En sensationellt fin tolkning av en samtida klassiker

Det är väldigt länge sedan jag lämnat en balettpremiär på Nationaloperan i ett tillstånd av eufori, starkt medveten om att jag just tagit del av någonting form-, uttrycks- och tolkningsmässigt alldeles speciellt. Med John Neumeier, en av den internationella balettkonstens definitiva portalfigurer i vår tid som koreograf, sitter baletten givetvis i sig med trumf på hand. Men nog är just hans drygt tjugo år gamla nytolkning av Sylvia ett utomordentligt val, som dessutom nu får solister, ensemble och orkester att prestera sitt allra bästa.

Neumeiers Sylvia är ett helhetskonstverk i vår tid med stark medvetenhet om traditioner inom såväl dans-, konst- som kulturhistoria. Spektret och djupet, som omger den dramatiskt understrukna handlingen, i en tolkning, som genomgående är fräsch, realistisk och övertygande, skapar både distinkta kontraster och integritet. Den stiliserade men expressivt och symboliskt laddade scenbilden, i scenografi och kostymer av Yannis Kokkos, följer exakt samma principer. Den anspelar på ett mytologiskt kulturarv eller förflutet, lika otvunget som på en identitets- och kontaktsökande människa av vår tid.