problem i vårt jordbrukssystem som började formas på 1950-talet då man började skilja på djur- och växtproduktionen i jordbruket, vilket ledde till att vattendragen började övergödas världen över, säger Marjukka Porvari, direktör för havsmiljön vid John Nurminens Stiftelse.
Under de senaste åren har man i Finland utvidgat gipsbehandling av åkrar som en metod för att minska avrinningen av fosfor från jordbruken med fokus på Skärgårdshavets avrinningsområde. Området är den allvarligaste belastningskällan för Östersjön i Finland. Enligt Porvari är gipsbehandlingen ändå främst en nödlösning.
– Att sprida ut gips är visserligen en viktig åtgärd men samtidigt måste man lösa den strukturella grundorsaken, man måste minska fosforutsläppen, säger Porvari.
Kari Mutkala är en av spannmålsbönderna som deltar i John Nurminens Stiftelses gödselåtervinningsprojekt. På Hakalan tila skulle man gärna se att samarbetet med husdjursproduktionen skulle fortsätta efter att projektet avslutas vid årsskiftet.

Återvinning av näringsämnen en lösning för att minska övergödning

Syftet med stiftelsens treåriga gödselåtervinningsprojekt är därför att minska fosforutsläppen där de är som störst genom att transportera gödsel från gårdar med husdjursproduktion till gårdar med fokus på endast odling. På så sätt förflyttas fosfor och andra näringsämnen från områden med näringsöverskott till åkrar med näringsunderskott i jordmånen.
Vi befinner oss på ett medietillfälle i Sankt Mårtens (Marttila på finska), en bit utanför Salo, omgivna av åkrar som tillhör Kari Mutkala och Titta Salmi. Paret driver gården Hakalan tila och har deltagit i projektet i egenskap av spannmålsodlare tillsammans med åtta andra gårdar och tre svingårdar. På 40 hektar av 800, har torkad grisspillning från en av svingårdarna spridits ut som gödsel. Det har samtidigt minskat gårdens behov av konstgödsel som för tillfället är historiskt dyr på grund av sanktionerna mot Ryssland och de höga bränsleprisen.
–  Framför allt har många spannmålsodlare visat stort intresse för den här typens samarbete mellan husdjursproduktionen och odlare, säger projektledaren Henri Nikkonen vid John Nurminens Stiftelse. Målsättningen var att fjäderfägårdar också skulle delta i projektet, men hittills har bara svingårdar deltagit.
–  Vi var nyfikna och nu när konstgödseln dessutom är så dyr och vi fick möjligheten så ville vi delta, säger Titta Salmi som hoppas att det ska bli möjligt att fortsätta med samarbetet med svingården också efter att projektet avslutas vid årsskiftet.
Så länge projektet pågår betalar John Nurminens Stiftelse för transporten och torkningen av gödseln medan producenterna själva bär ansvaret för att sköta allt det praktiska.
För att liknande modell skulle kunna tillämpas i större utsträckning också efter att projektet avslutats måste vissa logistiska och kostnadsutmaningar lösas, förklarar Olli Niskanen som är specialforskare vid Naturresursinstitutet.
– De höga bränslepriserna gör att transporterna mellan gårdarna blir dyra och på många gårdar saknar man förvaringsutrymme för husdjursgödsel. Det behövs infrastruktur för återvinning av gödsel, säger han.
Logistik- och kostnadsfrågor är fortfarande olösta i den här formen av gödsellösningar, säger Olli Niskanen<b> </b>som är specialforskare vid Naturresursinstitutet.

Efterlyser strukturell förändring i jordbrukets stödsystem

Producenter har inte har råd att själva införa de åtgärder som behövs för att man ska kunna gå in för nya miljövänligare lösningar gällande gödsling och återvinning av näringsämnen i jordbruket på bred front, menar Marjukka Porvari och Olli Niskanen. Bägge uttrycker sin besvikelse över EU:s nya jordbruksprogram (CAP) för åren 2023-2027 som snart står klart, eftersom programmet preliminärt inte innehåller stödmekanismer som skulle främja gödselåtervinning inom jordbruket.
– Återvinning av näringsämnen inom jordbruket har länge stampat på samma ställe och marknadskrafterna löser inte problemen. Det skulle behövas stödmekanismer som hjälper jordbrukarna att införa åtgärder, säger Niskanen.
– Under en lång tid har det funnits politiska målsättningar om ett rent Östersjön. Men det kan inte uppnås med vägkartor och program, utan bara genom att vi förändrar jordbrukets stödsystem på ett sätt som möjliggör en grön omställning, annars kommer vi att stå här vid åkerns kant om 10 år och tala om samma saker som nu, säger Porvari.
Airi Kulmala, jord-och skogsbrukets vattenskyddsexpert vid  Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK tillägger att vid sidan om EU:s jordbruksstöd spelar nationell finansiering en viktig roll för att stödja jordbruksmetoder som är bättre för miljön och vattendragen.
– Det är viktigt att vi satsar på nationella lösningar, som vi exempelvis har gjort i fråga om gipsbehandlingen. Projektfinansiering från företag, stiftelser och andra är också viktiga för att komplettera de offentliga stödsystemen, säger Kulmala.
Airi Kulmala är jord-och skogsbrukets vattenskyddsexpert vid Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK.

ANDRA LÄSER