Tove Jansson-filmen är fylld av livsglädje och fri kärlek – men var är överraskningen?

Det finns något alltigenom sympatiskt i Zaida Bergroths Tove Jansson-film som är fylld av livsglädje och porträtterar fri kärlek utan att moralisera. Det som saknas är något överraskande, som skakar en ur det bekväma och trygga.

Alma Pöysti som Tove Jansson under arbetet med fresken Fest i stan.
När en bekant från Sverige besökte Finland senast anmärkte hon i förbifarten att alla finlandssvenskar hon träffar verkar avsky mumintrollen. Jag funderade en stund och svarade att nja, avsky vet jag inte, men många är nog väldigt trötta på dem för de finns överallt. Men det är ju inte deras fel, tillade jag sedan, plötsligt mån om de små trollens känslor.

ANDRA LÄSER