Filmrecension: Elvis – mannen, myten, legenden

Baz Luhrmann älskar sin Elvis och den kärleken är underbar att skåda. Filmen är oemotståndlig speciellt för Elvis-oskulder. Berättandet med managern Parker som skurk får Elvis som obekymrad outsider och mammas älskade pojke att stråla ännu klarare, men det är hjärtskärande att han hade kunnat bli så mycket mer.

Austin Butler gör sitt livs roll som Elvis.
Elvis som ung rebell, som gående sex, som mammas pojke, som vit amerikan som älskade svart musik och lärde sig allt av den. Baz Luhrmann är aldrig en regissör att gå till för subtilitet eller ambivalens, men i popmusiken och dess kung har han hittat ett ämne som är lika bombastiskt, melodramatiskt och känslosamt som hans stil. Filmen är utmattande men mest upplivande och underhållande ändå. Det blir mycket klart att Luhrmann älskar Elvis och den kärleken är underbar att skåda – och nästan omöjlig att stå emot.

ANDRA LÄSER