Passiv slår aktiv i fondvärlden

Att aktiv förvaltning är så dominerande i fondvärlden är en gåta, säger Hankenprofessorn Anders Löflund.

Fonder
Patrik Haraldpatrik.harald@hbl.fi
18.01.2016 15:30 UPPDATERAD 18.01.2016 15:31
En undersökning från placeringsserviceföretaget Index Helsinki, som publicerades förra veckan, visar det som många andra undersökningar visat tidigare: bara få aktivt förvaltade placeringsfonder avkastar bättre än motsvarande passiva indexfonder eller ETF:er, det vill säga börshandlade fonder. Ändå sparar den stora majoriteten av finländarna i aktiva fonder.
Enligt Index Helsinkis årliga undersökning där 237 placeringsfonder ingår, klarar sig bara drygt en tiondel av de aktivt förvaltade fonderna bättre än motsvarande indexfonder eller ETF:er under en femårsperiod. Under en treårsperiod klarar sig drygt var femte aktiv fond bättre än motsvarande ETF:er och indexfonder.
Det är särskilt aktiva aktiefonder som har svårt att klara sig mot index och ETF:er, medan skillnaden är mindre när det gäller räntefonder.
De aktiva fonder som är med i granskningen förlorade under femårsperioden med i genomsnitt 3 procent per år mot motsvarande ETF. Kumulativt är de aktiva fondernas förlust under mätperioden 15,9 procent.

Väntat resultat

HBL har låtit Anders Löflund, professor i finansiell ekonomi vid Hanken, ta en titt på jämförelsen. Enligt honom är resultaten ganska väntade.
– Nästan all forskning visar att aktiva fonder med höga förvaltningsavgifter och aktiv investeringspolitik inte brukar klara sig mot index.
Aktiva fonder har välbetalda förvaltare som analyserar och väljer ut de bolag som ska ingå i fonden, och försöker tajma marknaden. Det här lyckas ibland, men långtifrån alltid. Också att köpa och sälja aktier till fonden kostar. En indexfond kan däremot mer eller mindre skötas mekaniskt till väldigt låga kostnader.
Enligt Löflund visar många studier att aktiva fonder i genomsnitt klarar sig ungefär som index om man räknar bort kostnaderna för förvaltning och handelsaktivitet.
– Då ligger ungefär hälften av förvaltarna över och andra hälften under index, men i snitt klarar de sig inte heller då bättre än index.
Indexinvesteringar ökar i popularitet, men globalt sparar fortfarande en överväldigande majoritet i aktivt förvaltade fonder.
– Det här är något av en gåta. Varför röstar pengarna inte med fötterna när evidensen är så stark?
Hans förklaring är att många privatpersoner ser sparande mest som någonting nödvändigt ont som man inte ägnar mer tid än nödvändigt, lite som med försäkringar. Han ser det också som en upplysningsfråga, samt att förvaltningsavgifternas procentsatser är svåra att greppa när det handlar om längre tidsperioder.
– Har man köpt en dålig bil så märker man det genast, men med fonder krävs det mycket större aktivitet och medvetenhet för att man ska kunna bedöma om ens innehav är bra eller dåligt.

Bankernas förslag

För bankerna har försäljning av olika placeringsprodukter blivit en allt viktigare inkomstkälla. Det beror på att den låga räntan gör att de inte längre tjänar lika bra på att låna ut pengar, vilket varit en av traditionell bankverksamhets viktigaste inkomstkällor.
Ofta påstås att bankerna i första hand erbjuder kunderna placeringsprodukter som ger bankerna själva de största intäkterna. Dit hör inte indexfonder och ETF:er. Antti Lahtinen, vd på Aktiespararnas centralförbund, konstaterade i HBL i somras att de flesta kunder väljer de fonder som den egna banken föreslår.
– Och banken rekommenderar aktiva fonder eftersom de är bättre business för banken, sade Lahtinen.
Anders Löflund vill inte ta ställning till påståendet utan att ha empiriska belägg, men konstaterar rent allmänt att alla som säljer en produkt givetvis vill sälja den med höga marginaler. Han säger att det i stor utsträckning är vuxna människors eget ansvar att hålla sig informerade om vad olika produkter är värda.
Löflund ser ändå en positiv sak med aktivt förvaltade fonder – en förvaltare som ger personlig service kan sänka tröskeln att börja spara hos en person som annars inte alls skulle våga ge sig in på aktiemarknaden. Vilket givetvis är bättre än att ha pengarna på brukskontot till negativ realränta. En professionell förvaltare kan också ge mera disciplin och systematik i sparandet.
– Bankernas och fondbolagens personliga service kanske tilltalar, men det är bra att vara medveten om att den kostar. Till synes små procentsatser som verkar oskyldiga kan bli till stora pengar på lång sikt. Efter ett par årtionden har man kanske betalat bankdirektören en bil, säger Löflund.

Fotnot:

Aktiv, passiv, ETF

En aktivt förvaltad aktiefond sköts av en förvaltare som väljer vilka bolags aktier som ska ingå i fonden. Tanken är att vissa aktier avkastar bättre än andra och förvaltaren försöker hitta just dessa aktier, samt tajma köp- och försäljning rätt. Det här jobbet kostar.
I en indexfond är det ingen som väljer vilka aktier som ska ingå. Fondens innehåll bestäms helt av ett valt index. Det kan vara till exempel de 25 största bolagen på Helsingforsbörsen, eller motsvarande. En indexfond är passiv och har lägre avgifter än en aktiv fond.
En ETF är en (index)fond som handlas över börsen på samma sätt som en aktie. Globalt sett är utbudet av ETF:er stort och indelat enligt till exempel geografiska regioner, olika branscher eller en viss investerarstrategi. ETF:er har ofta ännu lägre förvaltaravgifter än indexfonder, men vid köp och försäljning betalas courtage på samma sätt som för en aktie. En ETF handlas i realtid, medan det kan ta någon dag innan ett fondköp registreras.
Så här påverkar förvaltaravgiften
Ett exempel på hur en placering på 100 000 euro växer på 20 år med en 8-procentig årlig avkastning – dels utan förvaltaravgift, och dels med en 1,5-procentig årlig förvaltaravgift:
• Förmögenhet om 20 år med indexfond = 100.000 x (1.08)^20= 466 096 euro.
• Förmögenhet om 20 år med aktiv fond = 100.000 x (1.065)^20= 352 365 euro.
Skillnad = -113 171 euro

ANDRA LÄSER

Senast publicerat