Experter chockerade: Försämras svenskspråkiga elevers finskkunskaper i skolan?

Carola Åkerlund, utvärderingsexpert vid Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU), och hennes kollegor är chockade.

Centrets senaste rapport om svenskspråkiga elevers kunskaper i finska visar på en utveckling som experterna inte hade väntat sig.

Vi tar det från början.

I mars i år presenterade NCU en utvärdering av svenskspråkiga niondeklassares kunskaper i A-finskan.

HBL rapporterade om utvärderingen i samband med artiklar om hur finskan fortsättningsvis är ett problem för elever i kommuner där svenskan är majoritetsspråk, en lägesbild som NCU:s rapport bekräftade.

Utvärderingen som centret nu publicerar är en jämförelse av niondeklassarnas kunskapsnivå med den som de var på som sjätteklassare. Det här för att se hur elevernas kunskaper i finska utvecklats, och hur kommunprofilen inverkat på utvecklingen.

Liksom tidigare delades kommunerna in i fyra profiler: finskspråkiga kommuner där under 10 procent är svenskspråkiga, finskt-svenskt tvåspråkiga kommuner där över hälften är finskspråkiga, svenskt-finskt tvåspråkiga kommuner där över hälften är svenskspråkiga och svenskspråkiga kommuner där över 80 procent är svenskspråkiga.

Mönstret är bekant, säger Åkerlund. Svenskspråkiga elever i kommuner där finskan dominerar utvecklade sin läsförståelse i finska dubbelt så mycket, jämfört med elever i svenskspråkiga kommuner.

Den stora skillnaden, den som chockat Åkerlund och hennes kollegor, handlar om ”muntlig produktion”, det vill säga elevernas förmåga att tala finska.

I kommuner i söder gör eleverna klart störst framsteg, men i de svenskspråkiga kommunerna i väst finns ingen utveckling att tala om.

Faktum är att i kommuner med svenska som majoritetsspråk verkar elevernas muntliga kunskaper ha försämrats mellan sexan och nian.

”Är resultatet trovärdigt?” frågar sig rapportförfattarna. ”Hur många elever var blyga och vågade inte svara på finska och visade därmed inte sina verkliga kunskaper?”

Den här blygheten är inte bisak, utan en central del av problemet, säger Carola Åkerlund.

Tonåringar, som också annars befinner sig i en känslig fas i livet, vågar inte tala ett språk som de inte behärskar. Tröskeln blir väldigt hög.

Här har barn och unga i finskspråkiga kommuner en fördel, jämfört med dem i svenskspråkiga kommuner, säger Åkerlund. De har hobbyer på finska, rör sig i en finskspråkig verklighet och konsumerar medieinnehåll på det andra inhemska. Därmed har de även en bättre utveckling vad gäller läsförståelse på finska.

– Det finns ett attitydproblem bland skoleleverna. Jag ser det redan i rapporter från 2000-talets början. När man inte behärskar språket sjunker självförtroendet. Det måste skolan jobba med. Det verkar som att elever i svenskspråkiga kommuner har svårt att se att de behöver finskan. De talar om att jobba på Åland, eller i Sverige, eller på internationella företag.

– Ja, det är en intressant fråga. Jag har funderat på det. Hurdan attityd har man om familjen, grannen, butiksbiträdet och så vidare är svenskspråkiga? Det är något som vårdnadshavare bör tänka på, säger Åkerlund och tillägger att utvärderarna bland annat pratat med svenskspråkiga ungdomar som gått finskspråkigt dagis och har hobbyer på finska för att föräldrarna varit framsynta.

Men de har också pratat med ungdomar som byter till engelska i finskspråkiga sammanhang.

Nu efterlyser Carola Åkerlund mer resurser för finskaundervisningen i svenska skolor, och en vettigare timfördelning i undervisningen. Undervisningen måste vara mer kontinuerlig, och beslutsfattare måste förstå att finskan kan vara lika svår för svenskspråkiga ungdomar som svenskan är för finskspråkiga.

– Utbildningsstyrelsen och Undervisningsministeriet måste lyfta frågan. Man kan inte fortsätta som nu. Dessutom borde ämneslärarna i finska i små svenska kommuner få ett större kollegialt stöd, också över kommungränserna. Det kan vara ett väldigt ensamt jobb.

Om utvecklingen fortsätter som nu blir den svenskspråkiga minoriteten ännu mer trängd, befarar Åkerlund. Svenskspråkiga väljer inte yrken som kräver kunskaper i finska, vilket leder till att den svenskspråkiga servicen blir lidande.