Läs inte bara en vers i Bergspredikan

Jag antar och hoppas nämligen att Torsten Fagerholm inte vill förneka att olika personer och ibland hela folk under historiens lopp har varit till nytta på jorden.

”Problemet är djupare än så”, skriver Torsten Fagerholm i en ledare (HBL 30.5) som behandlar covid-19 och vilka svar enligt honom populister och nationalister erbjuder på den aktuella krisen. Problemet är enligt honom djupare än bristen på eller ”avfärdandet av sakkunskap”, djupare än att ”tänja på sanningen och spelreglerna”. Att ”sudda ut gränserna mellan politik och show”, nämns också. Och att ”ohejdat förolämpa motståndarna”. Ja, kända fenomen, spänningen stiger, vart vill han komma? Problemet med ”populismen” och ”nationalismen” står enligt vår ledarskribent i Jesu Bergspredikan, som Fagerholm benämner ”peptalken där lärjungarna beskrivs som världens ljus”.
Från detta leder Fagerholm tankarna vidare till de brittiska puritanerna som korsade Atlanten och som han säger såg de nya kolonierna i Amerika som ”detta upphöjda, gudomliga samhälle”. Han skriver också att människor är mottagliga för indoktrinering, gärna låter sig ”präglas av exceptionalism, att det egna landet har en unik ställning och roll i historien”. Vidare att man ser sig som ett undantag, som gör saker annorlunda och bättre än andra, och därför kan strunta i konventioner.
Jag håller med om att denna fara är stor och väl dokumenterad i historien (vilket också Fagerholm ytterligare väl exemplifierar med olika länders ledare och politiska åtaganden i Tyskland och Ryssland (kanske antydningar om Sovjettiden). Jag vill dock gärna lyfta fram själva Bergspredikans innehåll och inte bara en enda vers. Eftersom Jesus blev nämnd i ledaren är det kanske också på sin plats att konstatera att han själv starkt varnade för falska profeter och Messiasgestalter i ett annat tal. Populism och nationalism var inget Jesus vurmade för. Om senare generationer har tagit stöd för grumliga politiska projekt i Bergspredikan är detta lösryckt ur sitt sammanhang. Hela Jesu undervisning liksom lärjungarnas fortsatta skrifter pekar på en utvaldhet till ett liv av annat slag.
Jag antar och hoppas nämligen att Fagerholm inte vill förneka att olika personer och ibland hela folk under historiens lopp har varit till nytta på jorden. Mest av allt tänker jag att detta att vara världens ljus är något så krävande och så främmande från användande av makt som något kan vara. Inte vill väl någon ”vettig” människa att vi ska sluta sörja då det finns skäl för det, att vi ska sluta vara ödmjuka, att vi inte ska längta efter rätt, rättvisa och rättfärdighet, att vi inte ska vara barmhärtiga, att vi inte ska söka godhet och renhet eller att vi inte ska verka för fred och frid i våra relationer.
Det är den utmaningen som ställdes fram för lärjungarna. Det är detta Jesus sade att är att vara världens ljus. En utmaning som inte handlar om politiska slogans, utan i stället varje människas eget val att söka frid och godhet, att hitta en väg som handlar om att leva gott, att avsäga sig egennytta och att inte följa falska och farliga lockrop.

Henrik Nymalm,

Borgå

Svar Det enda vi med säkerhet vet om Jesus är att romarna dömde honom till döden som upprorsman. De vinklade och mångtydiga evangelierna, tillkomna årtionden senare, har gett upphov till eviga spekulationer. Precis här ligger problemen: i människans tendens att vantolka och missbruka andras tankegods för egna maktsyften. Kraftfulla idéer och äkta konst bjuder in oss att byta perspektiv, att ompröva vår världsåskådning. För att förstå den amerikanska nationen och kulturen måste vi börja nysta i nationens puritanska rötter. De beskrevs träffsäkert av Alexis de Tocqueville efter dennes första USA-besök 1831–1832: "Jag tror att jag kan se hela Amerikas öde i den första puritan som lade fot på dessa stränder”. Predikanten John Winthrop den äldres tal A Model of Christian Charity, drypande av tankar om exceptionalism, baserades direkt på Bergspredikan. Dessa tankar som levererades åt kolonister 1630 har senare citerats av bland andra John F. Kennedy, Ronald Reagan och Barack Obama. Den sanna utmaningen för den som tror på det humanistiska bildningsidealet är att inte låta sig förblindas av ljuset, att genomskåda dessa politiska slogans och religiösa dogmer.

Torsten Fagerholm,

ledarskribent, HBL

ANDRA LÄSER