Hon springer

Den form- och stilsäkra illustratören Marika Maijala har de senaste tio åren gett finsk bilderbok en uppiggande vitamininjektion. Hennes allt mer utpräglat egna – ofta färgstarka – bildstil vittnar om grafisk säkerhet och lyhördhet för ett brett känsloregister från det varmt humoristiska till det sorgmodigt melankoliska. Nu debuterar hon som textförfattare med sin första, helt egna, bilderbok Rosie springer.

Rosie är kapplöpningshunden som gör det hon ska. Hennes ”tassar hamrar mot marken” när hon följer den mekaniska haren, lämnar sina medtävlare bakom sig ”och sveper över mållinjen först av alla”. Hon är snabbast, bäst och föremål för publikens beundran. Men efter loppet kommer tröttheten. Instängd i sin bur drömmer Rosie om ”skogar, ängar och riktiga harar. Hennes tassar rör sig tyst.” Den hjärtskärande scenen förstärks i helsidesbild av Rosie med slokande huvud och blick. Tänk att vara så bra på något och ändå så olycklig? Paradoxen har potential att gå rakt in i hjärtat på läsaren oavsett ålder.

En av barnlitteraturens styrkor är att den tillåts vara hoppingivande och ingjuta framtidstro. Cynism göre sig icke besvär. Så när Rosie deltar i nästa lopp gör hon ett stillsamt uppror på sitt sätt, hon slutar inte springa: ”vid målflaggan saktar hon inte farten. Rosie gör ett högt språng, det ser ut som att hon flyger över rosenhäcken kring banan. Publiken drar efter andan och en stund är det alldeles tyst. En tjock man blåser i sin visselpipa men Rosie bryr sig inte. Hon springer.”

Den vildsinta energin i Maijalas grova kritteckningar harmonierar perfekt med Rosies framfart över bokuppslag efter bokuppslag. Som ett vitt streck löper hon genom skogar och städer, natt och dag, i vatten och på land, driven av sin längtan till friheten. Ungefär som barnet i Mikael Wiehes djupt berörande visa Flickan och kråkan som springer ”på taniga ben”, ”för det som är riktigt och sant”.

Rosie springer är en lager-på-lager bilderbok som inbjuder till många slags läsningar. Flykten från fångenskapen hos människorna kan läsas civilisations- och ekokritiskt. Att ”staden morrar som ett stort vilddjur” väcker frågor kring spänningen mellan människa, djur och natur. Undertexterna är många men föredömligt antydda framför på-näsan-skrivna. Marika Maijalas dämpat strama, vackra text – översatt till svenska av Sara Ehnholm Hielm – registrerar händelseförloppet och låter bilderna förmedla stämningar och känslor. Minspel och blickar talar uttrycksfullt bortom orden.

En kan också gripas av Rosies utsatthet och djärva tilltag att söka lyckan någon annanstans bortom rampljuset. Det sker i en park långt borta från hundkapplöpningsbanorna, där hon tillsammans med andra hundar kan sluta tävla och i stället börja leka. I en symboliskt laddad scen river Rosie sönder sin tävlingströja när hon brottas med sina nya vänner. Nu är hon helt fri och kan njuta av att springa när hon själv vill och har lust. Ögonblicket är i sin enkelhet drabbande livsbejakande.

Det finska originalet Ruusun matka är utgivet av prisbelönta Etana Editions känt för att ge ut finsk kvalitetsbilderbok. I likhet med förlag som svenska Urax och portugisiska Planeta Tangerina satsar man på att förädla bilderbokens bokighet som analogt medium i lika hög grad präglat av berättande i bild som text. Bildskaparen ges här status som likvärdig medförfattare, vilket tyvärr inte alltid är fallet. Fortfarande förekommer en orättvis men seglivad textens hegemoni inom bilderboksutgivningen som ger textförfattare mer status och större royalties än dem som gör bild. Helgjutna och ambitiösa bilderböcker som Rosie springer är därför extra viktiga då de värnar om barnläsares rätt till högklassiga konst- och läsupplevelser.

Att läsa Maijalas Rosie springer är en mycket taktil upplevelse. Det stora formatet utnyttjas till fullo. Bilden får ta plats. Redan innan boken öppnats dras handen till omslaget för att med fingret följa boktitelns fördjupningar och andra upphöjda eller nedsänkta bildelement på pärmen. Papperskvaliteten är ypperlig. Vid bläddringen väcker de tjocka, sträva boksidorna känslomässigt gensvar i fingertopparna. Vad är detta annat än stor och äkta bokkärlek?