Vithetsnormen omhuldas alltjämt flitigt i det finländska musiklivet

När Black Lives Matter-rörelsen spred sig som en löpeld 2020 anslöt sig många företag och organisationer raskt genom att svära i mångfaldens namn på sociala medier. Men 2021 är vithetsnormen alltjämt förhärskande. Så också i musiklivet och vid offentligt finansierade institutioner.

När musikforskarna Cecilia Ferm Almqvist och Ann Werner granskade tre musikhögskolors hemsidor möttes de huvudsakligen av bilder på vita män. Skärmavbild av presentationen på Musik och rasism-symposiet 22.10.
Vilken makt har den enskilda dörrvakten över vem som släpps in på nattklubben? Den subjektiva bedömningen av de säkerhetsrisker som en person i kön kan tänkas utgöra görs inte sällan utifrån personens etniska tillhörighet och får snabbt konsekvenser för hur många svarta, bruna, asiater eller romer som släpps in på krogen. En accent, brytning, kläd- eller hårstil kan också påverka om en person uppfattas som tillgång eller risk, rik eller arm, straight eller queer, tysk eller britt. Resultatet av detta ibland godtyckliga urskiljande kan bli en skenmångfald, där blandningen vid bardisken eller på dansgolvet till slut återspeglar framför allt portväktarens egna uppfattningar om vem som hör hemma där.
ANDRA LÄSER