HIFK:s finalsvit bruten – Hilli ledde GrIFK till seger och final

För första gången sedan våren 2002 spelas finalerna i FM-serien i handboll utan HIFK. Det blev klart då GrIFK tog hem segern i den fjärde semifinalen och säkrade sin plats i finalerna mot Dicken.

GrIFK-spelarna firar efter att finalplatsen är säkrad.
De sju senaste gångerna det spelats finaler i FM-serien i handboll har matcherna spelats mellan Dicken och HIFK. I vår tog Helsingforslagens dominans slut då GrIFK besegrade gästande HIFK i den fjärde semifinalen hemma i Grankulla och avancerade till final.
– Det känns otroligt bra att vi äntligen får spela final. För mig själv är det tio år sedan senast. Jag har verkligen längtat efter det här, säger lagkaptenen Carolina Rehnberg.
Hon lyfter fram kollektivet som den stora orsaken till att laget lyckades vände underläge 0–1 i matcher och 13–15 i halvtid i den fjärde semifinalen till segrar.
– Vi är väldigt hungriga, vi har en bra mix av rutinerade och unga spelare och vi tränar bra och är målmedvetna. Därför spelar vi i final, säger hon.
I den fjärde matchen i semifinalserien visade GrIFK sin hemmapublik att de klarar av att vara bäst då det gäller. Efter en minst sagt nervös inledning och en något svajig första halvlek fick hemmalaget fason på sitt spel i andra halvlek. Efter att ha släppt in 15 mål före paus täppte försvaret och målvakten Moa Sjölund till målet i andra halvlek. IFK hade väldigt svårt att hitta bra lägen och kunde bara näta sju gånger efter paus.
– Vi har en förmåga att kunna ändra vårt spel då något inte fungerar och det lyckades vi med i dag. De (HIFK) har inte så mycket nytt att komma med i matcherna. Vi talade i paus vad de gör och bestämde oss för att stiga lite mot deras skyttar, berättar Johanna Hilli.
Dessutom valde GrIFK att inte ta ut målvakten och spela med en extra utespelare i andra halvlek efter att HIFK kunnat sätta många bollar i tom kasse i den första.
– Det hade de inte lyckats med i de tidigare semifinalerna men nu då de fick så många enkla mål måste vi ändra vårt spel, säger Hilli.
Hon var som vanligt den bärande kraften i laget. Hon sköt inte bara själv 13 mål i matchen utan spelade dessutom fram sina lagkamrater till mål. Då GrIFK behövde någon som kliver fram och sätter ett avgörande mål levererade Hilli varje gång.
– Det är alltid kul att spela men speciellt då det flyter på på det här sättet. Och då insatserna är höga är det ännu roligare. Huvudsaken är ju att laget vinner men det är klart att det är kul då det går bra för mig personligen också, säger Hilli,
– Jag tycker det har gått bättre i varje match nu. Det är väl bra att ha en stigande trend. Jag ska vara som bäst då finalerna spelas.
I) semifinalerna mot HIFK gjorde Hilli 4, 8, 8 och 13 mål. I finalmotståndarna Dicken vet man mer än väl att Hilli måste stoppas om Drumsölaget ska klara av att försvara sin titel från i fjol. Men Hilli och Rehnberg säger att Grankulladamerna inte kommer att sälja sig billigt i finalerna.
– Vi har besegrat dem redan den här säsongen. Nu gäller det för oss att nolla den här segern och utmana dem i finalerna. De har kanske större erfarenhet av att spela i finaler än vad vi har men vi har den här stämningen, säger Hilli medan både lagkamrater och publik kramar om varandra på planen.
– Vi har spelat jämna matcher mot dem och slagit dem. Jag ser att vi har alla möjligheter att gå in och besegra dem, säger Rehnberg.
Målsättningen inför finalerna är också klar för GrIFK-kaptenen:
– Det är guld som gäller. Inget annat.

Semifinaler

GrIFK–HIFK 25–22 (13–15)
GrIFK: Johanna Hilli 13, Greta Wirén 4, Corinna Jensen 3, Anette Rakkolainen 3, Carolina Rehnberg 1, Emma Wickström 1.
HIFK: Kathlen Ax 10, Emma von Nandelstadh 4, Ida Väyrynen 3, Isabel Larsson 2, Petra Gostowski 1, Anniina Nyholm 1, Ella Holopainen 1.
GrIFK till final med 3–1 i matcher. GrIFK möter Dicken i finalerna som inleds den 18.4. Dicken besegrade Sjundeå IF med 3–0 i matcher i sin semifinalserie.
ANDRA LÄSER