Elena Zapolskaya startade nytt liv i Finland

Den allt svårare vårdarbristen har fått Folkhälsan att grubbla över var man ska hitta tillräckligt med personal.

Då stora finska kommersiella vårdjättar som Mehiläinen och Attendo importerar vårdare från Filippinerna, har Folkhälsan beslutat leta på närmare håll: bland ryskspråkiga som redan bor i Finland.

I framtiden överväger Folkhälsan också att rekrytera utanför Finlands gränser, bland ryskspråkiga i Ryssland, Baltikum, Ukraina och Belarus. HBL skrev om satsningen för ett par dagar sedan.

Elena Zapolskaya har redan gått den väg som Folkhälsan nu vill staka ut för fler blivande anställda. Zapolskaya kom till Finland för fem år sedan med sin dåvarande make och sina två barn som i dag är sju och fjorton år gamla.

Orsaken till att familjen flyttade till Finland var att makens mormor och därmed också mamma hade finskt medborgarskap. Därför hade familjen rätt till repatriering.

Anledningen till att Elena Zapolskaya valde att integreras på svenska hängde ihop med att makens släktingar var finlandssvenskar. De upplyste dem om att familjen också hade rätt att integreras på svenska.

– För egen del tänkte jag att det skulle vara snabbare och lättare att först lära mig svenska och senare satsa på finskan i egen takt utan att behöva stressa. Jag kunde ju redan ryska och engelska som påminner mer om svenska. Med facit i handen kan jag säga att det var ett bra beslut, säger Elena Zapolskaya då HBL besöker henne hos Blomsterfonden i Kottby vars äldreboenden drivs av Folkhälsan.

Med tanke på att hon har bott i Finland endast i fem år är Elena Zapolskayas svenska förbluffande bra. Under intervjun talar hon så gott som perfekt svenska. Själv säger hon att hennes två barns svenska är ännu bättre. Barnen går i svensk skola i Nordsjö.

– Det brukar skratta åt mig då de hör mig tala svenska.

Grunden till Zapolskayas goda svenskkunskaper lades då hon anlände till Finland och gick Arbis integrationskurs på svenska. I det här skedet drömde Zapolskaya om att utbilda sig till barnmorska, eftersom hon tidigare hade jobbat med volontäruppdrag med mammor och amning. Via Arbis blev hon upplyst om Folkhälsans frivilliga doulautbildning och började volontera som doula, alltså som stödperson för gravida och föderskor.

– Jag kan inte nog berömma Arbis. De gör sitt yttersta för att hjälpa nyanlända och integrera folk. Jag är tacksam över tiden på Arbis och de vänner jag fick den vägen. Då Arbis upplyste mig om möjligheten att bli doula, gav de mig en möjlighet att göra något meningsfullt. Det är viktigt att nyanlända kan uppleva att de är till nytta och inte bara sitter hemma och lyfter bidrag.

På tredje försöket kom Zapolskaya, som har en rysk filosofie magisterutbildning i bagaget, in på Arcadas svenskspråkiga barnmorskeutbildning. Hon bedömer att det var hennes sämre svenskkunskaper i början som gjorde att hon måste söka till utbildningen flera gånger innan det gick vägen.

Efter ett år vid Arcada skildes hon och maken, vilket innebar att Zapolskaya förlorade rätten till uppehållstillstånd i Finland i egenskap av hustru.

– Jag måste avbryta barnmorskeutbildningen eftersom jag var tvungen att söka jobb, dels för att kunna skaffa mat på bordet åt mina barn, dels för att jag var tvungen att bevisa för Migrationsverket att jag hade inkomster och kunde försörja mig.

Zapolskaya frågade sin doulakoordinator på Folkhälsan om det fanns möjligheter för henne att jobba hos Folkhälsan. Hon hade ju trots allt ett år av vårdstudier i bagaget från Arcada.

– Den vägen kom jag till Blomsterfonden. Mina språkkunskaper var ganska svaga i början, men jag fick ändå ett vikariat och efter fem månader fick jag heltidsjobb, vilket var en förutsättning för att jag skulle få stanna kvar i Finland.

De senaste åren har hon parallellt med jobbet gått Prakticums närvårdarutbildning på läroavtal. Om ett år kommer hon att få sin närvårdarexamen.

– Vi har ganska mycket uppgifter att göra vid sidan om jobbet. Uppgifterna tar lite längre tid för mig än för dem som har svenska som modersmål, säger Zapolskaya som från och med den här hösten temporärt har gått ner i arbetstid till 80-procent för att snabbare kunna få sin examen.

– Jag är så glad att kunna jobba här. Jag älskar vårdarbete och att få hjälpa människor. Innan jag började, visste jag inte att jag skulle trivas så bra med att jobba med äldre.

Zapolskaya har kontakt med andra ryskspråkiga som jobbar inom äldreomsorgen i Finland, men på finskspråkiga enheter.

– Efter att ha bytt erfarenheter med dem vet jag att det är annorlunda här på Folkhälsan. Här råder en vänlig atmosfär. Det är inte så formellt och inte lika stressigt. Jag kan lita på mina kolleger och chefer.

– Låt säga att jag till exempel behöver föra min dotter till tandläkaren på morgonen. Då behöver jag inte vara rädd att ringa till chefen och meddela att jag därför kommer in lite senare på morgonen och i stället stannar kvar längre på eftermiddagen.

Zapolskaya nämner ett annat exempel på varför hon trivs på sin arbetsplats.

– Det är sällan jag träffar mina kolleger utanför jobbet, men här är vi varandras vänner: Vi skojar med varandra, delar personliga erfarenheter och kan skratta tillsammans. Utifrån vad jag har hört verkar det som om man inte i lika hög utsträckning gör sådant på finskt håll.

Zapolskaya ger ett exempel från en kvällstur två dagar tidigare:

– Kollegan hade radion påslagen och plötsligt började den spela fin musik. Min arbetskamrat började på skoj dansa i takt med musiken varpå en av klienterna och jag också tog en svängom. Snart fick vi sällskap av fler klienter och plötsligt hade vi nästan som ett disco på avdelningen. Spontanitet av det slaget är rolig och befriande.

Elena Zapolskaya ser med intresse och spänning fram emot sin arbetsgivares försök att värva fler ryskspråkiga.

– Det är en alldeles utmärkt idé. Jag tycker att den ryska och finlandssvenska mentaliteten påminner om varandra. Dessutom har svenskan och ryskan många gemensamma ord. Ryskspråkiga personer tycker om att hjälpa andra människor och då är det alldeles utmärkt om man kan göra det som en del av sitt arbete.

Zapolskaya har blivit något av Folkhälsans inofficiella ambassadör på Instagram där hon har 11 500 ryskspråkiga följare. På Instagram berättar hon för en ryskspråkig publik om sitt liv i Finland och hur det är att jobba som vårdare hos Folkhälsan.

– Mina följare är intresserade av helt vardagliga saker. Till exempel hur man bor och vad folk äter. Jag brukar ofta lägga ut bilder på den goda maten som vi serverar klienterna här på jobbet. Mina följare är alldeles förbluffade över de läckra portionerna.

Ifall hennes arbetsgivares satsning bär frukt och Folkhälsan lyckas värva fler ryskspråkiga vårdare som får lära sig svenska, är Zapolskaya intresserad av att hjälpa till.

– Visst har jag redan funderat om mina insikter kan vara till nytta. Då jag väl får min examen från Prakticum skulle jag gärna fortbilda mig till handledare för nya blivande kolleger som kommer hit på läroavtal.