Som vuxen märker man att det inte existerar någon stor, mystisk övergång från ungdom till vuxenhet. Erfarenheter och tidens gång påverkar våra tankar, men också det faktum att då samhället ser oss som vuxna slutar det äntligen tala om vår potential.
Jag har märkt att jag använder ordet potential då jag talar med unga, senast då jag talade med min förstfödda. Jag skämdes, tills jag fick fast mig själv för samma sak igen. Av någon anledning talar jag om potential fast jag avser att säga att jag imponeras av hurdan personen framför mig är. Just nu. Inte i morgon och inte om tio år, utan precis nu och precis här.
Potential är ett svårt ord – det kan nämligen också betyda att personen framför mig ännu inte är färdig, men att hen kan bli riktigt bra sedan. Men vem bestämmer då en person är färdig? Ordet potential kanske passar bättre för att beskriva en bulldegs elasticitet, då bra elasticitet betyder att degen har potential att förvandlas till goda bullar.
