Så här kan ekonomiskogen se ut i framtiden

Bara tiden kan utvisa om det går att få ekonomi i ekonomiskog som inte kalhuggs. Den här tiden kan spänna över flera generationer ägare. Därför har vi besökt en skog i Raseborg som är decennier före sin tid.

Ragnar Höckerstedt jobbar på Skogscentralen och Henrik Holmberg på skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret.

Bröderna Harry och Karl Westerstråhle är stora markägare i Båsa i Raseborg. På pappret övertog de fadern Henriks 110 hektar skog för mer än tjugo år sedan.

Men det var först efter Henriks död för fem år sedan som Harry Westerstråhle började fatta praktiska beslut om till exempel virkesförsäljning.

– Till dess var jag bara en praktikant i skogen, pappa skötte den. Jag har förstås försökt läsa branschtidningar för att sätta mig in i hur allting fungerar.

Det bröderna Westerstråhle fick av fadern var nämligen inte vilken ekonomiskog som helst.

– Vi tycker att skogen ser finare ut när den inte kalhuggs, säger Harry.

Nyligen gav Finlands naturpanel ut en rapport som visade att kalhyggesfria ekonomiskogar är bättre för den biologiska mångfalden – utan att nödvändigtvis tumma på skogsägarens totala virkesintäkter. Problemet, enligt både naturpanelens experter och de miljöorganisationer som i flera år förespråkat alternativa skogsvårdsmetoder, är att skogsägarna inte får tillräcklig information om vad de kan göra med sina skogar.

Men Båsaskogen har skötts enligt principerna för kontinuitetsskogsbruk i årtionden, alltså långt före det blev ett etablerat alternativ till kalavverkning och förnyelse.

Vi åker dit och tittar.

Före skogslagen ändrades 2014 kunde ekonomiskogarna förnyas genom både plantering och naturlig förnyelse. Efter lagändringen tillätts även plock- och luckhuggningar som var varit förbjudna eftersom man inte alls trodde på den olikåldriga skogsskötseln som alternativ.

Kunskap om kalytor

Harry Westerstråhle är inte med när vi träffar Henrik Holmberg och Ragnar Höckerstedt vid Båsavägen en tidig morgon. Höckerstedt är expert på finansiering och granskning, han jobbar med bland annat skogslagsövervakning och skogsförbättring i Nyland, Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland.

Ragnar Höckerstedt är både biolog och skogsbruksingenjör till utbildningen.

Holmberg är numera utvecklingschef på skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret som har 4 700 medlemmar mellan Kimitoön och Pyttis. Men han om någon känner skogarna i Båsatrakten – i tjugo år har han jobbat på området, ute i skogen.

Henrik Holmberg trivs när han får komma ut i kända skogar. De flesta arbetsdagar tillbringar han numera framför datorn.

Ragnar Höckerstedt förstår att det är svårt att hänga med i alla facktermer och begrepp, speciellt när biologisk mångfald diskuteras i samma sammanhang som ekonomiskog.

– I den allmänna debatten vet folk inte alltid vad de talar om. Ibland används olika begrepp för samma sak.

Det centrala är att förstå den finska ekonomiskogens dynamik. Många av de skogar vi nu ser när vi kör längs landsvägar i Finland är skötta ekonomiskogar. Det betyder att de är planterade, röjda och gallrade och oftast består av lika gamla träd.

De som jobbat länge inom skogsbranschen har den här metoden i fingerspetsarna.

– Vi vet att det fungerar att plantera, gallra och kalavverka, säger Henrik Holmberg.

Hans jobb är att lyssna på skogsägarens önskemål och sedan hitta metoder som ger önskat resultat.

– Om man till exempel ärver skog kan man vara ganska ovetande. Då är rådgivningen viktig.

Det syns ännu inte i statistiken men Holmberg har noterat att allt fler, speciellt de yngre skogsägarna, gärna vill undvika kalavverkningar.

Värna om återväxt

Den skogsägare som går in för kalhyggesfritt skogsbruk eller så kallad kontinuerlig beståndsvård behöver beroende på skogens läge och förutsättningar välja olika ingrepp för att hjälpa rätt träd växa. Kontinuitetsskogsbruket går ut på att driva upp flera trädskikt samtidigt. Man tar tillvara naturliga plantor men behöver också hjälpa naturen på traven.

Längs en väg, med start på Ingås sida av kommungränsen och slut några kilometer söderut på Raseborgs sida, har Höckerstedt och Holmberg valt ut flera exempel på kalhyggesfria metoder i praktiken. De flesta ligger i bröderna Westerstråhles skog som består av bestånd i många olika stadier.

– Det här är typisk nyländsk skog med relativt många små skiften…, säger Henrik Holmberg.

Så här ser det ut i en frodig granskog när man i stället för att kalavverka har lämnat kvar en hel del stora träd samtidigt som man låter återväxten ta fart. Ragnar Höckerstedt tror att de yngre granarna har alla förutsättningar att bli värdefulla stockar i framtiden. Tanken är att beståndet nu får växa naturligt i 10-15 år innan man går in och gallrar.
Här sticker en gran upp under björkris. Luckhuggning går ut på att man gör öppningar i existerande bestånd och hoppas att nya träd ska få tillräckligt med ljus för att växa. Men om man gör för stora öppningar i skogen kan det hända att gräs och annan vegetation tar över.
Här ser man tydligt ett nytt trädskikt växa fram. I täta granbestånd förnyar sig i princip bara granen, det krävs luckor för att få in björk eller tall. Om granarna växer i skugga måste man vara försiktig med att plötsligt avverka det övre skiktet, då de unga plantorna lätt får ljuschock och hela beståndet riskerar blåsa omkull.
Här ser man en naturlig förnyelse av tall, där man genom återkommande gallringar och luckor försöker skapa förutsättningar för att tallen ska förnya sig naturligt. Problem är gran som kommer in på de kargaste delarna.
Ragnar Höckerstedt och Henrik Holmberg uppmanar skogsägaren att inte stirra sig blind på årstillväxten på de mindre träden i en fleråldrig skog – den kan inte jämföras med tillväxten i en plantering. Logiken går ut på att allt som växer är bonus eftersom de stora stammarna är kvar.
Oberoende av skogsvårdsmetod ska man lämna kvar död ved i skogen. I samband med förnyelseavverkningar lämnar man kvar så kallade evighetsträd, alltså träd som medvetet sparas för att uppnå sin maximala ålder och sedan dö.
De här granarna står på tidigare åkermark. Det finns mycket naturliga granplantor på den fuktiga torvmarken vilket ger skogsägaren flera alternativ. Antingen kan man gå in för en sakta, och mer riskfylld, övergång till olikåldrigt genom att hugga upp luckor för ljuset. Vill man snabba på processen och ta ut det värdefulla virket kan det vara rationellt med en kalyta och göra övergången i nästa trädgeneration.

Men vi talar ändå om ekonomiskog, inte skyddad skog. En ekonomiskog med rekreationsvärde kan till exempel handla om att värna om goda förutsättningar för svamp- och bärplockning, eller att stigen till stugan ska se ut på ett visst sätt.

Utmaningen med kontinuerlig beståndsvård är att skogsägaren i nuläget bara kan få en grov, teoretisk uppskattning på vilka intäkter skogen kommer att generera. Man vet att man sparar in kostnaderna för markberedning och plantering.

– Det är ungefär tusen euro per hektar, säger Henrik Holmberg.

Forststyrelsen testar metoden i försöksskogar och de erfarenheterna väntas med tiden ge fackmännen mer kött på benen. Men enligt Holmberg är det svårt att jämföra tillväxten i skogar längs kusten med skogar längre in i landet.

Ragnar Höckerstedt ser på årsringarna när trädet växt kraftigt. Det sker då närliggande träd gallras och trädet får mer ljus. Genom att lämna kvar stora träd samtidigt som undre skikt växer ska skogsägaren kunna få fler riktigt värdefulla stockar ur sitt skifte.

Klimatet påverkar

En av de stora frågorna för skogsbruket i Finland gäller framtiden för de dikade torvmarkerna. Men de finns i huvudsak utanför Nyland.

– Små arealer dikade torvmarker finns överallt. I de östra delarna av Nyland finns lite större ytor. De här torvmoarna producerar i bästa fall mycket virke men det frigörs också kol då torvmarken dikats ut. Skötseln blir därför mer komplicerad och mycket talar för att undvika stora kalytor där, säger Ragnar Höckerstedt.

Klimatförändringarna kan däremot påverka väldigt många skogsägare. Om man utgår från att ett träd ska växa i åttio år ska det klara stormar, torka och skadeinsekter.

– Blandbestånd kan ha klara fördelar mot framtida skogsskador, säger Höckerstedt.

– Har du monotona bestånd kan skadan vara 100 procent. Min känsla är att blandbestånden klarar sig bättre, säger Holmberg.

Rotröta är ett stort problem för den som vill få maximalt värde ur sin granskog. Det går inte att se hur stor del av beståndet som är drabbat utan att fälla träden. En av sakerna som klart påverkar skogsbrukets lönsamhet är andelen rötskadad gran. Nya plantor som drivits upp i en plantskola är mindre utsatta för rotröta, men alla granar är utsatta om rotrötan är allmänt förekommande i beståndet. Om andelen är stor kan det vara bäst att helt byta trädslag, till björk. Det görs antingen med luckor, i praktiken små kalytor. Eller så gör man en kalavverkning och plantering.

Den stora frågan är om naturlig förnyelse eller plantering ger träd som klarar sig bättre när det till exempel blir varmare.

– De förädlade plantorna kommer från sydligare breddgrader, det kan ha sina fördelar. Men ännu viktigare är nog att man odlar rätt trädarter på rätt plats, säger Höckerstedt.

Om man vill att tallen ska förnya sig naturligt i den här typen av skog måste man mekaniskt hålla granen borta. Det kan vara nödvändigt att gå in med maskin och skrapa lite på marken för att tallfröna ska ha en chans – det gäller att göra aktiva val. Utan tall kommer karga marker inte att producera dyrbart stockvirke.

Efter fyra timmars rundvandring i Båsaskogen är det tydligt för HBL:s reporter och fotograf att granen har en spontan återväxt. Men just med tanke på klimatförändringarna är det viktigt att gynna tall på kargare marker, säger Höckerstedt.

För mångfalden i skogen är alla trädsorter positiva. Men i en ekonomiskog vill man ha gran, tall och björk.

Den olikåldriga skogsskötseln gynnar nämligen granplantor, trots att de senare mår dåligt på torra och näringsfattiga marker. Även stormkänsligheten skiljer tall från gran.

– Granen har ytligare rötter än tallen som har en pålrot.

För att undre skikt ska växa till sig behövs ljus. Men om man gör det för glest mellan stammarna ökar riskerna för stormskador. Tallar är mindre känsliga än granar, vars rötter är ytligare.

Ur skogsfackmännens synvinkel är en välskött skog en klimatgärning. De stockar som ger skogsägaren mest pengar blir också de mest långlivade produkterna, vilket binder kol. Det är ytterligare en aspekt att ta ställning till för skogsägaren som behöver formulera målsättningarna för den egna skogen.

– Man ska alltid vara rädd om det bestånd man har då det växer bra. Det går inte att trolla fram olikåldrigt om förutsättningarna saknas, säger Höckerstedt.

Byteshandel gav skogen

Harry Westerstråhle utgår från att Båsaskogen på sikt ska ge ungefär lika stor ekonomisk avkastning som om den skulle skötas med kalytor och plantering.

– Vi räknar med att sälja en större andel av virket som vuxna träd. Det ska inte vara en sämre lösning rent ekonomiskt, men inte heller hemskt mycket bättre än traditionell skogsvård.

En av de största praktiska utmaningarna med kontinuitetsskogsbruk är att lyckas ta ut större träd utan att skada yngre träd. Det kräver mer tid av den som sköter avverkningen, och blir dyrare för skogsägaren än en traditionell kalavverkning.

Som jaktentusiast uppskattar han att deras skog inte har ris som gör det svårt för drevkarlarna att ta sig fram. Pappans principer för skogsvården finns inte nedskrivna någonstans och Westerstråhle har själv inga planer på att göra det. Både brodern och han har barn.

– Kusinerna får sedan komma överens sinsemellan hur de gör med skogen.

Henrik Westerstråhle hade själv ingen koppling till västra Nyland. Han växte upp i Savolax med svenska som hemspråk, men i och med att han gifte sig med en finskspråkig kvinna talar sönerna finska. Skogen i Raseborg var resultatet av en byteshandel.

– Min farmor ägde områden i Savolax som staten tvångsinlöste och gjorde till naturskyddsområden på 1980-talet. När min pappa hörde om en ogift kvinna utan släktingar i Snappertuna vars ägor gått till staten efter hennes död, började han förhandla om att ta över dem i stället. 1989 blev han ägare.

Färsk avverkning i Harry och Karl Westerstråhles skog. Markberedningen är inte gjord och högar med grenar och toppar ligger kvar.

Harry Westerstråhle har själv byggt en sommarstuga i Båsa och kan som pensionär tillbringa mycket tid där.

– Jag har faktiskt inte fått några kommentarer om hur vi sköter skogen. Men om vi skulle kalhugga gissar jag att folk skulle höra av sig.

Så här ser det ut i Harry och Karl Westerstråhles skog. Den som i dag går in för principerna om kontinuerlig beståndsvård kan ha den här typen av skog om tjugo trettio år. Den här skogen kan ändå inte förväxlas med en naturskog.

Bra begrepp för skogsdiskussion

Det finns inget avverkningstvång i Finland. Det betyder att de över 600 000 skogsägarna har många valmöjligheter.

Ett bestånd är ett enhetligt skogsområde, indelat enligt trädslag, ålder eller avverkningssätt.

Det likåldriga skogsbruket börjar med förnyelse och slutar i kalyta och frö- eller skärmställning. De flesta finska ekonomiskogarna är likåldriga eftersom man sköter bestånden genom röjningar och gallringar. I södra Finland räknar man med att det tar minst 70 år för en gran att växa till en värdefull stock.

Kontinuitetsskogsbruk, kontinuerlig beståndsvård och kalhyggesfritt skogsbruk används parallellt. Målet är att marken hela tiden hålls skogsbevuxen. Inom kalhyggesfritt skogsbruk kan det också finnas likåldriga bestånd.

Vid plockhuggning tar man ut av de största träden, vid luckhuggning gör man en öppning för att släppa in mer ljus till marken. De här metoderna blev tillåtna 2014.

Tallens plantor kräver mycket ljus. Därför förnyas tallbestånd i glesa fröträdsställningar – man lämnar kvar tallar som ska ge nya plantor – eller genom luckhuggningar.

För naturlig förnyelse av gran talar man om skärmställning, eftersom de äldre träden skyddar de yngre plantorna.

ANDRA LÄSER